Herr talman! Alla som lyssnar på den här debatten
förstår nog att Widar Andersson inte tror på det han
säger. Det är ju så uppenbart att dessa argument inte
har någonting över huvud taget med den här frågan att
göra. Indirekt visar han det själv, genom att han hän-
visar till den debatt som fördes om att förebygga
folkmord, dvs. folkmord som ett resultat av hetspro-
paganda mot utpekade grupper. Den hetspropaganda
som ledde till folkmord handlade om judar, zigenare,
homosexuella och utvecklingsstörda. Det var de kate-
gorierna som det var fråga om.
Jag kan passa på att hänvisa till författaren Peter
Englund, som mycket tydligt har klargjort distinktio-
nen mellan denna typ av hets och utrotningspolitik
och andra typer av förföljelser. Om man råkade tillhö-
ra dessa kategorier fanns det inte en chans att komma
undan, därför att homosexuell eller jude är inte något
man väljer att vara. I nazisternas ögon var man det för
evigt och skulle bort från jordens yta. En kommunist,
en arbetarledare, en liberal chefredaktör eller vem
som helt kunde ju byta åsikt, kanske taktiskt, och
spela med ett tag och därmed klara sig undan. De
utgjorde naturligtvis inte folkgrupper i den mening
som nazister och likasinnade använde begreppet.
Detta vet alla som sysslar med det här. Jag är
övertygad om att Widar Andersson egentligen också
vet det.
Jag har inte tid att i en replik gå igenom allt det
här. Men kom med ett riktigt argument, Widar An-
dersson! Jag tycker att det är genant för kammaren att
behöva uppleva att det sedan möjligen fattas beslut
med en majoritet, där inte ett enda argument till för-
mån för majoritetens linje har kommit fram.