Herr talman! Det är intressant att höra Lennart
Fremling diskutera, därför att det blir väldigt sofisti-
kerat om vad det står här och där. Det intressanta är ju
om man tycker att PVC, polyvinylklorid, passar eller
inte i ett samhälle som är ekologiskt, långsiktigt håll-
bart. Det är ju det vi skall försöka översätta krets-
loppssamhället med nu. Nu kallar vi det för någonting
annat: ekologiskt, långsiktigt hållbart. Termerna väx-
lar.
Vi från Miljöpartiets sida har väldigt svårt att för-
stå hur Folkpartiet kan anse att ett sådant ämne som
orsakar problem i alla hanteringsled hör hemma i ett
samhälle som skall vara ekologiskt, långsiktigt håll-
bart. Då spelar det ingen roll, Lennart Daléus, om
man leker med orden. Det är den grundläggande frå-
gan det handlar om: Passar polyvinylkloriden med
alla dess miljöproblem vid tillverkning osv. verkligen
i ett samhälle som skall vara avgiftat? Sedan kan man
diskuterat tillsatserna, för de är också otäcka. Men
även polyvinylkloriden med dess klorinnehåll är
otäckt.
En sak skall man ha klart för sig, Lennart Daléus,
nämligen att allting sprider sig och ingenting försvin-
ner. De ämnen som vi får in i kretsloppet är inte roli-
gare därför att de cirklar runt där. De skall inte vara
där! Har vi inte kommit så långt i diskussionen att vi
inser att kemikalier inte är roligare därför att de kilar
runt? De skall bort, för de sprider sig och hamnar där
de inte skall vara. De orsakar problem i det biologiska
livet, där de inte skall vara. Vi har redan i dag ämnen
som påminner om hormoner, ämnen som börjar att
påminna om enzymer, ämnen som lurar celler, och
många av dessa ämnen finns i PVC.
Klor är, Lennart Fremling, ett av de aggressivaste
och mest reaktiva grundämnen som finns. Det hör
definitivt inte hemma i kretsloppssamhället. Jag har
svårt att förstå Folkpartiets åsikt. Jag har också svårt
att förstå att det blir så väldigt besvärligt så fort det
blir konkret. Så länge det är allmänt går det bra att
prata. Men när det blir konkret, då backar man.