Herr talman! Widar Andersson är pressad i frågan.
Han säger att han har satt sig in ordentligt i frågan. I
och med det har han kommit fram till att kvinnor
utsätts för våld och att vi därför inte kan genomföra
en lagstiftning om hets mot folkgrupp som utvidgas
till att också gälla homosexuella. Det är ju helt olika
saker, om en grupp utsätts för våld eller utsätts för
hets. Det är ju hetslagstiftningen vi talar om nu. Me-
nar Widar Andersson att kvinnor i stor utsträckning
utsätts för hets på ett sådant sätt att man skulle kunna
tänka sig att utvidga lagen i nästa skede till att också
inkludera kvinnor?
Jag tror inte att det kan uppfattas som seriöst att
föra debatten på det sättet. Det är litet synd att Widar
Andersson när han blir pressad häver upp den här
formen av yttrande- och tryckfrihetsaspekter, som att
det är den stora kampen för tryckfrihet som gör att vi
inte kan skydda homosexuella från de här sakerna,
som i själva verket har pågått i hundratals år. Det är
inte bra att tryckfriheten används på ett sådant sätt,
därför att det skadar hela fri- och rättighetsperspekti-
vet och debatten i övrigt, som är väldigt viktig.