Fru talman! Vi försöker inte lägga ut några dimridåer, utan vi säger precis så som det är. Det är så att konsumenttjänstlagen är i dag tillämplig på en del offentliga tjänster. Det är de tjänster där man kan säga att det redan finns ett civilrättsligt eller privaträttsligt förhållande. Ett exempel är de affärsverk som drivs inom kommuner. Där kan man säga att det handlar om ekonomisk verksamhet. Det handlar alltså inte om att tillgodose medborgarnas behov oavsett vad de betalar, för detta betalas via skattsedeln.
Det finns också fall där man till exempel har betalat en barnomsorgsavgift och då med stöd av konsumenttjänstlagen har överklagat och vill ha sin avgift tillbaka. Avtalet har helt enkelt inte fullföljts av den som har anordnat barnomsorgen. Den möjligheten finns redan i dag. Men skillnaden är att när det inte föreligger något privaträttsligt avtal kan man inte tillämpa konsumenttjänstlagen. Det ligger i sakens natur. Lagen säger att det är på det sättet. Därför blir det väldigt märkligt när vi anklagas för att vi inte kan förklara hur det system som de andra vill införa ska se ut.
Ska vi då riva upp hela konsumenttjänstlagen och ändra den grundläggande principen om att det ska vara ett privaträttsligt förhållande? Ska vi införa avgifter på alla offentliga tjänster för att konsumenttjänstlagen i nuvarande utformning ska bli tillämplig?
Moderaterna vill att vi alla ska bli konsumenter på en marknad, att man suddar ut gränsen mellan att vara medborgare och konsument. Det står till och med i Moderaternas reservation att man är ute efter det. På något sätt upplevs ordet konsument som ett starkare ord än medborgare. Det är denna glidning som vi vänder oss emot.