Fru talman! I föreliggande betänkande behandlas
frågor som faller under KU:s utgiftsområde. Anslagen
inom utgiftsområdet föreslås av utskottet uppgå till
3 781 miljoner kronor, dvs. med den av riksdagen
tidigare beslutade utgiftsramen.
Inledningsvis vill jag framhålla att det finns en
stabil majoritet bakom de förslag som utskottet lagt på
riksdagens bord. Det finns majoritet för förslagen i
budgetpropositionen om ett förbättrat stöd för riksda-
gens ledamöter, när det gäller assistenter och utredare
och för höjningen av det allmänna stödet till de poli-
tiska partierna. Det finns också majoritet för förslagen
i kulturpropositionen beträffande stödet till dagspres-
sen.
Det bör kanske också framhållas, fru talman, att
utskottet har tagit egna initiativ inom ramen för för-
slagen i budgetpropositionen och kulturpropositionen.
Det gäller t.ex. förslag om en översyn av nedtrapp-
ningsreglerna inom partistödet. Vi lägger vidare för-
slag som gör det möjligt för Presstödsnämnden att
jämka stödet till IT-tidningar och att dra in distribu-
tionsstöd om ett distributionsföretag tar ut för höga
vinster.
Utskottet har i ett fall markerat en annan uppfatt-
ning än regeringen vad avser tiden för avveckling av
presstödet till tidningar som upphör att klassificeras
som dagstidningar.
Fru talman! Det är några avsnitt i utskottets betän-
kande som jag särskilt vill beröra. Det gäller bl.a.
stödet till ledamöterna och partistödet, regeringskans-
liets omorganisation och naturligtvis också presstödet.
Alla de här områdena har ventilerats redan väldigt
mycket.
Jag vill i anslutning till detta kommentera de avvi-
kande uppfattningar som förts fram i fyrpartireserva-
tionen. Den utgör faktiskt, det får jag erkänna, ett
märkligt dokument mer än på ett sätt, även om den i
första hand får ses som en konsekvens av den nya
beslutsordningen i riksdagen och inte som ett uttryck
för en politisk samsyn. Skulle reservation 1 vara ett
uttryck för en gemensam syn på de frågor som den
berör, då vore det närmast något av en politisk sensa-
tion.
Det har från alla talare hittills sagts väldigt mycket
om den nya ordningen. Med tiden skall en översyn av
budgetprocessen äga rum. Det är viktigt att så sker.
Då får man inte glömma bort en sak, och det är att
den budgetprocess som vi nu tillämpar för första
gången har inte genomförts i riksdagen med någon
liten majoritet. Det var stor enighet i riksdagen bakom
den nya budgetprocessen. Det som möjligen gör mig
litet förvånad är att de flesta föregående talare har
varit så väldigt upprörda inför de problem som upp-
stått i själva budgetprocessen. Det verkar precis som
om de blivit fullständigt tagna på sängen, att de
egentligen inte känt till någonting av de nya problem
som kanske skulle kunna uppstå. Jag måste säga att
jag är litet förvånad över detta. Jag skall gärna erkän-
na att jag inte heller kunnat förutse alla problem, men
alldeles uppenbart får man räkna med att när ett nytt
system sätts i sjön har det vissa barnsjukdomar. Jag
tror att det tunga artilleriet mot budgetsystemet skall
vi kanske vänta med tills vi gjort den utvärdering som
skall komma i denna fråga.
Sedan till Peter Erikssons resonemang om vad det
här möjligen skulle kunna få för konsekvenser i fram-
tiden, att föra ihop oppositionen mot regeringen osv.
Man skall naturligtvis vara lyhörd för alla synpunkter,
men jag ger inte särskilt mycket för Peter Erikssons
statsvetenskapliga utvärdering som han gjorde från
talarstolen. Jag tror att det skall väsentligt mycket mer
tänkande till för att ge sig i kast med hur utvecklingen
mot bakgrund av den här budgetprocessen kommer att
gestalta sig. Det är ingenting som i och för sig hindrar
att ett oppositionsparti samarbetar med regeringen. Vi
har ett bra bevis på det. Det finns ett oppositionsparti
i Sveriges riksdag som är berett att ta ansvar och
samarbeta med regeringen. Det är möjligen någonting
som Peter Eriksson också mot bakgrund av sitt stats-
vetenskapliga intresse skulle kunna ägna litet intresse
här i kammaren. Det går faktiskt att samarbeta med
regeringen och på det sättet bilda majoriteter.
Utskottets majoritet föreslår att riksdagen skall
besluta om en fortsatt förstärkning av assistenter och
utredare, som skall biträda ledamöterna. Det är ing-
enting annat än ett fullföljande av det beslut om en
förstärkning som riksdagen fattade våren 1995. Det
var riksdagens intention att ytterligare ett steg skulle
tas i samband med budgeten 1997. Behovet av en
förstärkning är således dokumenterat sedan tidigare.
Det finns ett sakligt underlag för det här förslaget. Jag
måste säga att jag inte har någon förståelse alls för
motionskravet från moderat håll, att man skulle göra
en enkät hos samtliga riksdagsledamöter för att efter-
höra någon speciell vilja. Det gjordes faktiskt en
sådan enkät 1994, vill jag minnas, där riksdagens
ledamöter - åtminstone de som svarade - i huvudsak
önskade en utveckling åt det här hållet.
I propositionen föreslås också att stödet till de
politiska partierna skall höjas med 30 miljoner kro-
nor. Det har upprört några talare, har jag förstått. Det
innebär en återgång till den nivå som gällde före
sänkningarna 1994 och 1995. Det är bara att konstate-
ra att utskottets majoritet anser i likhet med regering-
en att det är rimligt att partierna ges tillräckliga resur-
ser för att klara sina opinionsbildande uppgifter. Det
är bara att konstatera att det i dag ställs ökade krav på
partierna i det här avseendet, inte minst till följd av att
vi är medlemmar i EU, som Kenneth Kvist var inne
på. Det finns således ytterligare en nivå att bevaka
och agera på jämfört med tidigare.
I den gemensamma reservationen, den beryktade,
förordas ett oförändrat belopp. Det är bara att konsta-
tera att Moderaterna här får betala ett väldigt högt
pris. I sitt ursprungliga förslag vill Moderaterna, pre-
cis som Birger Hagård sade, ha en neddragning med
107 miljoner kronor. Folkpartiet å sin sida håller
dörren öppen för en höjning inför valet 1998. Mot
den bakgrunden är det väldigt svårt att förstå den
indignation som Birgit Friggebo visade i sitt anföran-
de mot att anslaget till partierna möjligen ett år innan
höjs med 30 miljoner kronor. Hon lade in både etiska
och andra värderingar mot en sådan höjning, men man
är tydligen öppen inför valet 1998. Det kan vara in-
tressant att lägga på minnet även för den som anser
sig företräda etik och moral i kammaren när det gäller
partistödet.
I grunden ryms således - det är viktigt att konsta-
tera - många olika uppfattningar i den s.k. fyrpartire-
servationen. Jag tycker uppriktigt sagt att den mest
liknar ett uppsamlingsheat för diverse skilda åsikter.
Dess värde har jag förstått av reservanterna själva är
inte särskilt mycket mer.
I budgetpropositionen aviseras en förändring av
organisationen och arbetsfördelningen inom rege-
ringskansliet. Ett skäl härtill är att regeringskansliets
organisation och arbetsformer behöver anpassas till
de krav som ställs på landets högsta ledning i en tid
som präglas av stora omställningar både nationellt
och internationellt. Det kanske finns anledning att
betona att både Ingvar Carlssons och Carl Bildts
regering genomförde förändringar som skapade ökad
flexibilitet i regeringskansliets organisation och ar-
betsformer, likaså i dispositionen av de medel riksda-
gen tilldelar departementen. Ett uttryck för det är att
riksdagen sedan budgetåret 1994/95 anvisat medel
över ett samlat anslag till de enskilda departementen
med undantag för UD, Statsrådsberedningen, Rege-
ringskansliets förvaltningskontor och kommittéerna.
Utskottets majoritet anser att de skäl som regeringen
anfört för att nu tillskapa en myndighet av de organ
som ingår i regeringskansliet ligger helt i linje med de
förändringar riksdagen med olika majoriteter beslutat
om under senare år.
Det förefaller mig som att reservanterna medvetet
försöker att feltolka regeringens intentioner. Det
handlar i första hand inte om en allmän rationalisering
utan i stället om en strävan att stärka regeringskansliet
genom att bl.a. skapa förutsättningar för en bättre
samordning av politiken. Det är väl känt för alla vilka
svårigheter som regeringar, oavsett politisk samman-
sättning, möter i sina ansträngningar att få de olika
departementen att samverka för att lösa viktiga frågor.
En bättre samordning av regeringspolitiken, som den
förslagna förändringen syftar till, är naturligtvis svår
att på ett rättvisande sätt mäta i kronor och ören. Jag
tror inte heller att det vore särskilt intressant att göra
det.
Propositionen innehåller flera förslag till föränd-
ringar när det gäller presstödet och distributionsstö-
det. Det rör sig bl.a. om en ny definition av dagstid-
ningsbegreppet, en sänkning av gränsen för eget re-
daktionellt innehåll och en ny regel för särskiljande
publikationer. Rent allmänt tyckte jag att det var väl-
görande att en av reservanterna, Kenneth Kvist, ändå
klargjorde sakläget för den kanske mest argsinta av
reservanterna, Birgit Friggebo, när det gällde presstö-
dets betydelse för mångfalden i ett demokratiskt sam-
hälle som vårt. Jag tror att det hade varit bra om
Birgit Friggebo, när reservationen skrevs, hade lyss-
nat på Kenneth Kvist i det här avseendet.
Jag är mycket väl medveten om att de fyra reser-
vanterna är av olika natur. Jag har ju suttit i de tre
senaste presstödsutredningarna och vet t.ex. att både
Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för ett presstöd i
motsats till Birgit Friggebo och Birger Hagård. Det är
inget konstigt med det, men det som är förvånande är
ju att man genom att skylla på budgetprocessen har
lyckats åstadkomma den märkligaste reservationen
som den här riksdagen hittills har sett.
Utskottsmajoriteten delar helt regeringens upp-
fattning att det är nödvändigt att strama upp dagstid-
ningsbegreppet så att presstödet i fortsättningen går
till tidningar som vänder sig till en bred publik och
som har ett allmänt brett innehåll. Jag tror att det är
oerhört viktigt att just detta betonas. De senaste årens
uttänjning av begreppet dagstidning vid tillämpningen
av reglerna för presstödet talar sitt tydliga språk. Jag
är själv ledamot av Presstödsnämnden och vet varthän
denna uttänjning har lett. Genom ett mycket konstigt
beslut i Presstödsnämnden 1994 drog man ut den sista
proppen för vad som skulle kunna sägas vara dags-
tidningsbegrepp enligt den definition som gällde då
man beslutade det dagstidningsbegrepp som för när-
varande finns inskrivet i förordningen. Det råder inga
tvivel om att den slappheten att så att säga dra ur
korken för dagstidningsbegreppet har vållat stora
problem. Gör man ingenting åt detta kan konsekven-
serna bli väldigt allvarliga.
Vi stöder också förslaget om att införa en regel
som mönstrar ut tidningar som försöker att kringgå
presstödsreglerna genom att uppträda i olika skepna-
der, dvs. i olika editioner i akt och mening för att få
dubbelt stöd. Här är det nödvändigt att stämma i
bäcken i stället för i ån. Annars finns det risk för att
resurserna för presstödet i ett längre perspektiv kom-
mer att gröpas ur med negativa konsekvenser för de
verkligt behövande tidningarna.
Jag vill säga till Peter Eriksson att det inte före-
kommer något samarbete mellan socialdemokrater
och några andra potentater i samhället i den här frå-
gan. Det är oerhört viktigt att man inte skall kunna
manipulera med presstödsreglerna. Det skall inte vara
så att man med smarta bolagsbildningar kan skaffa sig
dubbla presstöd. Om man vill råda bot på detta finns
det ingen annan möjlighet, Peter Eriksson, än att göra
ändringar i regelsystemet. Jag är medveten om att
tidningsledningar många gånger kan vara uppfin-
ningsrika. Vi kan nog förvänta oss att det även i
framtiden kommer att göras försök att kringgå regler-
na i den meningen att man vill åt så mycket stöd som
möjligt. Men det är väldigt viktigt att vi som är politi-
ker och har ansvaret för medborgarnas pengar också i
sådana lägen vågar ta ställning och se till att det inte
skall gå att manipulera med presstödsförordningen
hur mycket som helst. Det är vår skyldighet att täppa
till sådana hål när vi ser ökande tendenser.
Däremot anser vi inte att regeringens förslag om
tiden för avveckling av stödet till de tidningar som
framgent inte kommer att räknas som dagstidningar är
till fyllest. Vi föreslår att tiden fastställs till två år i
stället för ett år. Det innebär en kostnadsökning på 2
miljoner kronor för 1997. Vi anser att den ökningen
kan hanteras inom ramen för presstödet utan att det
behövs ett särskilt beslut om en omdisponering inom
anslaget.
I fyrpartireservationen motsätter sig reservanterna
förändringen av avvecklingstiden och de regelföränd-
ringar som jag här har redovisat. Det är inte utan
munterhet som man tvingas konstatera att Moderater-
na och Folkpartiet som vill minska presstödet med
300 miljoner kronor under 1997 och därefter avskaffa
resten så snabbt som möjligt ställer sig bakom ett
förslag som innebär en ökning av kostnaderna under
samma år med drygt 6 miljoner kronor i bästa fall -
jag säger i bästa fall, därför att anslaget kan egentli-
gen bli hur stort som helst. Miljonerna kan rinna ut i
öppna slussar därför att man inte är beredd att anta de
regler som behövs för att det skall gå att sätta stopp
för sådana äventyrligheter som innebär att systemet
utnyttjas.
Fru talman! Till sist finns det skäl att nämna ytter-
ligare ett par utskottsinitiativ inom presstödsområdet.
Det gäller förslaget om att Presstödsnämnden skall få
möjligheter att jämka stödet till s.k. IT-tidningar,
vilka enligt regeringens proposition kan bli berättiga-
de till presstöd. Bakgrunden till förslaget är att en
elektronisk tidning kan få ett oskäligt stort presstöd
beroende på att den är billigare att framställa än en
papperstidning. I ett sådant fall bör Presstödsnämnden
få jämka stödet så att det blir skäligt med hänsyn till
produktionskostnaderna. Såvitt jag förstår av konsti-
tutionsutskottets handlingar stöds förslaget av Center-
partiet, Vänsterpartiet, Moderaterna och Socialdemo-
kraterna.
Utskottsmajoriteten föreslår också att en regel in-
förs i presstödsförordningen som gör det möjligt för
nämnden att dra in distributionsstödet i fall då ett
distributionsföretag kringgår lika pris-principen ge-
nom att ta ut en oskälig hög vinst på verksamheten.
Förslaget stöds av mitt parti, Centerpartiet och Miljö-
partiet, medan moderater och folkpartister i utskottet
motsätter sig ett sådant förslag.
Eftersom vi har ägnat fyrpartireservationen så
stort intresse i dagens plädering, skulle jag bara vilja
ställa en enda fråga till reservanterna. Är det reservan-
ternas uppfattning att lågfrekventa tidningar med ett
specialiserat innehåll, som riktar sig till en begränsad
läsekrets, skall räknas som dagstidningar? Jag skulle
sätta stort värde på om reservanterna ville besvara
frågan om det är deras innersta vilja.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i konstitutionsutskottets betänkande.