Herr talman! Den nya budgetordningen kommer
säkerligen att kommenteras under de kommande
veckornas budgetdebatter. Även jag skall göra det
från konstitutionsutskottets horisont.
Vi har fått en budgetprocess som liknar den eng-
elska. När väl ramarna är satta för respektive utgifts-
område finns det inga möjligheter att skapa kompro-
misser i olika delområden mellan olika partikonstel-
lationer.
För oppositionens del blir det fråga om take it or
leave it. Skall man kompromissa med regeringspartiet
i en speciell fråga måste man ju vara överens i alla
andra frågor inom utgiftsområdet.
Så har det också fungerat mellan Centerpartiet och
Socialdemokraterna i konstitutionsutskottet. I KU har
Centern accepterar ett antal ändringar i regeringens
budget som har föreslagits av socialdemokrater. Hotet
som har funnits emot Centerpartiet har naturligtvis
varit starkt: Om ni inte accepterar faller hela majorite-
ten.
Å andra sidan kunde naturligtvis Centerpartiet ha
satt hårt mot hårt och vägrat godkänna ändringar eller
kanske t.o.m. kunnat kräva ändringar till favör för
Centerpartiet för att acceptera de socialdemokratiska
ändringsförslagen. Så har dock inte skett; Centern har
gett med sig på varje punkt.
I regelboken, dvs. Riksdagsutredningen, som fö-
reslog det nya budgetsystemet, har det beskrivits hur
en minoritet i utskottet skulle kunna ena sig om en
gemensam reservation. Vi har utnyttjat den möjlighe-
ten, som alltså finns, att reservera oss i frågor där vi
har haft samma uppfattning som andra partier och där
vi har kunnat jämka oss samman.
I övrigt har vi i ett särskild yttrande redogjort för
hur budgeten skulle ha sett ut om beslutet om ramarna
hade följt Folkpartiets motionsförslag.
Vi reservanter har tyckt att det har varit viktigt att
särskilt redovisa frågor där vi är överens och där det
alltså finns en betydande minoritet och ett motstånd
mot regeringens förslag. Förutom detta har vi också
ansett att vi denna första gång när det nya budgetsys-
temet används skall utnyttja de möjligheter som står
till buds för att redovisa våra avvikande meningar.
Vårt sätt att hantera budgeten blir ett exempel att titta
på i den utvärdering som naturligtvis måste komma
till stånd.
En fråga som vid utvärderingen måste ställas är
om vi fullt ut skall anamma det engelska systemet, där
ju oppositionen över huvud taget inte lägger sig i
budgetens detaljer, eller om det skall ges möjligheter
för olika partikonstellationer att kompromissa om
olika detaljer inom ett utgiftsområde, självfallet med
hänsynstagande till den av riksdagen givna ramen. Jag
skulle tro att det sättet att arbeta ligger mer inom
ramen för det svenska kynnet.
Folkpartiet har alltså tillsammans med Moderater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverat sig mot
budgetförslaget. Det handlar om så viktiga frågor som
reglerna för presstödet, partistödets höjning och hur
regeringen utvecklas allt mer mot en centraliserad och
tjänstemannastyrd organisation.
När det gäller presstödet, där ju socialdemokrater
och centerpartister på alla sätt försöker att gynna sina
egna intressen, har det även i år varit en tummelplats
för sagda partier. Vi som är gamla i gården har under
alla år sett hur myglet har florerat. Vi har i år inte fått
anledning att revidera vår uppfattning om att det inte
är objektivitet och oegennytta som råder vid utövan-
det av förtroendeuppdraget i dessa frågor.
För ovanlighetens skull kanske jag skulle be en
representant från ett annat parti som är ganska ny i
utskottet att redovisa sina erfarenheter med fräscha,
nya och öppna ögon. Jag tänker då på Peter Eriksson
från Miljöpartiet.
I år ser vi flera tydliga exempel på att presstödets
funktion egentligen är till för att stödja en gammal
tidningsstruktur. Allt nytt och all ny konkurrens skall
hindras med nya detaljerade riktlinjer och undantag.
Herr talman! När jag var kulturminister tillsattes
en utredning om presstödet. Presstödet hade nästan 25
år på nacken, och det hade inte gjorts någon grundlig
analys under alla de här åren. Alla tidigare utredning-
ar om presstödet hade bara gått ut på att titta på
presstödets tekniska konstruktion.
Men medielandskapet ser helt annorlunda ut nu än
i början på 1970-talet. Utredningen skulle alltså i
grunden göra en analys av presstödet i ljuset av denna
radikalt förändrade situation i medielandskapet.
Etermedierna har ju utvecklats fantastiskt under den
här tiden. Även informationstekniken står till buds
inom massmedierna, vilket är helt nytt i förhållande
till 70-talet. Vi har också kunnat se att tidningarna har
blivit allt mindre partibundna. Vi har fått mer av en
inre öppenhet i tidningarna. Ledarsidorna kan tycka
själva nu utan att behöva följa partierna som slavar,
och debatt- och nyhetssidor upplåts och speglar även
andra än det egna partiet.
Vi har fått en rad nya special- och faktatidningar,
som har expanderat på marknaden. Dagspressen har
också blivit alltmer professionaliserad.
Utredningen började bra med produktion av några
mycket intressanta uppsatser, men så kom regerings-
skiftet, och allt blev vid det gamla. Resultatet av den
från början så ambitiösa Pressutredningen har nu
presenterats i kulturpropositionen, och det bidde alltså
inte ens en tumme. Det enda resultatet är att tre reli-
giösa fådagarstidningar stoppas och att den nya frifrä-
saren Metro Weekend hindras från att vara med i
samdistributionen.
När det gäller att hindra ny konkurrens har Social-
demokraterna och Centerpartiet ett gemensamt ege-
nintresse. Det enda stora beslut som regeringen har
orkat med är att belasta tidningarna med mer kostna-
der genom införandet av momsen. Det gäller tydligen
att se till att tidningar som är bärkraftiga får det så
svårt som möjligt. Presstödstidningarna klarar sig ju
alltid. De fick en trettonprocentig kompensation för
momsinförandet från den 1 januari 1996.
Nej, s-ränderna går aldrig ur. Det gäller att höja
skatten och införa nya eller höja gamla bidrag. Man
ökar rundgången, och samtidigt skadas det friska.
Detta känner vi igen från område till område: Höj
skatterna och inför samtidigt nya bidrag eller höj
gamla bidrag. Det här är en genomgående melodi från
regeringens sida.
Folkpartiet vill starta på vägen bort från riktade
företagsstöd av olika slag och i stället sänka skatter
och avgifter som ju tynger företagen. Hela den här
politiken har en kraftig återverkan på hela vårt sam-
hälles växtkraft och förmåga till att skapa nya syssel-
sättningsmöjligheter. Pressen utgör här inte något som
helst undantag.
Hösten 1992, under krisförhandlingarna, besluta-
des att partistödet skulle sänkas. Det var ett viktigt
symbolbeslut som regering och opposition var över-
ens om. Signalen var att alla måste delta i saneringen
av rikets finanser. Den saneringen är, som vi alla vet,
inte avslutad. Här sänks bostadsbidrag och änkepen-
sioner, handikappades assistentstöd försämras, läke-
medlen och sjukhusbesöken blir dyrare osv.
Och mitt i allt detta saneringsarbete kommer en ny
förödande signal. Partistödet skall återställas till sin
ursprungliga nivå, vilket innebär 30 miljoner i nya
pengar. Detta skall dessutom införas redan den
1 januari 1997, trots att ordinarie revisionsdatum
brukar vara den 1 oktober.
Dessa 30 miljoner är visserligen finansierade för
1997, men för 1998 och 1999 finns det inga pengar
till finansieringen. Det står i regeringens egen budget-
proposition. Inte heller har det varit några överlägg-
ningar med partierna i förväg, vilket alltid tidigare har
varit brukligt, utan här var det snabba ryck - pang på
rödbetan: Vi sossar behöver mer pengar, punkt slut.
Här gäller det att hålla sig själv om ryggen.
Sverige har blivit ett fantastiskt land, kanske till
viss del på ett annat sätt än tidigare - vi har ju alltid
ansett att Sverige är ett fantastiskt land. Men när fol-
ket tyngs av gnet och sparande beslutar man i riksda-
gen om att berika sig själv. Är det sådana beslut, kära
riksdagskolleger, som vi behöver samtidigt som för-
troendet för partier och politiker eroderar?
Herr talman! Jag ber till högre makter om att väl-
jarna måtte kunna skilja partierna åt och att de ser att
inte alla har samma moral, eller brist på moral. Vi
motsätter oss den här återställaren.
Vi har i vår reservation också prutat på regerings-
kansliet. I budgetförslaget informerades vi om att
departementen skall avskaffas som egna myndigheter
och att statsministerns kansli i Statsrådsberedningen
skall bli någon ny form av huvudkontor för regering-
en. Göran Persson skall till sin tidigare titel som
statsminister lägga en ny, dvs. chef för regeringskans-
liet.
Vi har i utskottet ägnat mycken tid åt att försöka
utröna vad det är frågan om, och vi har kunnat konsta-
tera att analysen inför de kommande besluten har varit
mycket bristfällig. Det har inte funnits någon konsti-
tutionell analys, det finns inga kostnadsberäkningar,
det finns ingen analys av hur tjänstemannaväldet
kommer att överta statsrådens ansvar och roll och det
finns ingen analys av hur makten kommer att förskju-
tas ytterligare från självständiga statsråd till en uppta-
gen statsminister - en statsminister som ju hatar att
lirka och sammanjämka olika viljor. Den påstådda
effektiviseringen av arbetet har inte heller lett till ett
förslag om att utgifterna i regeringskansliet skall
minska. Min partikollega Håkan Holmberg har för
avsikt att senare ytterligare penetrera den här frågan.
Herr talman! I övrigt vill jag hänvisa till Folkpar-
tiets särskilda yttrande som speglar vad vi hade velat
åstadkomma om våra ramar för utgiftsområde 1 hade
vunnit en majoritet i kammaren. Jag yrkar alltså bifall
till reservationen.