Fru talman! Det måste vara intressant att lämna ett
svar på en interpellation som väcker så många frågor.
Jag skall bidra med fler frågor.
Jag förstår att det tecknade avtalet från den 22 de-
cember innebär att planerna på vägtullar utgår och att
staten bidrar med finansieringen av Södra länken. Det
betyder att man går emot ett tidigare riksdagsbeslut.
Vad jag förstår skall detta godkännas av både
riksdag och landsting och vara klart den 15 maj. Hin-
ner man komma med ett klart besked? Om riksdagen,
mot förmodan, säger nej till finansieringsplanen, vad
händer då med allt? Är det dött och begravet? Skall
man återkomma? Regeringen säger ju att man skall
återkomma till riksdagen med förslag till finansiering.
Är det klart vem som skall ställa upp på finansie-
ringsplanerna? Vad jag vet finns det inget parti som
klart har sagt att de vill vara med och finansiera just
på grund av att det inte vet hur finansieringen skall se
ut.
Är det verkligen konstitutionellt riktigt att gå till
väga på det här sättet? Först skriver man ett avtal,
sedan kommer man eventuellt fram till vad det hela
skall kosta staten och riksdagen. Finansieringsdelen är
inte klar.
Av svaret framgår det att detta kommer att kosta
staten över 5 miljarder kronor. Men det viktiga har
varit den lokala finansieringen. Hur skall detta betalas
i framtiden? Där finns inget. Är detta rätt sätt att gå
till väga vid avtal? Finansieringen borde först ha varit
klar innan ett avtal förhandlades fram. Nu går det hela
tvärs emot vad som är brukligt.
Låt oss se på andra regionalpolitiska satsningar.
Då ställdes pengar till förfogande utan att vi visste
vad de skulle användas till. Då sades det vara rätt sätt
för infrastrukturpropositionen - som omfattade 192
miljarder kronor. Nu görs precis tvärtom. Är det rik-
tigt?