Herr talman! Till detta betänkande ansluter jag mig
till de socialdemokratiska reservationerna. Det är
en sak som jag skulle vilja ta upp, och som även Kaj
Larsson berörde, nämligen frågan om allmän
fiskevårdsavgift.
I fjol sade utskottet att man inte vill ha en sådan.
Men historien är också att den som då var med
närmast fick uppfattningen att detta
ställningstagande gjordes i avvaktan på att den
utredning som skulle behandla frågan blev klar.
Den allmänna uppfattningen var att utredningen
skulle komma att föreslå en allmän fiskevårdsavgift,
och därmed skulle saken vara klar. Regeringen
skulle följa utredningens förslag. Någon
argumentation eller motiv i övrigt framfördes
varken från regeringens eller utskottets sida.
Så kommer då utredningen, och den föreslår en
allmän fiskevårdsavgift. Men i propositionen står
ingenting annat än att man inte vill ha den. Det är
inte tillstymmelse till argumentation. Utskottet
skriver också följdriktigt att man inte har ändrat
inställning, och avstyrker således en avgift.
Detta är litet knepigt. Det är litet svårt att
argumentera med någon som inte ger argument och
inte försöker att ta ställning till någon slags
sakdiskussion. Jag tycker att det är trist.
Regeringen kunde ha försökt att hitta några skäl till
varför man säger nej.
Jag utgår ifrån att det är läget för de ledamöter i
detta utskott som inte vill ha en allmän
fiskevårdsavgift. Vilka är skälen? Låt oss ta fram
dem så att vi kan granska dem. Att bara titta på ett
nej ger ingenting.