Fru talman! Jag hoppas att Kurt Ove Johansson
inte ansåg mig vara upprörd över det nya budgetsys-
temet, för det var jag faktiskt inte. Däremot har jag
kanske inte alltid trott på att det skulle ha så förlösan-
de konsekvenser som en del andra har trott. I själva
verket har det ibland sagts att riksdagen på det här
sättet skall hindras från att slösa bort en massa pengar.
Men tittar man efter, ser man att det rör sig om maxi-
mum 200-300 miljoner kronor som riksdagen har
beslutat om utöver vad som föreslagits i budgetförsla-
get, så det är inga stora pengar det rör sig om.
Sedan säger Kurt Ove Johansson om partistöds-
höjningen att detta måste vara tråkigt för mig som
moderat. Jag vill skära ned 107 miljoner kronor, och i
den gemensamma reservationen tar man bara upp 30
miljoner kronor. Men 30 miljoner kronor är bättre än
ingenting, Kurt Ove Johansson! Det går inte så långt
som jag hade önskat, men det är bättre än ingenting.
Vad sedan presstödet anbelangar, kan vi bara
konstatera att varje stödsystem från början måste vara
konstruerat på ett sådant sätt att det stimulerar till
fiffel och båg, till smartness. Det finns ingen möjlig-
het att konstruera sådana här system. Kurt Ove Jo-
hansson ställer själv en fråga om lågfrekventa tid-
ningar som vänder sig till specialiserade grupper etc.
Men bara att sortera ut vilka grupper det är fråga om i
det här sammanhanget är ju en alldeles hopplös upp-
gift. Då är det mycket bättre att inte ha några sådana
begränsningar, och framför allt inte sådana som gyn-
nar de egna tidningarna. Det kan ju inte vara rimligt
någonstans!