Fru talman! I det här betänkandet finns det en hel rad reservationer och även särskilda yttranden som Vänsterpartiet står bakom. Jag står bakom alla dem men kommer av tidsskäl inte att hinna gå in på alla områden. Men jag vill ändå börja med det område som har varit hetast i debatten.
Fru talman! Jag ska börja tala om varför jag och Vänsterpartiet inte delar de borgerliga partiernas och Miljöpartiets syn på hur vi ska gå till väga för att stärka konsumenternas makt och inflytande. Det handlar ju om en speciell fråga.
Först och främst är det märkligt att argumentera för att konsumentskyddet ska gälla även inom den offentliga sektorn, till exempel vård, utbildning och omsorg, när det redan finns lagar vars syfte är just att tillgodose den enskildes rätt och säkerhet på dessa områden. Sedan är det faktiskt en annan sak hur denna lagstiftning fungerar i praktiken. Det är det som debatten på det här området handlar om, det här andra som inte vi i lagutskottet regerar över.
Är det inte onödigt att riva upp ett system som visserligen behöver förbättras i flera avseenden men som ändå är en del i den svenska välfärdspolitiken och ersätta det med något annat? Man skulle också kunna fråga sig om det är nödvändigt att göra det. Lagarna om konsumentskydd är inte konstruerade med tanke på att den enskilde ska kunna reklamera en lärare eller en operation. Hur skulle det se ut om en så kallad konsument som var missnöjd med en offentlig tjänst skulle driva sitt skadeståndsanspråk i allmän domstol? Skulle vi inte då emotse en utveckling som den i USA med skyhöga skadestånd och där läkare inte ens vågar utföra vissa operationer på grund av riskerna för att bli stämda? Jag vill i likhet med majoriteten i utskottet och regeringen inte se en sådan utveckling.
Fru talman! Lagutskottet var på en resa i USA nu i början av året. Jag trodde att man hade samma syn i USA som de borgerliga partierna driver. Jag ställde frågan om offentliga tjänster och konsumentskydd. Till min förvåning var myndighetspersonerna i USA helt frågande. De förstod inte frågan. För dem i USA var det vilt främmande att sammanblanda offentliga tjänster med privata vad gäller konsumentskyddet. Det blev jag glad åt och blev ännu lite mer stolt över systemet som finns i USA.
Ingen av motionerna på området innehåller något konkret förslag på hur en sådan lagstiftning skulle kunna utformas - om man inte ser på Miljöpartiets motion. Men Miljöpartiets motion lyfter upp ett helt annat perspektiv såsom vi ser det, nämligen medborgarmakt. Det är inte vad de borgerliga partierna lyfter upp. De borgerliga partierna lyfter upp konsumentmakten ur ett helt och hållet konsumentperspektiv. För mig är det en gåta, fru talman, hur de borgerliga partierna har tänkt sig att detta ska fungera i praktiken. Det är helt enkelt inte rätt forum för att föra en diskussion om att stärka medborgarnas inflytande i den offentliga sektorn genom att föra in detta i konsumentlagstiftningen. Däremot delar jag uppfattningen - och det har jag påtalat vid alla de andra debatter vi har haft om detta område - att det finns brister och att vi måste stärka medborgarmakten.
Vi skulle gärna kunna stå här och prata om socialtjänstlagen, om hälso- och sjukvårdslagen, skollagen och så vidare, men de är inte lagutskottets områden. Det är där vi måste föra den diskussionen. Det är de lagarna vi behöver stärka.
Fru talman! Yvonne Andersson tog upp frågan om färdtjänst. Jag har väckt jättemånga motioner - framför allt under förra mandatperioden - om färdtjänst just utifrån att jag har fått höra flera fall där människor till och med har blivit lämnade i snödrivor och färdtjänsten inte har dykt upp. Då är det inte den enskilda pensionären eller mamman som ska sätta i gång och driva frågan mot taxibolaget. Här är det kommunen som i sin upphandling ska försöka ändra detta. Det är just den skillnaden som finns i det vi diskuterar och den andra skyddslagstiftning som finns inom andra utskottsområden än det beredningsområde som lagutskottet har.
Fru talman! Jag skulle mer än gärna vilja se en utredning vars mål är att stärka medborgarmakten. Men denna utredning ska se över lagstiftningen på de områdena - inte konsumentlagstiftningen. Det är detta fokus vi i Vänsterpartiet ställer oss mot. Det är det som vi har svårt att förstå, det vill säga varför man vill ha sammanblandningen.
Fru talman! Tidigare talade konstitutionsutskottet om grundlagsutredningar och annat. Det är det ni pratar om här också. Ni vill göra om hela systemet som den generella välfärden och den offentliga sektorn bygger på. Jag har full förståelse om ni vill göra det, men då måste ni lyfta fram detta utifrån vad det är.
Fru talman! Jag har en reservation tillsammans med Folkpartiet som handlar om att utveckla konsumentvägledningen så att den verkligen når de mest utsatta och ekonomiskt svaga grupperna i samhället. Det är en viktig reservation. Den handlar om att konsumentvägledningen bör riktas särskilt mot till exempel ensamstående föräldrar och människor som är arbetslösa och så vidare. Det är just dessa grupper som verkligen är i behov av råd och stöd. Men som det ser ut i dag når man inte fram till dem.
Vänsterpartiet vill ta detta förslag vidare och göra den kommunala konsumentvägledningen obligatorisk. Jag menar att det finns ett stort behov av mer långsiktiga åtgärder på området. Eftersom vi nu samarbetar med regeringen och Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet, ser jag det arbete som nu har satts i gång som ytterst viktigt. Där är jag positiv till de uttalanden som konsumentministern gick ut med i samband att departementet presenterade Ds:en om en ny strategi för konsumentpolitiken. Jag tror att vi i strategin ska kunna utarbeta en långsiktig målsättning som just går över till att rikta in sig på de grupper som i dag faktiskt inte ens får någon hjälp av konsumentvägledningen därför att de har det så dåligt ställt att de inte ens når fram med så pass mycket kunskap att de kan söka hjälp hos konsumentvägledningen.
Jag går över till den sista frågan som jag hinner ta upp i mitt anförande. Den handlar om könsdiskriminerande reklam. I dag finns det ingen lagreglerad gräns för hur reklamproducenter kan kränka i synnerhet kvinnor, men även män, genom att framställa kvinnor som rena sexualobjekt. Samtidigt kan vi se hur unga flickor och pojkar påverkas negativt av de onaturliga kroppsideal och könsstereotypa bilder som förmedlas genom reklamen. Jag och Vänsterpartiet anser att den könsdiskriminerande reklamen är ett allvarligt samhällsproblem. Det är hög tid att utreda möjligheterna till ett förbud mot denna typ av reklam eftersom näringslivets självsanering är otillräcklig. Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam har funnits sedan 1988, och inte mycket har hänt sedan dess. Det säger sig självt att näringslivets representanter inte vill se några större förändringar på området så länge de tjänar på att producera reklam som är könsdiskriminerande. Ett argument som brukar användas är att ett förbud kräver en grundlagsändring.
För min del kan jag inte se varför kränkningar på grund av kön ska vara skyddade av grundlagen i stället för att förbud mot kränkningar ska föras in. Även om ERK och andra menar att det handlar om värderingar och attityder i samhället måste vi ta vårt ansvar och markera att det finns en gräns för hur långt förnedringen av det kvinnliga könet kan gå. Den gränsen, fru talman, är nådd.
Det finns fler viktiga frågor i betänkandet. En viktig fråga som jag också är helt överens med Folkpartiet om handlar om överskuldsättning. Den kommer inte min partikamrat men min utskottskamrat Jan Ertsborn att prata mer om. Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna nr 12 och nr 14.