Fru talman! Detta är onekligen en intressant de-
batt.
Överenskommelsen om en helhet i Stockholm-
strafiken har gått i kras. Bakgrunden till detta är ett
samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpar-
tiet. Man gjorde upp på nationell nivå över huvudet
på de politiska, i demokratisk ordning valda, organen
i regionen. Det gjorde att man inte längre kunde ha en
regional finansiering för de aktuella trafikprojekten.
Sedan kan man läsa en interpellation från en av de
inblandade som efterlyser att objekten skall finansie-
ras genom att regionen själv svarar för de intäkter
som krävs genom någon form av regional finansie-
ring. Jag lämnar detta därhän. Det är inte Andreas
Carlgren som skall svara på interpellationen. Men det
är onekligen en intressant situation.
Sanningen är, fru talman, att den Stockholmsfi-
entlighet som jag tycker att Andreas Carlgrens inter-
pellation andas är i själva verket obefogad. Vi vet att
Stockholmsregionen får ungefär 10 % av landets
totala anslag till vägar och järnvägar. Men här finns
20 % av befolkningen och 17 % av trafiken.
Infrastrukturen håller på att vittra sönder i regio-
nen. Tranebergsbron är inte längre farbar för tung
trafik. Här görs den ena märkliga uppgörelsen efter
den andra. Den senaste i raden är uppgörelsen om
Södra länken. Var finns helheten? Har regeringen helt
släppt ansvaret för helheten i regionen? Nu plockas
fram ett projekt i en uppgörelse. Det läggs ned mycket
pengar, men slutar i en orimlig satsning. Jag tycker att
det är angeläget att kommunikationsministern svarar
på om regeringen tänker ta ett helhetsansvar framöver
eller om man skall försöka hoppa sig fram från tuva
till tuva med olika majoriteter undan för undan.
Det är angeläget att få slut på den nuvarande ut-
vecklingen, dvs. att trafiken blir alltmer kaotisk. Me-
dan man snöper åt möjligheten för trafiken att fungera
i innerstaden, har man stängt möjligheten för funge-
rande kringfartsleder. Detta är utan tvivel ett ansvar
som ligger på den nuvarande regeringen.
Tänker ni se till att helheten kommer att fungera?
Eller kommer vi att fortsätta att se en ad hoc-politik i
framtiden?