Herr talman! Jag kommer i ett kort anförande att ta
upp en delfråga i detta betänkande. Det gäller
fredningstiderna för lax och öring.
I motion Jo414 har jag redovisat mina synpunkter
och farhågor över att ett fåtal yrkesverksamma
fiskare utefter Norrbottenskusten får svårigheter att
utöva sin verksamhet. Jag delar utskottets
uppfattning att det från tid till annan är nödvändigt
med fredningstider för att skydda den
naturreproducerande laxen. Det får emellertid inte
innebära att fredningstiderna är längst där en
bråkdel av laxfångsterna görs.
Av allt fiske efter lax sker 90 % av fångsterna söder
om gränsen för Norrbottens och Lapplands län. Av
återstående 10 % tar yrkesfiskarna utefter
Norrbottenskusten cirka hälften. Dessa siffror visar
att någon avgörande inverkan generellt sett inte kan
nås genom en hård reglering av yrkesfisket på den
delen av Norrlandskusten. Laxfiskeförbudet i detta
område råder i dag under maj och juni månad, då
det i princip råder totalstopp för allt laxfiske i
området.
Sedan 1983 har olika restriktioner drabbat
yrkesfiskarna, och dessa har nu ytterligare skärpts.
Det är också en av anledningarna till att bara ett
fåtal yrkesfiskare för närvarande finns kvar.
Mot den här bakgrunden är det inte förvånande att
fiskarna i norra Sverige upplever situationen som
ojämlik. Enbart runt Gotland ökade laxfisket under
1993 med 120 ton. Detta motsvarar tolv års laxfiske
vid Norrbottens kuststräcka. Det här visar att om
restriktioner skall ge resultat, måste insatserna
göras där huvuddelen av laxfisket sker.
I den utredning som Per Wramner från
Fiskeriverket redovisade förra hösten sägs det att
yrkesfisket skall stärkas och att skärgårdsboendet
skall stimuleras. De fredningstider som nu föreslås
gälla för norra Sverige strider definitivt mot dessa
ståndpunkter.
Divergensen i uppfattningar om laxbeståndets
storlek mellan å ena sidan yrkesfiskarna och å andra
sidan Fiskeriverket är dessutom betydande.
Skulle ändock restriktioner vara nödvändiga i
fortsättningen -- och allt tyder väl på det -- måste
begränsningen av fisket ske där laxfisket är störst,
nämligen i Östersjön.
I dag har man också redovisat någon form av
förslag, som skall bli offentligt i morgon, i vilket
man talar om att helt stoppa laxfisket under 1994.
Skulle vi från svensk sida ensidigt göra detta, blir
man naturligtvis glad i övriga länder i området,
speciellt i Finland, eftersom dessa länder då skulle få
väsentligt förbättrade möjligheter till laxfångst. Jag
hoppas verkligen att det förslaget inte kommer att
vinna gehör.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till min
motion Jo414 under mom. 18, och i övrigt yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.