Herr talman! Den här debatten är, som påpekats,
en i raden av s.k. utskottsrundor om budgeten, efter
det att ramarna för budgeten redan är spikade och
efter det att riksdagens händer i praktiken är låsta.
De debatter som olika utskott för här i kammaren
visar konkret det orimliga i den illistiga ordning som
nyliberala teoretiker listat ut och som sedan regering-
en och dessvärre riksdagen okritiskt har anammat.
Fru talman! Jag har tidigare i kammaren sagt att
denna ordning beskär riksdagens demokratiska möj-
ligheter att påverka politikens utformning och att det
ger en överstor makt till det största partiet och till
regeringen. Man har inte vågat att avskaffa det pro-
portionella valsystemet. I stället har man skapat denna
budgetordning som låser upp riksdagen så att rege-
ringen i varje del får igenom sin egen vilja.
I fråga efter fråga hör vi att riksdagens partier nu
är förhindrade att rösta för sina förslag i viktiga en-
skildheter. De är förhindrade att i delfrågor söka och
finna majoriteter därför att de råkar vara oense om
andra saker. I utskottsrunda efter utskottsrunda hör vi
om konkreta delar av politiken där det egentligen
finns majoritet i riksdagen för någonting annat än det
som blir riksdagens beslut.
Allt detta beror på att man har eftersträvat att tukta
riksdagen och beskära dess möjligheter att fatta beslut
för att man skall hålla den s.k. marknadens aktörer
lugna. De får absolut inte oroas och bli nervösa, och
därför skall demokratin på detta sätt naggas i kanten.
Det demokratiska underskott som man talar om när
det gäller EU har nu fått sin motsvarighet i Sveriges
riksdag genom denna budgetprocess.
Fru talman! Någonting måste göras åt detta. Jag
lovar att Vänsterpartiet vid nästa möjliga tillfälle skall
väcka en motion som uttrycker de erfarenheter som
gång efter annan redovisas av företrädare från olika
partier i dessa budgetdebatter. Skulle alla som nu i
kammaren och i riksdagskorridorerna uttrycker miss-
nöje över budgetprocessen också följa denna sin
övertygelse är det nya budgetsystemets framtid oviss.
Det förtjänar att bara vara en liten parentes i riksda-
gens historia.
Inte heller i konstitutionsutskottet kan partierna få
rösta på förslag helt i enlighet med sin egen mening.
Man kan inte rösta för utskottsmajoriteten i de avse-
enden där man är överens med utskottsmajoriteten
därför att man då måste ge upp all sin kritik, och
partierna är uppbundna. I det läget har utskottets fyra
oppositionspartier, från höger till vänster, funnit att
det enda sättet, för att partierna inte bara skall gå fram
var för sig och få sina förslag utslagna, är att man gör
en gemensam minimiplattform i form av en reserva-
tion där alla får med något men kanske också får
acceptera somligt man inte är alldeles helt nöjd med.
Denna reservation har möjliggjorts genom en
konstruktiv dialog. Men, fru talman, nog är det ett
orimligt system när riksdagens ledamöter och partier
skall vara förhindrade att i olika delfrågor kunna rösta
helt efter sin egen övertygelse och att delarna i en
budget diskuteras efter det att budgeten redan är be-
slutad och fastlåst. Det är, som det brukar heta, att
kasta in jästen efter degen.
Jag har biträtt den gemensamma reservationen för
att därigenom bl.a. få uttrycka kritik mot att rege-
ringskansliet centraliseras till en myndighet. Det är en
kritik som tidigare har utvecklats vältaligt av Birgit
Friggebo, och som jag är säker på att även andra
talare har utvecklat och kommer att utveckla.
Jag har också biträtt reservationen för att få ett
bredare stöd för det krav vi har ställt i en motion att
också regeringskansliet i dessa de asociala nedskär-
ningarnas tidevarv måste dra ned sina anspråk, om än
så måttfullt som med 2 %. Man håller på att utveckla
en sorts byråkrati också kring regerandet. Det är na-
turligtvis delvis en följd av att EU-medlemskapet
pressar på. Men det gäller även eljest i form av att det
finns alltfler i högre befattningar och med höga löner.
Det är en orimlig utveckling i dessa tider som på
något sätt måste stäckas.
Jag har även biträtt den gemensamma reservatio-
nen för att få en möjlighet att rösta mot omdefinie-
ringen av dagstidningsbegreppet och reglerna för
distributionsstöd, som nära för tankarna till ett be-
ställningsverk för att skärpa tendensen till massme-
diekoncentration, något som regeringen i andra sam-
manhang förtjänstfullt är motståndare till och söker
bekämpa. Jag delar däremot inte Folkpartiets och
Moderaternas allmänna kritik och demagogi kring
presstödet. Det är av utomordentligt värde, eftersom
vi skall ha en mångfald i pressen.
Jag kan acceptera att vi inte höjer partistödet. Men
inte heller där tycker jag att man skall gå på händerna
på det sätt som man gör från mina borgerliga medre-
servanter. Det är inte så att det partistöd vi får skapar
ett beroende av det allmänna. Det allmänna har aldrig,
kommer inte och skall inte heller gå in i de enskilda
partiernas verksamhet och utformning av deras poli-
tik. Det har möjligtvis skett indirekt genom registre-
ring av vissa partiers medlemmar, yrkesförbud och
annat. Men frånsett sådana tilltag har det allmänna
genom historien inte gjort det. Presstödet skapar där-
för inte ett beroende. Andra finansiärer skulle i så fall
skapa ett motsvarande beroende för partierna, och det
vore ännu mindre önskvärt.
Jag yrkar med dessa anmärkningar bifall till reser-
vation 1.
Fru talman! Detta betänkande tar upp några frågor
som inte omedelbart påverkar årets budget. Utifrån en
överenskommelse från 1809, som Birger Hagård
erinrar om, och den har verkligen något mossigt över
sig, är hovet undantaget från vanlig redovisning, re-
vision, kontroll och öppenhet i det svenska samhället.
Vi har i en motion krävt att det förhållandet skall
ändras.
Kravet på övergång till republik i Sverige har
drivits med litet olika styrka och infallsvinklar av
progressiva krafter genom årtiondena. Men i riksda-
gen har motståndet varit nästan kompakt. Även när
det gäller det enda parti som i många årtionden har
haft republik inskrivet i sitt principprogram har det
tillhört undantagen att företrädare för detta parti bi-
trätt förslag om monarkins avskaffande. Så är det
också med många enskilda ledamöter i andra partier,
som ändå vid sidan av kammarsammanträdena försäk-
rar att de minsann är republikaner.
Det är märkligt och nästintill komiskt att se hur
man krumbuktar sig för att man inte vågar stå för det
man påstår vara sin egentliga mening. Eller också är
det så att den egentliga meningen är den som kommer
till uttryck i kammaren, och de ideologiska republi-
kanska bekännelserna är bara ett sätt att framstå som
mer progressiv än vad man är.
Vänsterpartiet står fast vid sin republikanska
hållning. Men det visar sig att t.o.m. en del av det som
borde vara statsförvaltning i vanlig mening, nämligen
hovet, inte skall få förbli konungens privat lilla äm-
betsverk utan dessutom stå utanför revision, kontroll,
offentlighetsprincipen, osv.Nu gäller det alltså vårt
krav i reservation 5 till utskottsbetänkandet, att kung-
ens apanage i den del som inte är direkt lön till kung-
en och hans familj utan som går till riksmarskalksäm-
bete och hovvåning skall budgeteras, redovisas och
revideras som andra statsutgifter.
Fru talman! Det lyster mig verkligen att nu få höra
med vilka, om med några, argument de påstått repub-
likanska företrädarna för utskottsmajoriteten denna
gång skall motivera sin mot monarkins institutioner
underdåniga inställning. Inte heller de monarkistiskt
inställda borde på denna punkt ha en annan mening än
jag i den reservation jag har ställt. Men man kan ändå
förstå att en monarkist som Birger Hagård är emot
detta. Det är i alla fall i viss konsekvens med hans
grundläggande monarkistiska hållning.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 5 om re-
dovisning och revision av kungens apanage.
Jag yrkar också bifall till reservation 6 om att ho-
vet skall ersättas med på sedvanligt sätt anställda
statstjänstemän. Den sociala snedrekryteringen kring
det följe som närmast omger Sveriges statschef ger på
intet sätt en rimlig återspegling av Sveriges folk. Det
utgörs av representanter för en närmast arkaisk över-
klass med alla dess manér. Hur kommer det sig att de
s.k. republikanerna i utskottets majoritet ändå vill
försvara hovet, denna urmodiga feodala kvarleva?
Fru talman! I reservation 8, som handlar om en
helt annan sak, har jag yrkat på en bred översyn av
distributionsstödet inte bara till dagspress utan också
till kulturtidskrifter, fack- och organisationspress. Det
är en nödvändighet med tanke på de dryga kostnader
som tidningsdistribution för med sig i dag, bl.a. ge-
nom den taxepolitik som Posten delvis politiskt
ålagts, och på grund av breddningen av momsen. En
sådan översyn är av synnerlig vikt för att vi skall
kunna ha ett brett utbud av tidningar och tidskrifter
också framdeles.
Fru talman! Jag yrkar också bifall till denna reser-
vation.