Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag stör den
politiska strategin och lägger mig i debatten mellan
de två herrar som här försöker att framstå som
representanter för två helt oförenliga
bostadspolitiska linjer, som går åt rakt motsatta
håll.
Såvitt jag har förstått är skillnaden den att Oskar
Lindkvist tycker om bostadspolitik och tycker att
det är intressant och viktigt att tala om
bostadspolitik, medan Bo Lundgren inte tycker om
bostadspolitik utan hellre talar om någonting
annat, som egentligen i botten också är
bostadspolitik.
Jag delar Lars Stjernkvists uppfattning att det
egentligen är ganska ointressant att rota i historien
för att se vem som har haft fel eller rätt. Skall vi få
fart på byggandet måste vi diskutera åtgärder för
framtiden, och det är framtiden som det nu gäller.
För min del tycker jag att det finns anledning att
vara orolig för den låga aktivitet som vi nu har på
byggarbetsmarknaden. Dels har vi en fördjupad
lågkonjunktur och en ökad arbetslöshet, dels sker
det en utslagning av byggkapacitet, vilket kan göra
att vi snabbt kommer att få en kostnadsexplosion i
byggandet och i boendet, med kraftig inflation och
stigande räntor när konjunkturen vänder, då vi
snabbt behöver mer av både byggkapacitet och
bostäder. Höga räntor och hög inflation är en
döbelnsmedicin för all bostadspolitik, oavsett om
den är moderat, socialdemokratisk eller
centerpartistisk.
Om vi utgår från att varje bostad har en livslängd
om 200 år, kan vi se att det finns ett ständigt
förnyelsebehov av ungefär 20 000 bostäder per år.
Med hänsyn till andra faktorer tror jag att
Bostadsverkets siffror beträffande genomsnittligt
nybyggnadsbehov för återstoden av 90-talet ligger
ganska rätt. Bostadsverket anger ett behov av
30 000--35 000 nya bostäder per år, och så mycket
bygger vi inte just nu.
Kostnader, variation, mångfald och konkurrens på
byggmarknaden är avgörande faktorer för
byggandet och för boendekostnaderna över huvud
taget. Den omläggning av politiken som var
nödvändig har nu lett till att byggkostnaderna har
kunnat sänkas med ungefär 20 %. Räntan är den
lägsta på 20 år, och för nästa år har regeringens
politik bäddat för den lägsta hyreshöjningen på 25
år för de boende. Fördelningen över flera år av
besparingarna i räntebidragen, sänkt
fastighetsskatt på hyres- och bostadsrättshus och ett
avskaffande av flyttskatten bidrar till att stabilisera
fastighetsmarknaden och fastighetsvärdena, och
det är bra för byggandets framtida finansiering.
Men trots detta kommer byggandet inte i gång. En
orsak till det är den svartmålning av det som händer
inom bostadssektorn som oppositionen ägnar sig
åt. Ibland undrar jag om Oskar Lindkvist vill ha i
gång bostadsmarknaden och bostadsbyggandet
igen.
Socialdemokraterna har t.ex. svartmålat det
bostadsfinansieringssystem för nybyggnation som
vi har infört, så till den grad att inte ens
byggbranschen själv har förstått att 1993 års regler
är bättre och innehåller högre subventionsandel än
det gamla systemet skulle ha gett, om det hade
bibehållits.
Jag tror också att marknaden är ganska trött på
löften och allmän vältalighet om ökade
subventioner, som man sedan inte kan leva upp till.
Dessutom, Oskar Lindkvist, bäddar det för en
svekdebatt som kan bli till mycket allvarlig skada
för allmänhetens förtroende för det politiska
system som vi har.
Tyvärr har denna debatt hittills inte innehållit några
konkreta besked om åtgärder. Jag skall gärna gå
Lars Stjernkvist till mötes och peka på fyra åtgärder
som jag och det parti som jag tillhör, Centerpartiet,
ser som väsentliga i en politik för ett jämnare
byggande för framtiden.
För det första: Det är nödvändigt att skingra
ovissheten om framtiden när det gäller statens
ansvar för bostadsfinaniseringen. För det krävs ett
beslut med en bred majoritet i riksdagen om vad
som skall gälla beträffande räntebidragen i det
befintliga beståndet.
Det som nu har beslutats bör ligga fast. Ytterligare
indragningar är inte aktuella.
För det andra: Inför ett stopp i ''Danell-trappan'' i
det nya systemet!
För det tredje: Starta ett bosparsystem som stärker
egenfinansieringen i byggandet och underlättar
kreditgivningen.
För det fjärde: Prioritera en tillfällig
byggmomssänkning framför en generell
tjänstemomssänkning.
Fru talman! Det finns inget så skadligt för
byggandet och framtidstron som när företrädare för
två politiska åsiktsriktningar blåser upp sig likt
tuppar i ett tjäderspel för att försöka framstå som
diametrala motståndare, bara i syfte att gagna den
egna saken, då skillnaden i praktiken är ganska
liten. Det finns inte så många alternativa vägar
framåt.