Fru talman! Det finns en hel del i politiken på
miljöområdet som är bra. Jag vill ändå i den här de-
batten lyfta fram, ha samtal och debatt kring de stora
utmaningar som vi står inför och där vi kan se brister
som vi behöver hjälpas åt för att komma åt. Jag tän-
ker då på fyra stora utmaningar som vi står inför:
För det första klimatfrågan.
För det andra bevarandet av den biologiska mång-
falden.
För det tredje det internationella samarbetet och
EU:s roll i miljöpolitiken.
För det fjärde tänker jag också på att bemöta de
politiska krafter som faktiskt inte ställer upp på dessa
utmaningar - utmaningarna för solidariteten med
kommande generationer. Dessa politiska krafter tyck-
er jag blundar för problemen.
Visst har vi, tack vare de stora biologiska kunska-
per som vi har att tillgå, tack vare teknikens, demo-
kratins och marknadsekonomins utvecklingskraft,
stora möjligheter. Men vi måste visa en bestämd
politisk vilja.
Jag vill fråga övriga politiska partier här om vi
kan vara överens om min och Folkpartiets beskriv-
ning av utmaningarna som vi står inför; utarmningen
av den biologiska mångfalden, alltfler arter som
hotas av utrotning, den svenska floran och faunan
som ständigt blir fattigare och de globala klimatför-
ändringarna. Det är de fattiga ländernas befolkning
som drabbas hårdast av en förstärkt växthuseffekt.
Därför krävs det en världsomspännande handlings-
plan, en plan som leder till minskade utsläpp och som
omfördelar resurser. Bristen på överstatlighet i miljö-
politiken - många miljöproblem är gränsöverskridan-
de. Men EU är i dag för svag för att lösa dem.
Fru talman! Vid en överläggning i går mellan
miljö- och jordbruksutskottet och skogsindustrin
framkom det bl.a. att det finns en samsyn om målen i
fråga om skydd av värdefull skogsmark, förutom när
det gäller tidpunkten för när målen ska uppnås. Men
det kom också fram att arbetet med avsättningarna
inte fungerar bra. Metoderna måste uppenbarligen
förändras. Arbetssättet när det gäller att åstadkomma
dessa avsättningar måste ändras.
Hur ser miljöministern på det här problemet?
Kanske är det en fråga för Näringsdepartementet, som
har ansvar för skogsfrågorna. Departementsorganisa-
tionen är ju en annan än utskottsorganisationen, som
jag själv tycker borde förändras. Miljöpolitiken bör,
enligt min mening, ha ett eget utskott.
I dagens Upsala Nya Tidning läser jag om en
mätning av partiklar i luften i Uppsala, förresten en
kommun där Miljöpartiet har varit med och styrt i
flera år och där miljön blir sämre och sämre. De
mycket höga halterna i luften tros sammanhänga med
trafiken och sopförbränningen. Kommer vi åt pro-
blemet med sopförbränningen? vill jag fråga miljö-
ministern. När kommer samma avgifter på sopför-
bränning som på deponering?
Miljöavgifterna kompletterar generella utsläpps-
rätter och innebär att den som släpper ut föroreningar
eller utnyttjar en naturresurs får betala för det.
Ett annat styrmedel är att skapa äganderätter ge-
nom att fastställa ett tak för utsläpp och sedan auktio-
nera ut utsläppsrätter under detta tak. Miljöavgifter
och utsläppshandel innebär ju att alla förorenare mo-
tiveras att minska utsläppen och att teknikutveckling-
en stimuleras i en miljövänlig riktning.
Vad som skulle vara viktigt och som är bråttom
att införa är vägavgifter, t.ex. för att finansiera större
trafikmiljöförbättringar. Miljöstyrande trängselavgif-
ter kan också användas för att motverka lokala mil-
jöproblem.
Jag vill också fråga miljöministern: Kommer
skattereduktionen för etanolbränsle att slopas? När får
vi skattereduktion för alkylatbensin?
Så några ord om den tredje stora utmaningen. Ge-
nom frihandel ökar möjligheterna att lösa många
stora problem. Frihandel leder till effektivare hus-
hållning med resurser. Det höjer välfärden och skapar
resurser för att lösa miljöproblem. Frihandel innebär
också att miljövänlig teknik sprids snabbare. Frihan-
del skapar möjligheter för utvecklingsländerna att
själva förädla sina naturtillgångar och minskar där-
med också transportvolymerna. EU måste omedelbart
avskaffa sina tullar mot de fattigaste utvecklingslän-
derna.
Vidare när det gäller det internationella samarbe-
tet och uppgifter på EU-nivå vill jag nämna proble-
men kring joniserande strålning från t.ex. uran, pluto-
nium, strontium och andra radioaktiva ämnen. Pro-
blemen innebär att vi har fått ett ökat antal mutationer
bland djur, växter och människor. Vi måste från
svensk sida agera mer aktivt för att få internationella
överenskommelser som begränsar ytterligare utsläpp.
Vi tycker också att det är viktigt att vi inför en eu-
ropeisk miniminivå för koldioxidskatt. Dit har vi inte
kommit än. Men det är inte nog för att klara att få ett
stopp på ökat utsläpp av växthusgaser. Unionen måste
göra mer, t.ex., som vi menar, skapa en gemensam
handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Sverige
bör i avvaktan på ett EU-system införa sådan handel
med utsläppsrätter på nationell nivå så snart som
möjligt, menar vi.
Sveriges möjligheter att minska svavel- och kvä-
venedfall och halterna av marknära ozon är till stor
del beroende av åtgärder i Europa, eftersom merpar-
ten av nedfallet i Sverige kommer från kontinenten.
Vi vill att EU inför en miniminivå för svavelbeskatt-
ningen och också gemensamma regler för att minska
utsläppen av kväve.