Fru talman! Låt mig först i likhet med Oskar
Lindkvist och andra tacka för svaret.
Jag skall göra en kort reflektion över det Bo
Lundgren skriver om bakgrunden till dagens ämne.
Det är i många stycken ett märkligt svar.
Bo Lundgren skriver att i stort sett allt som har hänt
är sossarnas fel. Antingen beror det på vad
Socialdemokraterna gjorde på 80-talet eller, om det
inte räcker som förklaringsgrund, på vad
människor tror att Socialdemokraterna skall göra i
framtiden. Det är orsaken till allt elände.
Statsrådet skriver att Oskar Lindkvist kommer
tomhänt till debatten. Jag fortsätter att läsa och ser
att det två stycken längre ned på sidan står att stora
problem har orsakats av det Oskar Lindkvist och
andra socialdemokrater har kommit med.
Slutsatsen blir alltså att statsrådet uppmanar Oskar
Lindkvist att släppa det som han håller i sina tomma
händer. Då löser sig alla problem.
Jag tycker att denna pajkastning om vad som har
hänt börjar kännas ganska tråkig. Jag har därför ett
konkret förslag i inledningen på denna
interpellationsdebatt. Jag tycker att vi stryker ett
streck för den delen av debatten. För att vi inte skall
behöva fullfölja detta resonemang säger jag att vi
accepterar denna historiebeskrivning. Vi kan också
acceptera att de positiva tecken som trots allt finns
beror på regeringens åtgärder, som statsrådet säger.
Jag kan acceptera också det för att vi skall komma
vidare i diskussionen.
Statsrådet säger att det finns en del positiva tecken,
och det håller jag med om. Räntan har sjunkit, och
statsrådet säger att det beror på den förträffliga
bostadspolitik som har förts. Nu har räntan som
bekant sjunkit även i Tyskland och i andra länder.
Jag är för att vi skall komma vidare beredd att
acceptera att Bo Lundgrens politik har satt sådan
respekt i Bundestag att man där har sänkt räntan.
Men sedan vi har lämnat den diskussionen bakom
oss kvarstår de problem som Bengt-Ola Ryttar,
Harry Staaf och Oskar Lindkvist har varit inne på.
De problem som vi har i dag kan sammanfattas i två
punkter. Den ena är det låga bostadsbyggandet,
och det andra är de oerhört höga kostnaderna för
vissa boende.
Även om det är så, som statsrådet säkerligen
kommer att påminna om i sitt nästa inlägg, att
hyreshöjningarna i år ser ut att bli de lägsta på 25
år -- vilket är bra -- är det bekymmersamt att så låga
hyreshöjningar inte gäller för alla. Det finns många
som trots lägre ränta och generellt sänkta
hyreshöjningskrav fortfarande sitter oerhört risigt
till och som, om ingenting görs, kommer att få
mycket kraftiga boendekostnadsökningar under de
närmaste åren.
Jag skall också säga till statsrådets försvar att en del
positivt har hänt sedan vi första gången diskuterade
det här. Förslaget om att justera
fastighetsskattesatsen nedåt är bra. Det innebär en
mildring av bördan. Det är också bra att regeringen
lägger fram ett förslag om en stabilisering av
fastighetsmarknaden, vilket vi skall diskutera här i
kammaren på tisdag.
Men kärnfrågan är: Tror statsrådet att detta är
tillräckligt? Harry Staaf tror uppenbarligen inte att
de här åtgärderna räcker för att få fart på byggandet
och för att hjälpa de människor som nu hotas av
mycket kraftiga boendekostnadsökningar, dvs. de
som bor i nya hus.
De här två problemen hör ihop. Så länge vi har
höga boendekostnader i de senast byggda
årgångarna och det dessutom står tomt i många av
de hus som är byggda under senare år hjälper det
naturligtvis inte, Harry Staaf, hur generösa
finansieringsvillkor vi än har. Det kommer
naturligtvis att finnas en oerhörd rädsla inför att
starta nya projekt så länge fastighetsägarna sitter
med tomma och dessutom mycket dyra lägenheter.
För att få fart på nybyggandet måste vi få ned
kostnaderna i de senast byggda årgångarna och få
bort de tomma lägenheterna där. Därför hänger
detta ihop.
Jag har inte hört någon enda marknadsaktör säga
att de åtgärder som hittills är vidtagna är tillräckliga
och kommer att få fart på denna bransch.
Uppenbarligen tror inte heller Harry Staaf att så är
fallet. Jag vill därför rikta följande fråga till
statsrådet: Om nu dessa åtgärder inte är
tillräckliga, vad mer finns i så fall att vänta?
Jag vill också säga till Harry Staaf och till näste
debattör på talarlistan, Agne Hansson: Om ni
instämmer i vår beskrivning av hur verkligheten ser
ut och i likhet med Harry Staaf drar slutsatsen att
de åtgärder som vi hittills har diskuterat inte är
tillräckliga, är ni då beredda att tänka om och gå
med på en del av de förslag som vi har lagt fram och
som Oskar Lindkvist förut redogjort för? Är ni då
beredda att gemensamt här i riksdagen ta initiativ
till åtgärder som gör att vi kan få fart på byggandet
och få ned kostnaderna i de senast byggda
årgångarna?