Fru talman! Låt mig börja med att säga att Ulf
Kristerssons, som jag kanske skall kalla det, spontana
anförande har mycket litet att göra med alla barnfa-
miljers och alla barns trygghet i vårt samhälle. Visst
är det sant att man skall kunna välja, visst skall man
som barnfamilj ha stor valfrihet att hantera sin situa-
tion som man vill. Men att tro att alla problem löser
sig bara vi får valfrihet tror jag är att skjuta skyhögt
över målet.
Fru talman! Som jag har sagt tidigare i ett tidigare
anförande har folkpartiet en heltäckande budget som
stimulerar till nyföretagande och flera jobb, samtidigt
som de sämst ställda måste skyddas.
Inom barn- och familjeområdet föreslår Folkpar-
tiet ökade utgifter på 2,4 miljarder för att täcka utgif-
terna för ökade barnbidrag och flerbarnstillägg.
Uppgörelsen om skattereformen hösten 1989 in-
nebar kraftiga höjningar av det allmänna barnbidra-
get. Men vi vet i dag att höjningarna inte kom att
fullföljas fullt ut. Barnfamiljerna har i dag som regel
mycket kärv ekonomi och svårt att få ekonomin att gå
ihop. Detta visar inte minst regeringens beslut att
betala ut barnbidragen före jul. Som om det skulle
vara någon lösning! Ja, möjligen för stunden.
Sammantaget innebär regeringens familjepolitik
ett hårt slag mot barnfamiljerna och Folkpartiet anser
att vi måste leva upp till de löften som ställdes ut vid
skattereformen. Jag vill påstå att regeringen saknar
rimlig förmåga att göra besparingar som inte slår mot
de mest utsatta grupperna. Perssonregeringens mål är
ju att alla skall spara utan urskiljning och utan hänsyn
till förmåga.
Som jag tidigare också har sagt anser Folkpartiet
att ersättningsnivån i sjukförsäkringen och föräldra-
penningen skall höjas till 80 % redan fr.o.m. den 1
januari 1997, alltså ett år före regeringens eventuella
genomförande. Många barnfamiljer och sjuka far illa
genom alla de indragningar som görs. Det är nu dags
att återgå till en åttioprocentig föräldraförsäkring.
Fru talman! Av och till försöker regeringen göra
en stor affär av jämställdheten. I samma andetag fö-
reslår man ett borttagande av stimulansbidraget i
mamma- och pappamånaden. Samtidigt hävdar man
att pappa- och mammamånaden visst skall vara kvar.
Detta kommer att innebära att ytterligare pappor
kommer att avstå från att stanna hemma med sina
barn, inte därför att de är emot jämställdhet utan där-
för att den krassa verkligheten gör sig påmind. Famil-
jerna behöver alla de pengar som kan tjänas in och
tyvärr tjänar fortfarande män mer än kvinnor. Därmed
blir ju förlusten större, och därför avstår männen från
att ta ut sin pappamånad. Vi anser därför att föräldra-
penningen för pappa- och mammamånaderna - de två
månaderna - skall vara 90 %, men regeringen säger
nej.
Folkpartiet har sagt nej till regeringens förslag till
reformerat underhållsstöd, dels därför att förslaget var
orättvist, dels därför att båda föräldrarna skall ta ett
gemensamt, helt ansvar för barnen.
Det är fel att konstruera ett underhållsstöd där inte
båda föräldrarna tar ett gemensamt ansvar utan att
staten får svara för en del av stödet även för de föräld-
rar som har ekonomiska förutsättningar att klara för-
sörjningen själva. Vi begärde därför ett nytt förslag.
Vi ansåg att man kunde göra ytterligare besparingar
på ca 200 miljoner kronor.
Fru talman! Många gånger har vi i vårt utskott ta-
lat om de fördelningspolitiska konsekvenserna. Jag
vill påstå att regeringen inte har bemödat sig om att se
på de konsekvenserna i barn- och familjepolitiken.
Därför har nog resultatet blivit som det har blivit.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag återigen på-
minna om att de svagaste i samhället bör skyddas i
första hand. Folkpartiet föreslår att vårdbidraget för
handikappade barn skall räknas upp med full hänsyn
till inflationen fr.o.m. den 1 januari 1997. Med dessa
korta synpunkter vill jag hänvisa till att vi i ett särskilt
yttrande redovisat alla våra förslag när det gäller den
ekonomiska tryggheten för barnfamiljerna.