Herr talman! Jag erinrar mig att vi, när vi
utformade reglerna för den generella
yrkesfiskelicens som började gälla den 1 januari, i
klartext sade att den sökande skulle ange vilka
fiskslag han avsåg att fiska. Dessa regler skiljer sig
från reglerna för den fartygsbaserade licens som vi
diskuterar i detta betänkande. Det innebär
självfallet inte att man bara skall få fiska det man
angivit. Man skall ange sin inriktning. Olika
variationer och olika växlingar förekommer
självfallet. Denna flexibilitet skall finnas kvar i
fisket.
Vi skall inte heller geografiskt begränsa fisket. Den
som anger att han vill fånga sill och strömming skall
inte bara hänvisas till Östersjön. Fiskare från
Östersjön fiskar ibland i Västerhavet -- i Kattegatt
och Skagerrak. En del ligger t.o.m. väster om
Jylland och fiskar tungor. Detta tycker jag tyder på
en väldigt stor flexibilitet och anpassningsförmåga
från enskilda fiskeriföretag. Det tyder också på en
vilja att hitta lösningar på problemen.
Jag tycker att vi skall bejaka detta och försöka stötta
fiskarna i stället för att måla upp problem, som jag
tycker att Kaj Larsson gör i detta fall.
Västkustbåtar är också inne i Östersjön och
bedriver ett riktat sill- och strömmingsfiske. Det är
ett fiske som kanske kan vara lönsamt för dem men
som är mindre lönsamt för traditionella
Östersjöfiskare. Detta fiske är omdebatterat, och
det diskuteras huruvida det ger bifångster eller ej.
Det undersöks nu, som Kaj Larsson väl vet, i
Östersjölaboratoriets regi i Karlskrona.
Jag tycker att det är viktigt att vi ser fisket som ett
svenskt fiske och inte försöker dela in det i olika
rutor där var och en skall placeras. Vi måste bejaka
flexibiliteten, mångsidigheten och fiskarnas vilja att
hitta lösningar på de problem som vi i dag tyvärr i
alltför stor utsträckning har att brottas med.