Fru talman! Det här betänkandet tar upp några
viktiga och ganska komplicerade frågor. En av dem
som berörs mest, och där flera reservationer har av-
getts, är frågan om våldsskildringar och censur.
Jag har personligen egentligen en viss sympati för
att vi skulle slippa biografcensuren. Men vi lever
också i en miljö där det förekommer spekulationsar-
tade våldsskildringar i filmer. Jag menar att det inte är
klarlagt hur det påverkar människor, om det avtrubbar
människor. Jag tror inte att det är så lyckligt att en 18-
årsgräns löser problemet. Det finns minsann männi-
skor som råkar vara några månader över 18 år som är
nog så avtrubbade inför våld. Därför tror jag att det
för närvarande inte är rätt att man helt avskaffar vux-
encensuren när det gäller biograffilm. Skälet är just
att det i realiteten fortfarande produceras ett spekula-
tivt, mycket grovt och förråande underhållningsvåld.
Naturligtvis finns det där våldet också i video-
gram. Men eftersom mängden sådan film är stor
skulle det kräva oerhört mycket för att den skulle
kunna kontrolleras. Även om jag tidigare har varit
inne på den linjen har jag tänkt om i den frågan och
kan i de styckena tills vidare stå bakom utskottsma-
joritetens skrivningar.
När det gäller den fjärde reservationen, och det är
den enda reservation som jag har satt mitt namn un-
der, nämligen kriminaliseringen av hets mot homo-
sexuella vill jag säga att jag i det stycket till fullo
delar vad Håkan Holmberg har sagt. För att kamma-
ren skall vinna tid behöver jag inte upprepa de utom-
ordentligt goda och bra framförda argument som han
har givit kammaren.