Fru talman! I lagutskottets betänkande nr 8 om konsumentfrågor finns det fem borgerliga fyrpartireservationer. Jag vill börja med att yrka bifall till den första, reservation 1 om konsumentpolitikens inriktning. Vi vill se tydliga och effektiva regler i konsumentlagstiftningen som ger trygga och säkra produkter och tjänster och också välinformerade konsumenter och som därtill öppnar för mer av marknadsekonomi och sund konkurrens.
Den reservationen och inriktningen på politiken är viktig, inte minst eftersom vi under vintern och det år som gått har fått nya rapporter som återigen belägger vilket högkostnadsland Sverige har blivit med Europas högsta matpriser. Svenska folket får betala mer för mjölken, brödet och flingorna i matkassen än vad andra européer behöver göra. Sverige är ett högkostnadsland. Här är det dyrt för konsumenterna.
Som Konsumentverket konstaterar i sin rapport
Konkurrensen i Sverige
är svenska matpriser nästan 25 % högre än genomsnittet i den europeiska unionen. Det innebär att en svensk tvåbarnsfamilj skulle spara 6 700 kr per år om vi låg i nivå med Tyskland.
Slutsatserna i Konsumentverkets rapport är mycket tydliga. Det handlar till stor del om att konkurrensen här hemma i Sverige måste öka. Inte minst inom dagligvaruhandeln och mathandeln är det angeläget att nya utländska konkurrenter kan sätta fart på hela den svenska matmarknaden. Det är inte nog med att priserna sjunker, de gamla traditionella, väletablerade företagen har tvingats förbättra sitt utbud och sin service för att hålla lågpriskedjorna från livet.
Pensionärernas riksorganisation pekade i sin årliga prisundersökning på hur angeläget det är att konkurrensen nu är med och pressar ned priserna. Det finns en liten utveckling mot det, men det är fortfarande långt kvar.
Jag vill understryka att en stark konkurrens, en bättre konkurrens och en sundare konkurrens inte bara leder till lägre priser. Vi har också fått en mycket större valfrihet eftersom de etablerade företagen måste möta lågprisalternativen med större urval, högre kvalitet, bättre service och ökad tillgänglighet.
Fru talman! På en punkt i betänkandet väljer majoriteten i utskottet att sila mygg och svälja kameler. Det gäller punkten om konsumenträtten i offentlig verksamhet. Hantverkare, radiohandlare och livsmedelsbutiker hålls efter på ett gott sätt med både ångerveckor och möjlighet att reklamera och få pengarna tillbaka.
Konsumentskyddet i offentlig sektor talar man tyst om. Där biter tyvärr Socialdemokraterna och Vänstern ihop. Det är sorgligt av flera skäl. Vi behöver inte vara särskilt observanta eller skarpsynta för att se var konsumentmakten är som allra klenast och mest eftersatt. Den offentliga sektorn nämns inte ens i konsumentsammanhang. Där finns det inga konsumenter. Där behövs det tydligen ingen konsumentmakt. Det är sorgligt på flera sätt. Det är just de områdena som är de mest angelägna för så gott som alla människor i Sverige. Det är de tjänsterna som är mest skyddade från de oftast goda och höga krav som varje enskild medborgare kan ställa mot radiohandlare och livsmedelsbutiker.
Om jag frågade en konsumentrådgivare om anhöriga skulle kunna rikta en reklamation mot de ansvariga för brister och missgrepp i vården, omsorgen eller skolan skulle det sannolikt bli tyst i luren. Reklamera fel och brister i offentlig sektor är något som man inte kan göra. Några pengar tillbaka blir det inte tal om.
Anhöriga och engagerade hänvisas till samma politiker som är ansvariga för bristerna och missgreppen eller till de tjänstemän som politikerna har anställt.
Den borgerliga reservationen på det här området - som vi hoppas få stöd för - öppnar för en annan inriktning.
Fru talman! Till sist vill jag påpeka att jag tror att Sverige behöver fler frivilliga konsumentorganisationer - fler och starkare och dessutom fristående från myndigheter och fristående från kopplingar till det socialdemokratiska partiet och dess rörelser.
Det finns en tilltagande utveckling där engagemanget i de här viktiga frågorna monopoliseras av stat, kommun och myndigheter. Det vore olyckligt. Frågorna är viktigare och mer angelägna än så. Därför vill vi styra om de medel som i dag slussas till statliga instanser till att underlätta och riva hinder för en framväxt av större mångfald av konsumentrörelser i det civila samhället.
Vi måste öppna för verkliga gräsrotsrörelser som jobbar för ett brett utbud, låga priser, god kontroll, god information och att makten verkligen ges till konsumenterna - mindre pekpinnar men mera möjligheter.
Jag tror att det är många uppgifter som den politiska majoriteten inte alltid intresserar sig för. Därför finns det utrymme att fylla och många uppgifter att ta sig an.