Fru talman! Den här debatten har väldigt mycket kommit att handla om konsumentpolitikens inriktning och mål. Vi ser de ideologiska skiljelinjerna väldigt tydligt. Men jag skulle vilja lägga in att den socialdemokratiska visionen inte handlar, som det lite felaktigt ibland kan låta, om att allt ska vara offentligt, utan vår vision är att vi givetvis ska ha en fri marknadsekonomi med en utvecklad konkurrens. Men vi ska också ha offentliga tjänster som inte ska vara en fri marknad utan där vi är medborgare. Det är väldigt viktigt att framhålla detta eftersom glidningarna är uppenbara - man vill konkurrensutsätta allting, även de offentliga tjänsterna.
Det sägs i debatten att det inte är så viktigt vad man kallar saker för, om man talar om "konsument" eller om man talar om "medborgare". Men jag vill säga att detta är oerhört viktigt, för bara därigenom definierar man hur man vill ha det. Vi vill dra en väldigt tydlig gräns mellan där man är konsument och där man är medborgare.
I debatten kan det också låta som att man har ett starkare skydd som konsument jämfört med om man är medborgare. Men i själva verket är det tvärtom. Som medborgare har man rätt till offentliga tjänster, oavsett om man betalat eller inte - alltså om man till exempel är ett litet barn som går i skola och som bara av den anledningen inte har kunnat betala för att gå i skola. Man har rätt till offentliga tjänster även om man är arbetslös och därigenom inte kan betala, inte har pengar så att man kan betala för tjänsten.
I själva definitionen av ordet "konsument" ligger ett privaträttsligt förhållande. Man har betalat för en tjänst och ska erhålla motsvarande vad tjänsten kostar. Genom att nu gå in på den offentliga verksamheten öppnar man upp för ett liknande system, det vill säga för goda rättigheter för den som betalar och inga rättigheter för den som inte betalar.
Ett exempel kan tas från USA där sjukvården är uppbyggd på det sättet att det finns en minimistandard som alla har rätt till, oavsett om man har betalat eller inte. Tyvärr är det så att de som inte har råd eller som helt enkelt inte prioriterat att skaffa sig dyra tilläggsförsäkringar står utan skydd den dagen olyckan är framme och utökad vård behövs. Den utvecklingen vill vi inte se. Därför är medborgarperspektivet det grundläggande för oss i det här sammanhanget.
Däremot håller vi givetvis med om att den enskildes rättigheter måste stärkas. För eleven, för den som finns inom äldreomsorgen och för den som finns inom vården har vi myndigheter som ska se till att gällande lagar uppfylls. Den som läser lagarna ser att de faktiskt är ganska långtgående.
Vi är öppna för att man kanske blir ännu mer långtgående och för att se till att myndigheterna fungerar ännu bättre. Sedan finns det också möjligheter för den enskilde att göra en anmälan. Det finns faktiskt exempel på fall som drivits. När man blivit mobbad i skolan blir det kommunen som huvudansvarig som får stå som motpart när man driver sina krav om att man inte fått den hjälp som man enligt gällande lagar och regler har rätt till. Sådana möjligheter finns alltså.
Dock ser jag stora risker med att avlöva den makt som man har som medborgare och som är större än den makt som man har som konsument. Enligt konsumenttjänstlagen får man faktiskt inte särskilt mycket om man klagar. Ersättning för ideell skada utgår inte. Ideell skada kan vara väldigt mycket. Väldigt mycket inom välfärden handlar just om ideella värden, inte om pengavärden.
Man har rätt att hålla inne med betalning. Innebär det då att man i verksamheter där det inte finns några avgifter, till exempel när man går i skola, ska hålla inne med skatten? Ska föräldrarna till det barn som går i skola och som inte fått en bra skolgång slippa betala skatt?
Med tanke på att det inte har kommit något konkret förslag till hur vi i så fall ska ändra konsumenttjänstlagen blir det väldigt märkliga konsekvenser. Man kan erhålla prisavdrag för sin avgift. Man kan häva avtalet. Innebär det då att man kan häva barnets skolgång när vi samtidigt har skolplikt? Man kan erhålla skadestånd för ekonomisk förlust. Vari ligger den ekonomiska förlusten, frågar man sig.
Vi är helt inne på att stärka medborgarens rätt, men att plötsligt göra oss alla till konsumenter är att reducera medborgarmakten. I stället måste vi se till att de lagar och regler som vi redan har inom välfärden tillämpas fullt ut; de är fullgoda. Det är vi helt öppna för. Men det här ligger utanför lagutskottets beredningsområde. Vi kan inte lägga in allting i konsumenttjänstlagen.
Det kan också bli rätt så märkliga andra konsekvenser, för det har inte gjorts någon gränsdragning för vad som egentligen gäller. Man kan till exempel säga att om man sitter i fängelse är det en offentlig tjänst. Ska man då kunna överklaga om man tycker att man inte har fått tillräckligt bra fångvård? Var ska man dra gränsen? Det finns inga gränsdragningar. Det finns däremot väldigt många frågetecken.
Av de andra frågor som har tagits upp här är matpriserna en. Där är vi socialdemokrater helt med på noterna. Tillhandahållandet av mat är inte i dag en offentlig tjänst utan privat; där konkurrerar affärerna. Vi är för mer konkurrens, inte mindre, på det här området. Det är felaktigt att tro att vi vill ha monopol. Det är tvärtom. Konkurrensen har faktiskt ökat. Det är uppstickare som har slagit sig in på marknaden, inte minst efter EU-medlemskapet. Vi har börjat se en anpassning där de större kedjorna successivt har sänkt sina priser. Det här är vi beredda att gå vidare med.
Konkurrensverket är väldigt viktigt i det här sammanhanget. Vi är mycket för Konkurrensverket och lyssnar på vad de säger. Det de säger är att ungefär hälften av prisskillnaden jämfört med genomsnittet i Europa, där vi har högre priser, beror på att vi har ganska så bra lönenivåer för exempelvis snabbköpskassörskorna. Den del som beror på detta vill vi inte frångå. Det tycker vi är viktigt. När det däremot gäller den del som inte beror på det är det något lurt. Det har till och med misstänkts kartellbildning med större kedjor. Det är motsatsen till den väg vi vill gå.
Mer av konkurrens på det här området, men inte mer av konkurrens och marknad på det område där vi är medborgare. Där vill vi verkligen slå vakt om att skattepengarna ska användas så bra som möjligt. Det ska inte bara handla om att det ska vara så billigt som möjligt utan också så hög kvalitet som möjligt. Vi vill ha den här klara gränsen och inte ha någon glidning där allt plötsligt blir en fri marknad och vi alla plötsligt blir konsumenter i stället för medborgare. Det ser vi som ett steg tillbaka i utvecklingen.
När det gäller konsumentvägledning är vi positiva till att det finns frivilligorganisationer på det området. Däremot vill vi inte ha någon motsatsställning mellan frivilligorganisationerna och det offentliga stödet till konsumenterna. Exempelvis har det diskuterats att Konsumentverket skulle kunna öppna telefonlinjer där man i hela landet kan ringa in som konsument. Det är i själva verket en garant för att konsumenterna, oavsett var de bor i landet och oavsett om just deras kommun har konsumentvägledning eller ej, ändå kan få hjälp och stöd. Frågan är: Kommer konsumenterna att få det bättre om man avvecklar den här delen som en opartisk garant för konsumenternas rättigheter så att konsumenterna helt får förlita sig på ideella krafter? Jag tror inte det. Dessutom utgår redan i dag stöd till ideella föreningar. Det finns paraplyorganisationer för konsumentvägledning, och dit går det pengar i dag. Det är vi positiva till, men vi vill inte att man ska börja lägga sig i vilka som får starta sådana föreningar. Det är givetvis ett fritt val.
Vi ser gärna mer samarbete mellan de organisationer som finns och vill naturligtvis se till att de kommuner som inte har konsumentvägledning får möjlighet genom samarbete med andra kommuner till denna. Men vi vill inte ha något motsatsförhållande mellan en garant som vi offentligt står för och de frivilliga initiativ som finns.
När det avslutningsvis gäller resegarantin har vi tidigare sagt att reglerna har varat för kort tid för att vi ska kunna göra en utvärdering. Nu anser vi att tiden är mogen att göra denna utvärdering, så det är vi positiva till. Vad man i utvärderingen kommer fram till är en annan fråga. Men jag tror att man kan konstatera att den fondlösning som har lyfts fram knappast är ett bättre alternativ än dagens system, med tanke på att man på andra ställen sett att det finns risk för att vissa företag inte betalar in till fonden. Det känns inte rättssäkert. Däremot kanske de mindre reseföretagen skulle kunna betala en reducerad avgift. Men vi får se vad man i utvärderingen kommer fram till.