Fru talman! Tasso Stafilidis säger att han har fått flera brev från äldre, bland annat från människor som har blivit lagda i en snödriva. Vi har hört dessa fasansfulla berättelser.
Vad innebär detta? Vad talar dessa berättelser egentligen om? Den människa som har blivit lagd i en snödriva och inte kan ta sig upp när hon har trott att hon skulle få färdtjänst är inte enbart konsument. Hon är lika mycket medborgare. Hon är lika mycket brukare. Det spelar väl ingen roll vad det kallas? Inte bryr sig en människa som ligger i snödrivan om hon har betalat sin resa själv, om det är skattebetalaren, om kommunen har tecknat ett avtal med taxifirman eller vad det kan vara. De facto att hon ligger där innebär att något måste göras.
Nu har de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet år efter år pekat på att vi är tvungna att göra någonting för att stärka människors rätt. Alldeles oavsett vem som betalar tjänsten ska människor ha rätt att kunna klaga och komma framåt, få ett skadestånd. En människa som blir lagd i en driva ska ha minst tio gratis taxiresor - eller något annat!
Det är dit vi vill komma. Vi vill stärka den äldres rätt i just detta exempel. Oavsett vem som utför tjänsten och betalar tjänsten ska man ha samma rätt som vilken annan människa som helst. Det är det som är "pointen". Vad menar Tasso Stafilidis att vi ska göra i stället? Vad har ni för annat förslag?