Fru talman! Livet ser lite annorlunda ut i dag än
vad det gjorde för kanske några månader sedan. Men
det viktigaste av allt är att se till att vi har en tro på
framtiden. I den tron måste miljöpolitiken vara en
väldigt viktig del.
Att vidga miljöpolitikens perspektiv till att om-
fatta även kommande generationer ligger i dess natur.
Men generationsperspektivet är inte enkelt. I slutrap-
porten Vår gemensamma framtid från Världskonven-
tionen för miljö och utveckling, som presenterades av
Gro Harlem Brundtland 1987, fanns ett tydligt gene-
rationsperspektiv. Brundtlandkommissionens nyckel-
begrepp var hållbar utveckling. Begreppet har sedan
dess haft ett kraftigt genomslag och skapat en bred
medvetenhet om miljö, naturresurser och vår framtid.
Med hållbar utveckling menade Brundtlandkom-
missionen en utveckling som tillfredsställer dagens
behov utan att inskränka kommande generationers
möjligheter att tillgodose sina behov. Efter
Brundtlandkommissionen har flera definitioner till-
kommit. Många, både företag och länder, har uppen-
barligen velat definiera sin verksamhet som hållbar.
Vartefter definitionerna har stigit i antal har begrep-
pet tyvärr vattnats ur och blivit otydligt.
I stället för att komma med nya definitioner av ett
begrepp som kopplar ihop utvecklingsbehov hos
samtida och framtida generationer är det dags att inse
att den närmast framtida generationen är våra barn.
Att se på miljöfrågor ur ett barnperspektiv kan hjälpa
oss att fatta kloka beslut för kommande generationer.
Ändå är det ovanligt att miljöfrågor sedda ur ett barn-
perspektiv förekommer i debatten. Barn och unga är
osynliga i det mesta av det miljöarbete som sker såväl
nationellt som internationellt. Det är dags att ändra på
det nu.
Hållbar utveckling handlar om respekt för kom-
mande generationers behov och möjligheter till ut-
veckling. Därför måste barn och unga bli synliga och
respekteras.
Syftet med Agenda 21 är att skapa en hållbar ut-
veckling för hela mänskligheten. Syftet med barn-
konventionen är att skapa en hållbar uppväxt för varje
barn som föds på vår jord. Det är med uppenbar tyd-
lighet så att dessa båda dokument hör ihop. Det blir
ingen uthållig utveckling om de två dokumenten inte
förverkligas. Barnen är framtiden, och får de inte
uppleva livskvalitet i form av både en god naturmiljö
och en god social miljö kommer de inte att vara bära-
re av en hållbar utveckling.
Det är viktigt att låta barn och unga komma till
tals i såväl den privata sfären som i mer officiella
sammanhang. Det är viktigt att lyssna till dem och
respektera deras oro och tankar. Genom att ta vara på
deras klarsyn, nyfikenhet, engagemang och kraft kan
vi göra utvecklingen hållbar. Ungdomens miljöriks-
dag är ett exempel på detta. Strategin bör vara att få
in ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer. Besluts-
fattare behöver förstå hur barns hälsa drabbas och att
barn är särskilt utsatta. De behöver förstå barns tysta
oro nu och inför framtiden. Ett tydligt barnperspektiv
bör finnas med i allt miljöarbete.
Fru talman! Den miljödrivna utvecklingen där fö-
retag, det civila samhället och staten gemensamt tar
ansvar för utvecklingen inrymmer en mycket stor
kraft och potential. Den miljödrivna utvecklingen
kommer att bli en drivkraft för ekonomisk tillväxt,
industriell och mänsklig utveckling, och samtidigt ge
ett klimat för företagande och innovationer. En mil-
jödriven utveckling är bra för våra barn.
Utan ett starkt civilt samhälle blir det svårt att nå
en långsiktigt hållbar ekologisk, ekonomisk och soci-
al utveckling. I slutändan kan miljödriven utveckling
och andra miljöåtgärder aldrig kommenderas fram av
statliga pekpinnar eller enbart genom företagens age-
rande. Ett starkt civilt samhälle med upplysta männi-
skor som utövar sin konsumentmakt och sina demo-
kratiska möjligheter att påverka är en av de viktigaste
drivkrafterna för att ställa om samhället i en mil-
jövänlig riktning.
Mot bakgrund av detta är det viktigt att stärka det
civila samhället. Ett led i det är att ha starka organi-
sationer. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges
hembygdsförbund, studieförbund, fiskevårdsförbund
m.fl. spelar en stor roll i miljöarbetet. Dessa organi-
sationer studerar och följer vaksamt hotet mot natu-
ren. De förmedlar och medverkar i opinionsbildning-
en, uppmuntrar till vård av byggnader och miljöer i
såväl landsbygds- som i stads- och tätortsmiljöer. Ska
Sverige vara en pådrivande kraft och ett föregångs-
land för ekologiskt hållbar utveckling är det nödvän-
digt att ta till vara de goda krafter som finns i redan
verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att
låta bli.
Fru talman! Låt mig så ta upp frågan om interna-
tionellt samarbete på miljöområdet. En av de allra
viktigaste anledningarna till att inta en positiv håll-
ning till EU är möjligheten att samarbeta kring miljö-
frågorna som många gånger till sin natur är gräns-
överskridande. För att komma till rätta med gräns-
överskridande miljöproblem behövs gränsöverskri-
dande samarbete. Centerpartiet bejakar därför, i mot-
sats till vissa andra partier, EU-samarbetet.
EU har en central roll att spela på den internatio-
nella miljöscenen. Som ett av världens största och
därmed viktigaste handelsblock kan EU vara med och
påverka utvecklingen. Det är absolut nödvändigt att
EU tar det här ansvaret. EU:s möjligheter att påverka
den internationella utvecklingen är beroende av gra-
den av samsyn och enighet inom unionen. Sverige
måste inom EU vara en offensiv kraft på miljöområ-
det. För att nå framgång krävs att Sverige skapar
allianser med andra länder. Genom att skapa allianser
kan Sverige vara med och driva EU framför sig. Detta
får också återverkningar på den internationella mil-
jöscenen.
För att nå en hållbar utveckling i Europa och EU
måste den inre marknaden utvecklas i miljövänligare
riktning. EU:s ekonomi måste miljöprövas. Vi måste
ha en tydlig miljöstyrning på EU-området då natio-
nella konkurrensvillkor alltmer fastställs av interna-
tionell konkurrens på den gemensamma marknaden.
Olika konkurrensvillkor på grund av olika miljö-
regler och miljöskatter kan fungera som en drivkraft,
men också som ett hinder. Gemensamma miljöskatter
är ett av verktygen för att komma över detta hinder.
Hittills har den svenska regeringen varit kallsinnig till
att införa gemensamma miniminivåer. Jag och Cen-
terpartiet hoppas att man ändrar sig på den punkten.
Sverige måste våga ta steget och säga att det be-
hövs miniminivåer på miljöskatter i EU. Det vore bra
för miljön, och det är ett bra sätt för att skapa likvär-
diga konkurrensvillkor inom EU. I grund och botten
är detta inte en skattefråga utan en miljöfråga. Att
införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter
betyder inte att EU ska ha harmoniserade skatter på
alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där
ökad överstatlighet är nödvändigt. Detta gäller natur-
ligtvis även på miljöskatteområdet. Sverige måste
våga att erkänna detta.
Den ökade överstatligheten på miljöområdet är
speciellt viktig om EU ska kunna agera som en stark
kraft på den internationella miljöscenen. Samtidigt
som det behövs en ökad överstatlighet på miljöområ-
det är det viktigt att slå fast att enskilda länder måste
kunna gå längre om det finns klara motiv för det.
Till sist vill jag också betona vikten av att EU ut-
vidgas till Öst- och Centraleuropa, kanske framför allt
ur ett miljöperspektiv.