Herr talman! Debatten har tenderat att gå över från
nyproduktion till höga hyror och höga
produktionskostnader för redan befintligt
bostadsbestånd vad gäller de senaste årgångarna.
Jag vill understryka det som statsrådet anförde
beträffande bostadsbidragen. Om vi vill föra en
social bostadspolitik skall vi vara mycket
observanta på främst kategorin äldre människor.
De är faktiskt i behov av att ha bra och moderna
bostäder och att få förutsättningar till det. När nu
räntesubventionerna trappas ned, stiger hyrorna i
aktuellt bostadsbestånd. Det är då angeläget att de
äldre, som inte har ekonomiska förutsättningar för
att bo bra, får hjälp genom bostadsbidrag.
Vi bör också se litet framåt vad gäller
bostadsrättsföreningarnas situation. Situationen är
nog inte så allvarlig under åren 1994 och 1995. Men
den tidigare bostadspolitiken har varit uppbyggd på
felaktiga grunder, och man har låtit inflationen
reglera vissa kostnader för bostäderna. Den
politiken är felaktig. Om vi nu lyckas hålla
inflationen nere föreligger inte sådana möjligheter.
Situationen för de nya bostadsrättsföreningarna
kommer i slutet av 1990-talet att bli mycket
pressad. Det bör vi vara observanta på.
Tanken att folk skall äga sina bostäder, exempelvis
i form av en bostadsrätt, är helt rätt. En sådan
bostadspolitik är bra. Vi bör då göra vissa
omkonstruktioner för att underlätta för människor
att kunna behålla ett sådant boende.