Herr talman! Kemikalier har återigen blivit
mycket aktuella i och med det som händer i Hal-
landsåsen. Det är naturligtvis en katastrof att någon-
ting sådant kan hända år 1997, när vi tror oss ha en
sådan säker hantering av kemikalier att sådant inte
sker. Men det har vi inte.
Det är snarare tvärtom. Vi har aldrig haft en större
hantering av kemikalier än vi har i dag. Tyvärr kan
man säga att det går åt fel håll. Man kanske vänjer sig
vid att det finns kemikalier i allting. Tyvärr vänjer sig
inte cellerna, framför allt inte växande barns celler.
Vi måste naturligtvis börja ta krafttag mot kemi-
kalieanvändning. Vi måste börja våga testa vad mil-
jögarantin i EU står för. Kan vi gå vidare i kemikalie-
politiken? Kan vi börja förbjuda sådant som vi vet är
giftigt, persistent, och som vi vet att vi måste ha bort
för att få ett ekologiskt, långsiktigt hållbart samhälle.
Tyvärr anser vi att kemikaliepolitiken har stått
still. Det som i bästa fall sker i dag, efter EU-inträdet,
är att vi får stå kvar på den punkten. Om ett år får vi
veta om våra fyraåriga undantag håller eller inte. Det
är tyvärr så som Lennart Daléus säger, i EU sker
saker och ting mycket långsamt på kemikalieområdet.
Tyvärr sker det så långsamt att det, som det ser ut i
dag, finns en stor risk att vi inte får behålla våra un-
dantag för en mängd ämnen som vi inte alls vill ha in i
samhället, kvicksilver, m.fl. Det här är naturligtvis
allvarligt och även någonting som vi kommer att
diskutera i många andra sammanhang.
Akrylamiden, som det handlar om i Hallandsåsen,
är ett mycket vanligt ämne. Det används enormt
mycket i byggen. Det är någonting som egentligen
aldrig har diskuterats förrän just det här händer. Men
den har varit lika giftig hela tiden den har använts.
Man kan se att de lagar vi har i dag skulle behöva
kompletteras. Vi skulle behöva ta ett betydligt tuffare
grepp på kemikalieområdet.
Att antalet allergier hos barn ökar har naturligtvis
med kemikalieområdet att göra, vilket också visas i
jämförelsen mellan olika samhällen, t.ex. Östeuropa
och Västeuropa. Tyvärr ser situationen likadan ut i
alla västeuropeiska länder. Men allergiförekomsten
är, vilket kanske kan förvåna en del, betydligt lägre i
öststaterna.
Vi menar från Miljöpartiets sida att kemikalie-
samhället måste omvärderas. Vi måste titta på vilka
ämnen som faktiskt skall få förekomma och vilka
ämnen vi inte önskar.
Vi får ofta höra att det här har man lagt på myn-
dighetsnivå, och det är ju väldigt bekvämt och enkelt.
Då slipper vi diskutera det här. Man säger också att vi
i Miljöpartiet tar upp för många enskilda ämnen. Nu
är det så att klor är ett grundämne och det är bly ock-
så. Vi har tagit upp bly. Det är precis lika mycket
grundämne som klor. Vi menar att bly är en tungme-
tall som måste försvinna. När den används i t.ex.
blysänken och blyhagel säger vi att det är använd-
ningsområden där man borde kunna hitta alternativ.
Man får inte använda tungmetaller på ett sådant lätt-
vindigt sätt och sprida dem i naturen, menar vi. Här
måste man hitta alternativ. Det är viktigt.
Elisa Abascal Reyes kommer att beröra reserva-
tionerna 1 och 2, som handlar om banvallsbesprut-
ningen. Jag vill kort säga någonting om reservation 6,
som handlar om skadliga ämnen från persondatorer.
Trots att vi säger många vackra saker om att vi
skall minska kemikalieanvändningen i Sverige ökar
den i stället. Datorer är små laboratorier. De innehål-
ler det mesta. De innehåller mycket som vi faktiskt
inte vet hur vi skall ta hand om. De är definitivt svåra,
om inte omöjliga, att anpassa i ett kretsloppssamhälle.
Här finns mycket av det som finns i det periodiska
systemet: bly, kvicksilver, kadmium, beryllium, bari-
um, strontium osv. Det är ämnen som egentligen inte
har varit i omlopp tidigare. Vi vet väldigt litet om de
biologiska effekterna.
Här finns också bromerade flamskyddsmedel, som
vi vet betydligt mer om. Vi vet att de är mycket farli-
ga. Här finns arsenikkromat, som vi också vet ganska
mycket om. Det är väldigt farligt.
Dessa ämnen finns i mycket små mängder. Nå-
gonstans måste vi stoppa detta, att det finns litet av
mycket i många varor, dvs. att det finns små koncent-
rationer överallt. Men det finns överallt. Vi måste få
en annan kemikaliesyn.
Ofta när vi hanterar kemikalielagstiftningen hänvi-
sar vi till den proposition som den förra socialdemo-
kratiska regeringen lade fram 1990/91. Vi har tittat
litet grand på vad som har hänt sedan dess. Man kan
säga att efter 1994 har det inte hänt någonting. Många
av de avvecklingsplaner som fanns för många ämnen,
t.ex. 13-listan, Solnedgångsprojekt och vad de nu har
hetat, har avvecklats. Det här är allvarligt, för Sverige
måste vara ett land som fortsätter att avveckla på det
sätt som vi har börjat på under 80-talet. Det här är en
smygande EU-anpassning som vi har svårt att accep-
tera.
Vi kan förstå att det kanske finns en viss rädsla att
testa miljögarantin hos de partier som gärna ser att vi
är med i den här europeiska unionen. Men testar man
inte miljögarantin kan man heller inte förbättra den.
Vi menar att vi faktiskt måste börja föra en så pass
radikal kemikaliepolitik i Sverige att vi kanske ibland
blir ifrågasatta från EU:s sida. Vi måste faktiskt också
vara så pass tuffa att vi får en prövning i EU-
domstolen och då våga hävda den miljögaranti som
alla säger skall gälla och testa om den gäller. Gäller
den är det bra. Då kan vi faktiskt gå före med ett
kemikaliearbete i Sverige. Gäller den inte är det na-
turligtvis inte bra. Men då vet vi att den måste ändras,
och Sverige kan verkligen sätta till alla klutar för att
ändra miljögarantin, så att vi kan gå före. Vi menar att
det är absolut nödvändigt att något land vågar göra
det här. Avvecklingen av kemikaliesamhället är ett
måste.
Det är otäckt när forskare utgår från kemikalie-
samhället och börjar diskutera hur barn beter sig. Man
diskuterar inte bara allergiska störningar, utan kon-
centration och en del beteenden, som våld osv.
Jag hävdar att många av de kemikalier som finns i
produkter används slentrianmässigt och egentligen
inte skulle behövas. Ett exempel är när man förbjöd
vissa lösningsmedel för att tvätta kretskort och upp-
täckte att det gick precis lika bra med vattenånga. Det
finns alltså en slentrianmässig användning av kemika-
lier som vi måste komma ifrån.
När det gäller persondatorer är vi övertygade om
att man borde se till att vara så tuff att man förbjuder
många av de grundämnen som finns i datorer och som
tidigare inte har funnits i kretsloppet, så att det helt
enkelt blir en press att utveckla andra metoder för att
kunna bygga persondatorer med ett annat innehåll.
Vi tar också upp en mängd andra ämnen i motio-
ner som behandlas i detta betänkande, och vi kommer
att fortsätta att väcka motioner som berör enskilda
ämnen. När Anna Lindh står nere vid Hallandsåsen
och skall diskutera akrylamid, som är ett enskilt ämne,
är det väldigt svårt för henne att säga att det är våra
myndigheter som har hand om det. Det är ändå vi
politiker som står med ansvaret när det händer en
miljöskandal med kemikalier. Då måste vi också i
denna kammare kunna diskutera olika ämnen. Precis
som Lennart Daléus vill diskutera PVC och klor vill
vi diskutera tungmetaller och många andra ämnen
som inte hör hemma i ett långsiktigt hållbart samhälle.
Vi måste våga göra det. Det är litet fegt att hänvisa till
att vi har sett till att någon myndighet har hand om det
här.
Vi återkommer till detta. Kia Andreasson kommer
att ta upp båtbottenfärger och fyrverkerier. Där an-
vänder man också slentrianmässigt mycket otäcka
produkter.
Vi kommer inte att stödja Centerns reservation om
PVC i produkter till barn under ett år, helt enkelt
därför att vi vill ha bort PVC. Om man säger att ett
förbud skall gälla barn under ett år har man sagt att
det kan godtas för resten. Dessutom används PVC vid
massor av tillfällen där det inte är bra för någon, t.ex.
inom sjukvården. Det skall helt enkelt bort. Jag för-
står att Centern säger att det är ett första steg, men vi
har svårt att se att det är ett steg som skulle leda till
nästa steg. Därför stöder vi inte den reservationen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1.
Vi ställer oss naturligtvis bakom de andra reservatio-
nerna från Miljöpartiet, men vi nöjer oss den här
gången med yrkandet om bifall till reservation 1.