Herr talman! På sex minuters taletid hinner man
inte så mycket när man vill diskutera det svenska
fisket. Det var det som gjorde att jag inte hade
möjlighet att beröra den fråga som Kaj Larsson
ställde till mig om det han kallar för
fiskevårdsavgift.
Denna fråga har stötts och blötts under lång tid,
men enligt min uppfattning finns i dag inget förslag
som jag direkt kan säga ja och tack till. Jag tycker
att frågan bör ses över ytterligare.
Regeringen skriver också i propositionen att frågan
skall bli föremål för fortsatta överväganden. Jag
förutsätter att regeringen kommer att göra detta och
självfallet också återkomma med förslag om den
långsiktiga finansieringen av fiskevården.
Det är inte så enkelt att man bara kan säga att nu
skall vi ta den här biten rakt upp och ned. Den nya
fiskelagen säger att uppströms första
vandringshinder ligger ansvaret för fiskevården på
fiskerättsinnehavaren -- eller fiskevattensägaren,
om vi så vill uttrycka oss i stället.
I Östersjön har vi däremot i dag ett fritt
handredskapsfiske som gör att man inte har samma
möjlighet som uppströms första vandringshindret i
sötvatten att bilda fiskevårdsområden och på det
sättet kunna hantera de här angelägenheterna på ett
hyggligt och bra sätt.
Kaj Larsson tog också upp den andra delen i
reservationen. Jag kan då bara läsa innantill i
propositionen, att licensen kan återkallas om det
visar sig att den har meddelats på grund av felaktiga
uppgifter i licensansökan. Man kan ha haft för
avsikt att vilseleda tillståndsgivande myndighet. Då
tycker jag att det kan vara en rimlig skrivning.
När man skall bevilja yrkesfiskelicens finns det
förutom t.ex. ekonomiska kriterier också biologiska
kriterier att gå efter. Tillgången till fisk skall vara
sådan att man kan göra bedömningen att det finns
möjlighet för de fiskande att fiska på ett vettigt sätt.