Fru talman! Alla som deltar i denna debatt, utom
skatteministern, är överens om att byggandet nu är
för lågt i förhållande till de behov som finns. Harry
Staaf konstaterar att inte heller de som vill och
egentligen har resurserna för att bygga får lov av
bankerna att göra det.
Det beror naturligtvis dels på bankernas
överreaktion på den tidigare alltför lösa
utlåningspolitiken, men det beror också på de
kreditförlustrisker som finns just på
bostadsmarknaden. Detta faktum har kommit fram
alldeles för litet i debatten.
Fastigheter byggda under åren 1987--1992 har
kunnat byggas genom en upplåning på 240
miljarder. 100 miljarder av dessa är pengar som
lånats med kommunal borgen eller kommunalt
förlustansvar.
Det har föranlett Georg Danell att tro att lånen är
relativt säkra. De är säkra ur kreditgivarens
synpunkt, men skattebetalarna löper stor risk att
drabbas av mycket stora kostnader.
Både Hyresgästföreningens och SABO:s
inventeringar tyder på att kreditförlusterna eller
förlusttäckningarna rör sig om mycket stora
belopp. För de 18 kommunala bostadsföretag som
är värst utsatta just nu uppgår borgensåtagandet till
12 1/2 miljard. Dessa pengar riskerar kommunerna
naturligtvis att förlora.
Jag skulle tro att dessa summor motsvarar ungefär
10 % av de samlade kommunala budgetarna. Man
kan tänka sig vad det skulle få för effekter i de 18
kommuner som berörs.
Georg Danell uppskattar prisfallet på det
återstående beståndet, som är belånat till 140
miljarder, till 50 %. Det innebär att det inte finns
fullgod säkerhet i form av panträtt i fastigheter för
70 miljarder.
Fjolårets kreditförlust på 6 miljarder motsvarar
0,6 %. Anta att utfallet blir hälften av bankernas
kreditförlustnivå, vilken totalt sett har varit 5 %.
Det ger 2 1/2 %. Det skulle ge kreditförluster på 25
miljarder kronor.
Den katastrofalt höga arbetslösheten och
regeringens ideologiska blockering mot att till
statsfinasiellt marginella kostnader använda
bostadssubventioner för att undvika kreditförluster
gör att risken för att utomordentligt stora
kreditförluster uppstår är uppenbar. Jag anser att
en sådan politik är ansvarslös och närmast kan
liknas vid hasardspel.
I sin spariver har regeringen glömt att
bostadssektorn också har en intäktssida. Totalt sett
ger bostadssektorn redan nu en vinst för staten.
Den ökar och innebär ett överskott på 9 miljarder
1994. 1997 kommer överskottet enligt SABO:s
beräkningar att vara 31 miljarder. Boverket
redovisar i princip samma utveckling.
Georg Danell nöjer sig med att konstatera att det
inte föreligger någon risk för kreditinstitutens
förmåga att fullgöra sina förpliktelser i tid,
eftersom samtliga institut omfattas av den statliga
garantin för stabiliteten i de finansiella systemen.
Men jag anser att det är uppenbart att
skattebetalarna riskera att göra nya kreditförluster
på tiotals miljarder.
Att regeringen nu tvingas söka en metod för att
undvika omfattande konkurser i bostadssektorn är
ett kvitto på att den förda bostadspolitiken är ett
misslyckande. Motiveringen till denna politik har
varit att vi måste spara för att klara statsfinanserna.
Detta sparande riskerar nu att förorsaka samhället
betydligt större kostnader än vad som tas in på de
sparåtgärder som regeringen genomför.
Det är som det framhålls såväl i propositionen som
i utredningen svårt att beräkna hur stora
kreditförlusterna verkligen kommer att bli. Enligt
min uppfattning rör det sig om flera tiotals
miljarder.
Regeringen inför bl.a. omfördelningslån för att
stävja utvecklingen. I praktiken gör man sådana
inskränkningar i villkoren för omfördelningslånen
att de mest utsatta företagen faller utanför skyddet.
Där kommer kreditförluster att uppstå.
Det är märkligt att regeringen fortsätter med denna
politik. Den innebär att man misslyckas med de
bostadssociala mål som borde vara rimliga och
naturliga i ett samhälle av Sveriges karaktär. Det
leder till trångboddhet. Det leder till att
ungdomarnas boendestandard markant försämras.
Det innebär en ekonomisk förlust. Genom att spara
litet förlorar man mycket. Sysselsättningsmässigt
gör samhället också stora förluster, eftersom
byggarbetslösheten i dag kostar 50 miljarder.