Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

PETER ERIKSSON (mp), 1997-03-12 (riksmöte 1996/97).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Det kommer upp några intressanta

och viktiga frågor i det betänkande som vi diskuterar i

dag. En sådan är frågan om förhandsgranskning av

film och video samt åldersgränserna i dessa samman-

hang.

Jag tycker att man måste börja med att konstatera

att våldet ständigt finns nära, ofta genom medierna.

Vi har fått se och uppleva en brutalisering de senaste

decennierna, framför allt i medierna men också i

verkligheten, på gator och torg. Jag tror att man tar på

sig ett mycket stort ansvar om man vill påstå att det

här inte skulle ha något som helst samband, att männi-

skor inte påverkas över huvud taget av vad de ser och

upplever genom TV, video och film.

Jag menar också att diskussionen kring yttrande-

friheten är mycket långsökt. Man kan inte på något vis

påstå att en förhandsgranskning där man är ute efter

mycket extrema spekulativa våldsinslag på något sätt

skulle vara ett hot mot yttrandefriheten.

Med ett sådant resonemang hamnar man, precis

som jag var inne på i debatten om det förra betänkan-

det, i den situationen att yttrandefrihet blir ett slagträ

och ett argument för att acceptera mer våld, alltså ett

negativt instrument i kampen om att få ett mer civili-

serat och mänskligt samhälle. Det vore väldigt tra-

giskt, tycker jag, om vi fick en sådan utveckling att

mänskliga fri- och rättigheter, t.ex. yttrandefriheten,

blir slagträn för mer våld och mer spekulativt under-

hållningsvåld i samhället. Det finns exempel i andra

länder där man har gått ännu längre än vi har gjort i

Sverige på den vägen, och jag tycker att det avskräck-

er.

Jag vill gärna se frågan om en förhandsgranskning

av video som en form av konsumentgaranti. Man skall

inte behöva riskera att se extremt, spekulativt våld om

man köper en videokassett eller om man går på bio-

film. Det här tycker jag är ett ganska rimligt och

grundläggande krav: Man skall inte behöva känna att

man kanske måste gå ut och kräkas för att det är så

grova våldsscener som det handlar om. I Sverige

klipper vi ju inte, när det gäller filmer, bort ett vanligt

slagsmål eller om det kommer fram litet blod, utan det

är ju mycket extrema bilder som det handlar om.

För min egen skull, för mina barns skull och för

min omgivnings skull tycker jag att det vore en fördel

om man kunde få den kunskapen om och den stäm-

peln på videofilmer som man köper, så att man fak-

tiskt slipper få in våldet i sitt hem. Det gäller natur-

ligtvis också TV, men det är många gånger ändå svå-

rare att reglera det. Det är naturligtvis det som är

baksidan av denna diskussion över huvud taget: Det

är svårt att reglera, och man kan naturligtvis inte

komma förbi denna diskussion på ett lätt sätt.

Den andra huvudfrågan i betänkandet är den om

hets mot folkgrupp. Också i den förra diskussionen

var vi litet grand inne på homosexuella och diskrimi-

nering av homosexuella. I denna lagstiftningsfråga är

frågan ännu mera uppenbar och tydlig. Jag vill starkt

understryka det Håkan Holmberg sade tidigare: Frå-

gan om hets mot homosexuella har en så oerhört lång

historia i vårt samhälle och är så uppenbar att man

inte kan komma undan den genom att säga att en

sådan lagstiftning skulle innebära att man pekade ut

en särskild grupp på ett olyckligt sätt. Jag tycker att

den argumenteringen är så svag att det skulle tjäna

debatten och det socialdemokratiska partiet om Widar

Andersson nu när han kommer in i debatten gjorde

åtminstone ett litet försök att hitta en mer saklig ar-

gumentation om varför vi inte skall föra in gruppen

homosexuella under lagen om hets mot folkgrupp.

Det finns sakliga skäl, både i dagens samhälle och

historiskt, för att göra denna förändring. Det finns

också, tycker jag, i Folkhälsoinstitutets rapport väl-

digt tydliga genomgångar av frågan som man inte kan

komma förbi.

Det finns en tredje fråga, som Miljöpartiet har

skrivit en motion om, som kommer upp i detta betän-

kande, och den gäller anspelningspornografi. Där

finns det en kommitté som faktiskt nu har tagit upp

frågan om barnpornografi på ett bra sätt, vad vi har

erfarit, och det känns väldigt positivt att det har blivit

så. Därför behöver jag inte heller yrka bifall till denna

motion.

Däremot vill jag yrka bifall till reservation nr 3,

Biografcensur och åtgärder mot våldsskildringar m.m.

och reservation nr 4, Kriminalisering av hets mot

homosexuella.

Debatten

Hämtad sida: 21

21 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

PETER ERIKSSON (mp): Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor (1997-03-12) — PRESS0