Fru talman! Värmland är kronan bland Svea rikes
länder, sjungs det ibland. Kanske är det så. Jag ska
inte gå i polemik om den saken. Jag vet att det finns
gott om lediga bostäder i Värmland för den som vill
flytta dit, och sällan besväras man av bilköer på vä-
garna i länet.
Jag som kommer från Stockholm har en annan
vardagsbild att brottas med. Det är här vanligare med
bilköer än framkomliga gator och vägar, beroende på
brist på vägar. Vi har bostadsbrist, beroende på en
misslyckad socialdemokratisk bostadspolitik, och vi
har brist på vägar. Det måste finnas möjligheter att ta
sig från bostaden till jobbet på ett vettigt sätt. En sak
har stockholmarna gemensam med värmlänningarna.
Vi har båda långa vägsträckor med undermålig kva-
litet.
Stockholmarna betalar varje år drygt 5 miljarder i
fordonsanknutna skatter, skatter som ofta har sagts ha
motivet att förbättra vägarna. Stockholmarna har fått
tillbaka ca 1 miljard årligen i anslag till nyinveste-
ringar och underhåll av vägsystemet i Stockholmsre-
gionen.
Stockholmsområdet ökar årligen med ca 20 000
invånare. Det ställer stora krav på bostadsbyggande,
kommunikationer och miljö. Vad säger då det för
miljön ansvariga statsrådet om Stockholms kommu-
nikationer? Så här säger Kjell Larsson i DN den 7
november 1999:
Även om vi satte sprätt på hela landets väganslag
endast i Stockholmsregionen, vilket i och för sig är en
orimlighet, skulle vi inte lyckas bygga bort bilköerna.
Det skulle också tyvärr vara ganska fruktlöst att en-
bart satsa på utbyggnad av kollektivtrafiken; det leder
bara till att de som redan nu väljer buss och tunnelba-
na ökar sitt kollektivåkande ytterligare, medan resten
framhärdar i att ta bilen t.ex. till och från jobbet.
Tidigare spräckte den socialdemokratiska rege-
ringen den 7 februari 1997 ensidigt den överens-
kommelse om utbyggnad av Stockholms kommuni-
kationer som kallades Dennisöverenskommelsen och
som syftade till att förbättra regionens miljö, fram-
komlighet och ekonomiska utveckling.
Sedan 1872 har det inte byggts någon ny järnväg
över Saltsjö-Mälar-snittet i Stockholm. Man får ta sig
ända bort till Kvicksund för att komma över Mälaren
per tåg på annat sätt. Förutom möjligheten att nu
delfinansiera en regionaltågstunnel under Riddarfjär-
den finns det inte några nya förslag härvidlag heller.
Och när det gäller vägar föreslås i infrastrukturpropo-
sitionen i konkreta termer bara en sak, nämligen att
man ska införa trängselavgifter. Trängselavgifter har
tidigare avvisats av de flesta remissinstanserna bl.a.
därför att de strider mot grundlagen. Det skulle näm-
ligen innebära införandet av en ny kommunal be-
skattningsmöjlighet, i och med att avgifterna skulle
gå till respektive kommun.
Jag är övertygad om att socialdemokraterna skulle
möta både förvånade och förbittrade reaktioner från
sina väljare i de stora bostadsområdena söder om stan
om man skulle genomföra ett förslag som verkligen
minskar trängseln i innerstan. Det krävs 100-200 kr
om dagen. Det skulle innebära att den som reser från
sin bostad i söderort till sitt jobb i norrort skulle drab-
bas av 2 000-4 000 kr i ökad avgift i månaden.
Av det hela kan man dra den slutsatsen att den
enda gång som regeringen föreslår en utökning av
den kommunala självbestämmanderätten, som om-
växling till alla inskränkningar av den kommunala
självbestämmanderätten, gör man det genom att före-
slå en ny skatt som har avvisats som grundlagsstridig
av viktiga remissinstanser. Regeringens avoghet mot
Stockholm borde rimligen ha haft sina gränser.
Landets starkaste tillväxtområde har sitt centrum i
Stockholmsområdet. Östersjöregionen kommer av allt
att döma att utvecklas starkt, och Stockholm har för-
utsättningar för att kunna utvecklas till ett starkt fi-
nansiellt och ekonomiskt centrum för hela Östersjö-
området.
En stark tillväxtregion är inget hot mot landet i
övrigt. Sverige behöver starka tillväxtregioner för att
klara framtida samhällsfunktioner och medborgarnas
personliga ekonomi. Effekterna av en tillväxtregion
sprider sig till omgivningarna, men det har aldrig, fru
talman, gynnat landet när en region har hindrats i sin
utveckling. Detta borde vara ett memento för rege-
ringen, särskilt i nuvarande konjunkturutveckling.
Regeringen bör vidta åtgärder som underlättar och
frigör bostadsbyggandet, vilket vi har motionerat om i
andra sammanhang, och ge människorna i Stock-
holmsregionen möjligheter att ta sig fram på gator
och vägar. Vi behöver vägar som gör det möjligt att
utnyttja nya markområden på ett effektivt sätt för
bostadsbyggande, och vi behöver avveckla trängseln i
trafiken.
Jag ska citera vad som faktiskt står i infrastruktur-
propositionen på s. 59:
"Stockholm lider av trängsel i kombination med
bostadsbrist i sådan omfattning att det har hämmande
effekter på näringslivets utvecklingsmöjligheter."
Man konstaterar vidare: "Väl fungerande trans-
porter inom Stockholmsregionen och med andra regi-
oner och länder är därför en förutsättning för närings-
livets utveckling inte bara i Stockholm och Mälarda-
len utan även i övriga delar av Sverige."
Detta borde man också dra sina slutsatser av. Vär-
na om Stockholmsregionen! Hela landet har nämligen
nytta av det.