Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i jordbruksutskottets
betänkande nr 24.
Vi återkommer ganska tätt med debatterna. Det
gäller att koncentrera sig något och inte varje gång
ta upp alla fiskefrågor.
Vi vet alla att arbetslösheten i dag är ett av landets
största problem. Politiker från alla partier som finns
representerade i detta parlament säger: De nya
jobben skall komma i de gamla och nya
småföretagen. Arbetslösheten och den påstådda
kunskapen om hur vi skall få fler arbeten
förpliktigar.
I kusttrakterna, på öarna, vid hav och insjöar
behövs det extra mycket insatser för att de
människor som bor där skall ha ett arbete att gå till.
Där mer än på några andra platser är det de små
företagen som måste bli arbetsgivare. Då är det
viktigt att företagen i dessa trakter får bra
förutsättningar.
Svenska yrkesfiskare som verkar i dessa områden
har länge haft en oerhört trängd ekonomi. Det är
flera skeenden som samverkar till det, och jag skall
inte nu räkna upp orsakerna till dagens svåra
situation. Jag vill i stället peka på några åtgärder
som skulle kunna underlätta för yrkesfiskarna, som
är en mycket viktig arbetsgivarkategori, och den
näring som finns runt omkring yrkesfisket.
Oberoende av EES- och EU-avtal lever vi i en värld
där handeln i allt större utsträckning sker över
ländergränser. Då måste skattereglerna för fisket
vara likvärdiga med omvärldens. Den svenska
yrkesfiskaren bör få göra schablonavdrag vid fiske
till havs efter ungefär samma regler som gäller för
danska och norska fiskare.
För att motverka problemet med de starkt
varierande fiskeinkomsterna bör yrkesfiskare få
möjlighet att sätta av inkomster mellan olika år efter
samma modell som råder inom skogsbruket med det
s.k. skogskontot. Jag kan fortsätta att räkna upp
olika saker. Men allt detta är ju positivt behandlat i
propositionen och i betänkandet.
Arbetet för att nu stötta företagarna och
sysselsättningen i dessa bygder bör påskyndas. De
måste få behålla alla arbetstillfällen så långt det går.
Om möjligt måste det tillskapas nya arbeten för att
boende i dessa bygder skall kunna gå till ett bra
arbete.
Herr talman! Jag skall vända mig till Kaj Larsson.
Vi delar naturligtvis Kaj Larssons oro över
sjukdomen M 74 och att det kanske finns något
liknande både på lax och torsk. Kaj Larsson säger
att det är dags att samla in forskning från 20 års tid
tillbaka. Det är nog dags att ta detta på allvar.
Jag tror att det i första hand beror på miljöskador i
Östersjön. Vi som nu har haft middagsrast kanske
slog på text-TV och tittade. Just nu förbereder man
ett förslag där man kanske om en vecka måste ta
ställning till att vi skall stoppa allt laxfiske i
Östersjön om vi inte kan få ordning på detta. Detta
är en fråga som jag tror alla delar oron över.
Utskottsmajoriteten har heller inte någon annan
uppfattning när det gäller flexibiliteten i reglerna
för yrkesfisket, om vilken det finns en
socialdemokratisk reservation. Det framgår av
betänkandet att vi tycker ungefär likadant. Men vi
anser att Fiskeriverket skall ta ansvar och fastställa
dessa villkor.
Så till nästa fråga som Kaj Larsson tog upp. Fisket
är en viktig inkomstkälla för människor i glesbygd,
som jag tidigare sade. Befolkningen i dessa trakter
har av hävd haft sina inkomster från vattnet. Nu
talas det om en allmän fiskevårdsavgift. Vi i kds har
sagt att vi ställer oss bakom att frågan om hur de
fiskevårdande insatserna skall finansieras utreds.
Vilka är det då som skall ha huvudansvaret för
fiskevården, och hur skall nyttjandet av resurserna
delas? Givetvis är det de som bor i glesbygden och
som haft fiskeresursen som inkomst under
århundraden tillbaka som måste vara
huvudpersoner.
Det går alltså inte att kategoriskt säga: Nu skall vi
införa en allmän fiskevårdsavgift; och förutsätta att
de människor som levt på fiskeresursen skall ställa
upp och bjuda på sin gamla inkomstkälla till alla
tillresande, även turister från andra länder.
Denna fråga måste alltså lösas i samråd mellan alla
inblandade parter. Vi måste nalkas den med större
ödmjukhet än hittills. Det går inte bara att säga att
det skall införas en avgift och att de som äger
fiskevattnet skall delta i detta på villkor som de inte
alls varit med att förbereda.
Vi måste fråga oss: Hur gynnar vi bäst företagandet
och boendet i glesbygd? Detta är en resurs som skall
tillvaratas i första hand i dessa trakter. Tack för
ordet.