Herr talman! Nej, Peter Eriksson, uppriktigt sagt
får jag inte dålig smak i munnen. Vi båda är kanske
av naturliga skäl på olika möten och träffar olika
människor. Jag stöter ofta på stora grupper som tycker
att den information som de fått från de politiska parti-
erna lämnar mycket efter sig. Mot den bakgrunden
finns det nog ändå anledning att litet grand fundera
över alla de här människornas synpunkter. Är det inte
rimligt i en demokrati att de politiska partierna har
sådana ekonomiska resurser att de kan förklara de
olika beslut som fattas? Kanske är det särskilt viktigt i
tider, då man tvingas göra nedskärningar som man
helst skulle vilja slippa, att det finns ett särskilt infor-
mationsbehov samt en skyldighet för de politiska
partierna att så väl som möjligt försöka nå ut till
människorna med information om vad de håller på
med. Jag tror faktiskt att det är väldigt viktigt att så
sker.
I och för sig är jag glad över att Peter Eriksson
ville göra ett allvarligt försök att besvara den fråga
som jag ställt. Jag konstaterar emellertid att jag, trots
att frågan vandrat runt här i kammaren på fyra olika
händer, ännu inte har kunnat få ett klart besked när
det gäller frågan om man är beredd att gå med på att
lågfrekventa tidningar med specialiserat innehåll som
riktar sig till en begränsad läsekrets skall räknas som
dagstidningar. Naturligtvis förstår jag varför ni inte
besvarar frågan. Likväl är frågan om ett ja eller ett nej
central i den här debatten. Eftersom ni har skrivit en
sådan reservation som ni har skrivit måste ni också ta
ett ansvar för detta.