Fru talman! Utrikesutskottet tillstyrker i detta be-
tänkande regeringens förslag om att Krigsmaterielin-
spektionen ombildas till en ny myndighet som skall
heta Inspektionen för strategiska produkter. Denna
nya myndighet skall pröva de flesta av de ärenden om
kontroll över krigsmateriel som regeringen, eller ett
statsråd, i dag prövar.
Inrättandet av den nya myndigheten på detta om-
råde är en administrativ reform som inte ändrar de
riktlinjer som styr prövningen av ärenden som gäller
krigsmaterielexport. Jag vill understryka just detta:
man ändrar inte riktlinjerna som styr prövningen.
I dag prövas årligen upp emot 3 000 ärenden inom
det aktuella området på regeringsnivå. I detta sam-
manhang bör påminnas om att det länge har varit en
strävan att befria regeringen från förvaltningsärenden
av mer eller mindre rutinbetonad natur. Statsråden bör
ha möjlighet att ägna mer tid och kraft åt reformarbe-
te, övergripande planering och prioritering och annat
som kräver ett ställningstagande från regeringen som
politiskt organ. Under en följd av år har att stort antal
ärendegrupper på olika förvaltningsområden delege-
rats från regeringen till myndigheter under regeringen.
I ljuset av denna utveckling är det rimligt att för-
hållandena även på krigsmaterielexportområdet ses
över. Det räcker med att regeringen prövar de ärenden
som är viktiga för utvecklingen av praxis eller som är
svårbedömda.
En naturlig lösning är att Krigsmaterielinspektio-
nen ombildas till en ny myndighet för prövning av
ärenden enligt lagen om krigsmateriel och lagen om
strategiska produkter. Den nya myndigheten skall
alltså pröva ärenden både rörande kontroll av krigs-
materiel och ärenden som gäller s.k. dual use-
produkter, dvs. varor som har både civil och militär
användning.
Utskottet framhåller i betänkandet att det vid en
delegering till myndighetsnivå är nödvändigt att lyfta
fram de principer som regeringen har lagt fast i sin
praxis, och som på krigsmaterielområdet har kommit
till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielex-
port och annan utlandssamverkan. Principerna innebär
att det är Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvars-
politiska intressen som skall fälla utslaget i dessa
ärenden. När lagen om krigsmateriel antogs behand-
lades dessa riktlinjer av riksdagen.
I lagen om krigsmateriel föreskrivs att tillstånd
enligt lagen får lämnas endast om det finns säker-
hets- eller försvarspolitiska skäl för detta och om det
inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Delegeringen
av ärenden från regeringsnivå till myndighetsnivå
innebär alltså inte att prövningen ändras i sak. De
riktlinjer som i dag styr tillståndsgivningen ligger fast.
När det gäller avgränsningen mellan de ärenden
som skall prövas på myndighetsnivå och de ärenden
som skall prövas av regeringen utformas reglerna så
att regeringen kan styra utvecklingen av praxis och
anpassa den till växlande utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska krav. Dessutom måste regeringen ha
möjlighet att uppfylla kravet på samråd med Utrikes-
nämnden.
Det är givetvis viktigt att reglerna blir lätta att
förstå och tillämpa. Reglerna innebär att alla ärenden
skall väckas på myndighetsnivå. Myndigheten ser till
att varje ärende blir tillräckligt utrett och tar ställning
till om ärendet behöver prövas av regeringen.
I propositionen föreslogs att det i lagtexten skulle
stå att den nya myndigheten "får" överlämna ett ären-
de till regeringens prövning, om ärendet har princi-
piell betydelse eller annars är av särskild vikt. Utskot-
tet föreslår nu, och tillgodoser därmed ett antal mo-
tionskrav, att ordet "får" ändras till "skall". I prakti-
ken innebär detta inte någon skillnad jämfört med
regeringens förslag, men kravet på överlämnande till
regeringen när ett ärenden har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt kommer till tydligare
uttryck om det i lagen står att dessa ärenden "skall"
överlämnas i stället för att de "får" överlämnas.
I och med att en ny myndighet inrättas aktualiseras
frågan om en ombildning av den rådgivande nämnden
för krigsmaterielexportfrågor. Nämnden ombildas till
ett råd för samråd i exportkontrollfrågor hos den nya
myndigheten. Rådet får ett vidare verksamhetsområde
än den nuvarande nämnden. Arbetet i rådet skall ta
sikte inte bara på samråd. Det skall också tillföra
myndigheten sakkunskap och kontinuerlig inblick i
relevanta utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
frågor.
Ledamöterna i rådet utses av regeringen efter för-
slag från de partier som är företrädda i Utrikesnämn-
den. Konstitutionsutskottet, som yttrat sig om propo-
sitionen, skriver att man på goda grunder kan anta att
det rådgivande organet får en framträdande roll när
det gäller beslut om vilka ärenden som skall avgöras
av myndigheten eller av regeringen. Vidare utgår man
ifrån att det arbetssätt som utvecklats under de tio år
som den rådgivande nämnden funnits kommer att
fortsätta att gälla, och att det faktum att en större krets
av partier kommer att vara med inte skall utgöra något
hinder för ett smidigt arbetssätt.
När det gäller den lagreglering av riktlinjerna som
krävts i några motioner och reservationer uttalar
konstitutionsutskottet att ett sådant förfarande är
onödigt. Utrikesutskottet påpekar att de utrikes-, sä-
kerhets- och försvarspolitiska intressena är mångskif-
tande, och att möjligheterna att förutse och på ett
smidigt sätt författningsreglera de olika situationer
som kan uppkomma gör att tillämpningen blir begrän-
sad. Utrikesutskottet menar därför att principerna för
prövningen även i fortsättningen bör utvecklas genom
regeringens praxis och inte genom lagstiftning.
Finansieringen av myndigheten skall ske med av-
gifter. Mot detta har inte utskottet någonting att erin-
ra. Med anledning av det som Lars Hjertén anförde
får man dock förutsätta att man hittar ett system för
hur dessa avgifter skall beräknas och tas ut som inte
innebär några onödiga krångligheter. Jag tror att för-
utsättningarna för att hitta sådana regler är goda.
Avslutningsvis skall det också erinras om att riks-
dagen varje år behandlar en redogörelse från rege-
ringen för svensk krigsmaterielexport. Utskottet förut-
sätter att regeringen, när skrivelsen presenteras nästa
gång, informerar om hur denna nya myndighet funge-
rar och naturligtvis också lämnar en redovisning för
avgifterna. Om det då visar sig vara nödvändigt med
förändringar får man ta upp detta till prövning.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationerna.