Fru talman! Vi har en mycket restriktiv lagstift-
ning vad gäller export av krigsmateriel. Sådan export
är i princip totalt förbjuden, men i praktiken är vi
långt därifrån. Vi i Vänsterpartiet önskar med all
tänkbar tydlighet att export av krigsmateriel även i
praktiken skulle vara totalt förbjuden.
Sättet för vapenexporten och de undantag som
getts vad gäller möjligheter till vapenexport är inte,
som Lars Hjertén här tidigare sagt, något som föregått
utan kritik. Tvärtom anser jag och Vänsterpartiet i
likhet med en rad organisationer och enskilda i vårt
land att det finns all anledning att rikta mycket kraftig
kritik mot KMI, mot den rådgivande nämnd som
hittills har fungerat och mot det sätt på vilket de här
frågorna har skötts.
Det är uppenbart att det beträffande de regler som
här gäller med tanke på möjligheterna till undantag
har funnits alltför många tolkningar. Villkoren har
definitivt inte varit entydiga. Från senare år finns det
otaliga exempel på att länder som varit mycket
olämpliga ändå fått bli mottagare av svensk krigsma-
teriel.
När vi nu har uppe till behandling just frågan om
den nya särskilda myndigheten för dessa frågor är det
bra att vi i riksdagen får en debatt om hur frågorna
skall skötas. Men huruvida detta kommer att fungera
bra eller inte blir i hög grad avhängigt av hur det till
myndigheten knutna rådet för samråd i exportkontroll-
frågor fungerar.
När det gäller det här förslaget ser jag det som
mycket positivt att det blir en fristående behandling
och att samtliga riksdagspartier får möjlighet både att
följa frågorna och att påverka behandlingen av frå-
gorna.
Men det finns naturligtvis också risker med att ge-
nomföra en sådan här förändring. En mycket uppen-
bar risk är att det kommer att tjäna som alibi för rege-
ringen att slippa ta kontroversiella beslut och att
skylla på rådet. Vi har en tänkbar parallell i Utlän-
ningsnämnden. Från regeringens sida har det ju vid
flera tillfällen hävdats att det inte är regeringens sak
och att man inte skall lägga sig i, utan Utlännings-
nämnden är en fristående myndighet. Därmed har
regeringen i flera uppmärksammade fall kommit
undan ansvaret. Jag vill därför understryka hur bety-
delsefullt det är att hela det politiska ansvaret ligger
kvar hos regeringen.
Det som har blivit bra när det gäller utskottets be-
handling av frågan är att regeringens "får" i proposi-
tionen, i frågor som gäller vad som skall eller inte
skall överlämnas till regeringen, har ändrats till
"skall". De skall överlämnas för principiell bedöm-
ning. Detta är en mycket positiv sak som hänt vid
behandlingen här i riksdagen.
Till skillnad från Lars Hjertén finner jag att avgif-
terna är något som är mycket positivt. Det är själv-
klart att företag som ägnar sig åt sådan här verksam-
het skall betala avgifter för vad själva kontrollen kos-
tar. Om samma system tillämpas i Europa eller inte
spelar väl ingen roll, Lars Hjertén! Snarare ligger vi
där före. Det ser jag som en klar fördel.
Efter att ha studerat ärendet litet närmare och efter
försvarsindustrins uppvaktning förstår jag att det finns
en rad företag som undgår avgiftsbeläggning men som
borde kunna erlägga avgifter här. Det gäller exem-
pelvis, som Lars Hjertén påpekade, företag som har
tillverkning utomlands. Jag beklagar att vi inte upp-
märksammade detta tillräckligt mycket redan i början,
för då hade det gått att få in mera finansiellt.
Jag skulle också, precis som Lennart Rohdin, vilja
ta upp frågan om namnet på den nya myndigheten.
Jag har försökt lära mig, till skillnad från Lennart
Rohdin, att det heter myndighet för strategiskt känsli-
ga produkter. Vad är det annat än ett försök att få
människor att tro att det handlar om något annat än
det gör? Det är ju en ren eufemism! Jag menar att
man i ärlighetens namn borde kunna tala om att det
handlar om krigsmateriel som skall exporteras. Jag
har svårt att förstå att det bara är Folkpartiet och
Vänsterpartiet som har den uppfattningen - inte ens
Miljöpartiet kan sälla sig till dem som tycker att det
vore rimligt.
Flera andra talare har varit inne på den senare ti-
dens diskussioner om krigsmateriel. Det har handlat
om förtroende. Regeringen anser sig illa behandlad i
flera debatter, Kockums anser sig vara utsatta för
förtal osv. Frågar sig inte berörda parter varför den
här debatten uppstår? Kan det vara en enskild persons
fel? Nej, problemet är att det inte finns öppenhet, att
regeringen eller försvarsindustrin inte lägger korten
på bordet. Det är därför som vi gång på gång får de
här diskussionerna.
Det gäller exempelvis vapenexport till Indonesien.
Mats Hellström har stått här i riksdagen och talat om
att han skall informera så fort något sådant uppkom-
mer. När då en ny frågeställning uppstår svarar inte
regeringens nya företrädare i de här frågorna förrän
han blir oerhört pressad och bekräftar då att någon
sådan export inte har skett.
Varför inte från början tala om att det är uteslutet
med export av krigsmateriel till Indonesien? Då hade
man sluppit den förtroendekris som det talas om.
Jag vill också ställa en fråga som oroar mig inför
framtiden men som jag inte kan få svar på, eftersom
ingen regeringsrepresentant är här: Hur går det nu
med de diskussioner som finns med Chile? Överväger
man att acceptera export även till Chile? Det finner
jag i så fall ytterst olämpligt.
Fru talman! När det gäller ett par andra frågor som
berörs i betänkandet - lagreglering av riktlinjer och
behovet av förordning om vissa länder - skall jag inte
upprepa det Lennart Rohdin redan har sagt. Där har vi
samma uppfattning. Jag vill bara instämma och hänvi-
sa till de reservationer som jag och Vänsterpartiet står
bakom.
Jag vill yrka bifall till reservation 3, som gäller
namnet, och reservation 9, som gäller reglering av
nämndens arbetsformer. Det räcker nämligen inte, fru
talman, med den representativitet som nämnden
kommer att ha, med representanter för samtliga parti-
er. Man måste också se till att nämnden kan fungera
och har något att säga till om.