Herr talman! Alla som läser snabbprotokollet
kommer att se att när jag talade om homofobi var det i
relation till vad jag föreställde mig var mer utbrett i
samhället när lagen om hets mot folkgrupp kom till
och att det säkerligen har minskat i dag, men att detta
möjligen kan vara en förklaring till att man på den
tiden inte riktigt ville erkänna för sig själv hela vidden
av den hetspropaganda som hade bedrivits i så många
länder och som lett till så förfärliga resultat.
Det skulle inte ett ögonblick falla mig in att insi-
nuera att Widar Andersson eller någon annan, som
förmodligen kommer att rösta för majoritetslinjen, är
anfäktad av sådant.
Jag vet att Widar Andersson har ett mycket starkt
personligt engagemang i andra frågor som hetslag-
stiftningen berör, t.ex. när det gäller antisemitism. Jag
har fullt förtroende för Widar Andersson på den
punkten. Jag beklagar att han får föra den här debat-
ten, därför att jag förstår att han inte fullt ut tror på
det som det är hans uppgift att framföra här.
Får jag bara avrunda med att säga att poängen
med tryckfriheten - som vi alla här försvarar - är att
den syftar till att skydda de svaga i samhället mot
maktens missbruk av sin ställning. Det är därför man
skall ha tryckfrihet, så att man kan avslöja bl.a. makt-
havare, föra fram nya argument osv. Hetslagstiftning-
en fyller exakt samma funktion, att skydda utsatta
grupper från övergrepp, som ibland t.o.m. kan legiti-
meras genom att mäktiga intressen i samhället finner
det förenligt med sina intressen att spela på den här
typen av fördomar och bidra till hets mot grupper för
att vinna politiska poäng.