Herr talman! Bara döda ting är helt lika. Varje
olikhet är ett stycke liv, och att vara levande är att
vara olik. Ändå har vi ofta så svårt att acceptera olik-
heter. Olikheter blir så ofta föremål för fördomar.
Intolerans mot olikheter bland enskilda människor
och grupper av människor riskerar till sist att bli en
intolerans som kan vändas mot vem som helst. Till
sist har vem som helst en olikhet som kan bli föremål
för fördomar eller aggressivitet. Det undergräver
demokratins jordmån och förråar hela samhällsklima-
tet. Därför är tolerans ett livsavgörande värde för alla
människor i samhället och ett gemensamt värde att
försvara.
Angrepp mot gruppen homosexuella - hets mot
folkgrupp - pågår i vårt land. Det är inte grå teori vi
talar om, utan en mycket obehaglig eller farlig verk-
lighet. Vi vet att människor dödas i vårt land. Vi vet
att människor utsätts för våld. Vi vet att människor
utsätts för hot på grund av homosexualitet eller för-
modad homosexualitet. Den undersökning Folkhälso-
institutet har gjort som har nämnts här i debatten är ett
av de starka exemplen på det.
Vi vet att det finns de som systematiskt uppmanar
till våld mot gruppen. Bland nazistiska grupper före-
kommer organiserad och genomgående hets mot olika
samhällsgrupper. Måltavlorna är de klassiska: judar,
invandrare, svarta och homosexuella.
Uttalanden eller skrifter som hetsar mot en grupp
beroende på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ur-
sprung eller trosbekännelse är straffbara. Motsvaran-
de hets mot homosexuella som grupp är inte straffbar.
Alltså är det fullt möjligt för nazister att sprida
tidningar som "Siege - för ökat våld mot homosexuel-
la" eller artiklar om att homosexuella inte har rätt att
leva. Jag skulle vilja säga att det har pågått en förvir-
rad debatt om våld och diskriminering i allmänhet.
Poängen är att detta trots allt är möjligt med den lag-
stiftning som finns. Det sätter den inte stopp för.
När nazister hetsar mot judar eller svarta som
grupp skall det självfallet vara straffbart. Varför inte
ge samma skydd när samma nazister hetsar mot ho-
mosexuella som grupp? Det måste vara den riktiga
frågan. Dels leder det till att det blir svårare för poli-
sen att systematiskt och effektivt motarbeta nazisters
förföljelser av olika grupper i samhället över huvud
taget, dels blir det en signal till nazistiska grupper om
vart man bör rikta sina aggressioner för att undgå
straffpåföljd.
Utskottet citerar sig självt i sina motiv från ett ti-
digare betänkande och säger att skilda gruppers behov
av skydd mot nedsättande omdömen eller kritik alltid
är en svår avvägning. Om det bara gällde nedsättande
omdömen eller kritik vore det kanske i och för sig
allvarligt, men det värsta är att det inte alls bara
handlar om det. Det är en direkt aningslös och omed-
veten formulering som man dessutom väljer att upp-
repa när man citerar sig själv.
Vi vet att det behövs ett starkare skydd. Det tyckte
redan utredningen om homosexuellas situation i sam-
hället i början av 80-talet. Vi talar om ett skydd som
redan finns på flera håll i Europa. Det finns i Spanien,
Tyskland, Irland, Danmark, Nederländerna och Nor-
ge. Det framgick av en kartläggning av KU förra året.
Det är i stort sett genomgående länder som har egna
erfarenheter av nazism och fascism. Där vet man av
egen mycket dyrköpt, och den gången mycket farlig,
erfarenhet hur viktigt det är att skydda minoriteter.
Här är Sverige kanske drabbat av aningslöshet. Vi
råkade inte lika illa ut. Men varför skall vi, som an-
nars är ett föregångsland när det gäller tolerans, ligga
så klart efter?
Utskottet talar om svåröverblickbara konsekvenser
för tryckfriheten och yttrandefriheten. Men var kon-
kreta! Svåröverblickbara säger man väl om sådant
som är svårt att ta reda på. Detta är ju inte svårt att ta
reda på. Det är ju tillämpat i ett antal europeiska län-
der. Titta t.ex. på Danmark och Norge! Vad finns det
för påtagliga problem för tryck- och yttrandefriheten
där till följd av en sådan här lagstiftning?
Man säger att en lagändring kan leda till att de
homosexuella pekas ut som en speciell grupp i sam-
hället på ett sätt som många av dem inte önskar. Det
låter som ett förförande tolerant argument, men man
blandar bort korten. De homosexuella pekas ju redan
ut, men av angriparna, av dem som hetsar, av t.ex. de
nazistiska grupperna. Det är de som buntar ihop och
behandlar de homosexuella som grupp. Skall inte
riksdagen då, som den lagstiftande församlingen,
säga: Vi skyddar den grupp som är utsatt just som
grupp.
I stället slinker man bakom det till synes liberala
argumentet att man bara skyddar individer. Men det
är ju inte sant när man på det sättet urholkar ett skydd
för några som faktiskt angrips som grupp.
Jag ser trots allt fram emot den dag jag får vara
med och fatta ett beslut här i riksdagen som innebär
ett förstärkt skydd. Jag är övertygad om att Sverige i
dag är så starkt tolerant och så starkt inriktat på att
skydda minoriteter också när de angrips som grupp att
vi här i kammaren mycket snart kommer att fatta ett
annat beslut än det vi förmodligen kommer att fatta i
dag.
Även om det finns mycket att invända mot det
Widar Andersson säger, vill jag ta fasta på att han
säger att det finns en process som går framåt och att
det pågår en ständig prövning i olika partier. Jag
tycker att vi skall ta fasta på de orden och hoppas att
det också leder till att vi mycket snart kan fatta andra
beslut här i riksdagen.
Jag vill säga att det finns en typ av tolerans som är
så utslätad och självklar att den till sist känns som en
litet fadd smak i munnen. Det är sådant vi ofta ägnar
oss åt i högtidstal. Det utmanar inte någon, och därför
vidgar det inte heller några gränser. Trots att Sverige
är ett föregångsland på många sätt när det gäller ho-
mosexuella är det fortfarande litet kontroversiellt. Just
därför är detta så viktigt. Det är ett av de områden där
vi faktiskt kan vidga gränserna, och det kommer att
beröra oss alla. Då ökar friheten för alla i samhället
oavsett om man är svart eller vit, jude eller muslim,
kristen eller muslim, eller vad som helst. Då ökar
friheten för alla.
Till sist vill jag läsa upp det Martin Niemöller sa-
de. Han var antinazistisk präst i Tyskland och upplev-
de detta nära inpå sig. Han sade:
I Tyskland kom nazisterna för att hämta kommu-
nisterna, och jag sade ingenting eftersom jag inte
var kommunist.
Sedan kom de och hämtade judarna, och jag sade
ingenting eftersom jag inte var jude.
Sedan kom de och hämtade fackföreningsmed-
lemmarna, och jag sade ingenting eftersom jag
inte var fackföreningsmedlem.
Sedan kom de och hämtade katolikerna, och jag
var protestant, så jag sade inget.
Sedan kom de och hämtade mig, och vid det laget
var det ingen kvar som sade någonting.
Riksdagen har till uppgift att skydda minoriteter
som grupp och som individer just därför att det bety-
der så mycket för allas vår frihet. Därför yrkar jag
bifall till reservation 4.