Herr talman! Först vill jag säga till Harry Staaf att
jag inte tycker att vi i alla sammanhang skall dra ett
streck över historien och glömma den. Jag för gärna
en diskussion med Harry Staaf om vad som har
hänt.
Däremot är jag trött på att i just de här
sammmanhangen resonera med Bo Lundgren om
vad som hände på 80-talet. Jag har en känsla av att
Bo Lundgren, även om jag frågade vad han tyckte
om vädret, skulle säga att det är
Socialdemokraternas fel. Jag vet alltså vilket svar
jag får när vi diskuterar historien om vem som bär
skulden för det ena och det andra.
Låt mig i min sista replik ta fasta på det som jag
tycker har varit mycket positivt i dag. Jag tror att
det är första gången som jag i samband med en
bostadspolitisk debatt här i kammaren har
anledning att säga det, och därför vill jag gärna
understryka det. Det är bra att vi uppenbarligen är
eniga här i kammaren om att det beslut som
riksdagen fattade om ett nytt räntebidragssystem
behöver modifieras. Villkoren för 1994 blir för
dåliga med det beslutet. Vi socialdemokrater
tycker inte att det är helt överraskande, vilket
bostadsutskottets ordförande uppenbarligen inte
heller tycker. Det är bra.
Vi är uppenbarligen också överens om att de
initiativ som har tagits för att få i gång
ombyggnadsverksamheten inte är tillräckliga. Det
behövs mer.
Bo Lundgren frågade mig: Hur skall i så fall en
sänkning av byggmomsen betalas? Vi
socialdemokrater är inte på det klara med exakt
vilken typ av konkreta åtgärder som behövs.
Däremot vet vi att det behövs omfattande åtgärder
i stil med sänkt byggmoms.
När det sedan gäller finansieringen vill jag säga:
Visst, på kort sikt innebär det en ökad kostnad.
Men å andra sidan blir kostnaderna avsevärt högre
om vi låter en stor del av byggbranschen slås ut än
om vi nu tillskjuter en del medel i det korta
perspektivet. Det har inte bara jag utan även Harry
Staaf, Agne Hansson, Oskar Lindkvist och Bengt-
Ola Ryttar understrukit i den här debatten. Det är
bra att det uppenbarligen håller på att formas en
enighet om att det behövs ytterligare åtgärder.
Jag hoppas att vi så småningom skall kunna föra
lika konstruktiva samtal om hur vi skall lösa
problemen för dem som bor i de nyproducerade
husen och för de fastighetsägare som i dag sitter
med tomma lägenheter. Jag är alldeles övertygad
om, att om vi inte lyckas lösa det problemet och
hjälpa de fastighetsägare och
bostadsrättsföreningar som har sådana bekymmer
kommer vi att få väldigt svårt att få i gång det
nybyggande som vi uppenbarligen är överens om.
Jag konstaterar också att även Bo Lundgren
åtminstone gjorde en liten antydan om att han ville
vara med i dessa konstruktiva samtal. Det tycker
jag är bra. Men den här debatten har ändå med all
önskvärd tydlighet visat, att om vi skall kunna
åstadkomma något konstruktivt handlar det om att
utforma åtgärder i det som Agne Hansson kallade
den breda mittfåran. Jag medverkar gärna till det.