Fru talman! Jag ska också tala om vikten av att
utveckla kollektivtrafiken, speciellt i Stockholmsre-
gionen.
Jag tror att de flesta medborgare tycker att sats-
ningar på kollektivtrafik är bra, därför att det är en
satsning på det uthålliga samhället. Att åka tillsam-
mans kan man säga är smart och ett måste om vi vill
leva upp till de miljömål som vi har satt upp, bl.a. vad
gäller koldioxidutsläpp, som har diskuterats här tidi-
gare.
Att åka tillsammans är också smart om vi vill se
till folkhälsan: Olycksrisken är betydligt lägre i kol-
lektivtrafiken än med privatbilism.
Just för att alla är överens om det smarta vad gäl-
ler vår yttre miljö och folkhälsa har jag tänkt ta upp
kollektivtrafiken ur ett annat perspektiv, nämligen
tids-, barn- och trygghetsaspekterna. Då upplevs den
kanske inte alltid lika bra.
Vi stressar som aldrig förr, inte minst gäller det
för dem som bor i min valkrets, Stockholms län. Det
finns t.o.m. unga par som tvekar att skaffa barn, inte
på grund av att den personliga ekonomin är svag, utan
på grund av brist på tid.
Det var, fru talman, därför ingen tillfällighet att vi
socialdemokrater i Stockholm i förra veckan lade
fram ett förslag i nio punkter på hur människors stress
ska kunna minska för alla oss som lever och verkar
här.
Det är ett bra program, som förutom om kollek-
tivtrafik också handlar om insatser för att service,
vård och omsorg ska fungera, om att slippa tidstaxor
på dagis, om behovet av dygnet-runt-öppna myndig-
heter och om vårdcentraler som håller öppet när van-
ligt folk kan besöka dem eller ringa.
Det är glädjande att många i Stockholms län har
arbete eller studerar numera. Men resan till jobbet
och skolan är ett äventyr i sig. Lång väntan, ibland
inställda tåg, försenade bussar och krånglande tun-
nelbanor, om du inte väljer att sitta fast i någon bilkö.
I Stockholms län har vi slutat att räkna ressträckor
i mil och kilometer. Vi räknar dem i tid. Jag bor i
bästa fall 45 minuter från Riksdagshuset. Att sträckan
är cirka två mil spelar ingen roll.
De så gott som dagliga förseningarna och därige-
nom missade kombinerade förbindelser gör att jag
inte kan vara trygg när det gäller restidens längd. Det
är oacceptabelt att många resenärer inte hinner till
jobbet i tid på grund av inställda och försenade tåg.
Eländet i pendeltågstrafiken och på Roslagsbanan
måste få ett slut. Man kan säga att ont om tid är det
gott om, speciellt när man väntar och väntar och
väntar.
Fru talman! Det har sagts tidigare att Stockholms
län är ett expansivt område. Hit flyttar folk, och vi har
ett positivt födelseöverskott. Vår befolkning ökar
med ca 20 000 personer per år. De ska också med
tåget, med tunnelbanan och bussen. Då förstår alla att
det måste göras mer satsningar på kollektivtrafiken.
Målet måste vara att öka turtätheten i hela pen-
deltågsnätet, att ersätta dagens slitna pendeltåg som
ständigt havererar med nya, moderna tåg som har
plats för fler passagerare. Dessutom krävs nya spårin-
vesteringar genom Stockholm. Vi måste få en tågtun-
nel genom "getingmidjan", och vi behöver bygga
ytterligare tvärförbindelser.
Fru talman! Ska vi hinna med och minska stressen
måste vi kunna planera vår dag. Då måste tåg, bussar
och tunnelbana gå som de ska. Kollektivtrafiken ska
gå rätt och tätt. När jag reser med den ska det vara
snyggt och jag ska känna mig trygg. Resenärerna ska
inte behöva vara rädda när de åker gemensamt. Det
ska finnas sittplatser när man behöver, och tidtabel-
lerna ska hållas.
Fru talman! Vår region är expansiv, som jag sade
tidigare. Det innebär att regionen även växer utåt. Vår
arbetsmarknadsregion expanderar till att omfatta östra
Mellansverige. Men planeringen verkar inte riktigt
hänga med.
Sektoriseringen är alldeles för stor. Vägverket
planerar för sig, Banverket för sig och de enskilda
kommunerna, landstingen och länsstyrelserna för sig.
Det förekommer ytterst lite samplanering av kollek-
tivtrafik, näringspolitik, högskoleutbyggnad och bo-
stadsförsörjning inom detta geografiska område.
Vår region konkurrerar inte med Malmö- eller
Umeåregionerna. Nej, vi konkurrerar med övriga
europeiska storstadsområden.
För hela Sveriges bästa måste statliga organisatio-
ner tillsammans med kommuner, län, etc. kraftsamla
till en samlad syn på kunskaps- och innovationsmöj-
ligheterna i östra Mellansverige. Rationella transport-
system för en tillgänglig och miljömässigt hållbar
utveckling är viktiga delar i en sammanhållen strategi
och även en förutsättning för fortsatt tillväxt i denna
region.
Det behövs snabbtågsstandard på vitala tågsträck-
or. För detta krävs ny spårkapacitet i Stockholm. För
att få ordning på trafiksituationen behöver också
satsningar på vägar med förbifarter etc. göras. Trafik-
slagen hänger ju samman. Då är det inte tillräckligt
med enstaka förslag till förbättringar. För att finna bra
lösningar för ett hållbart miljö- och tillväxttänkande
krävs ett systemtänkande som överskrider de traditio-
nella gränserna för planering och en stor satsning på
kollektivtrafik i vårt område.
Fru talman! Vi måste alltså tänka i nya banor för
kommande generationers skull. Kollektivtrafik är bra
för barn, inte bara för att det är roligt att åka buss och
tåg. Det handlar också om deras möjligheter att resa
självständigt. Med en bra kollektivtrafik lär sig bar-
nen relativt tidigt att resa, några till och från skolan
och kanske ännu fler till och från olika aktiviteter. Att
lära sig resa tillsammans i unga år möjliggör också ett
kollektivtrafikresande senare i livet, om man lär sig
att det fungerar.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag
inte är emot privatbilism, men jag anser att det är
smart ur många synpunkter att resa tillsammans. Det
är ett klokt val såväl för miljön som för det egna
välbefinnandet. Men om kollektivtrafiken ska vara ett
första alternativ måste vi kunna lita på den. Trafiken
ska gå rätt och tätt och kännas trygg och snygg.
För barnens skull, det uthålliga samhällets skull
och för att östra Mellansverige ska bli den kraftfulla
region med porten mot öster som hela Sverige behö-
ver, krävs en stor kraftsamling kring en utvecklad
kollektivtrafik.