Herr talman! Anders Ygeman tar, tycker jag, på
sig ett stort ansvar med sitt sätt att tolka rättssäkerhe-
ten när det gäller talerätt vid hävande av faderskap.
Jag skulle vilja ställa några frågor med hjälp av två
exempel. Tycker Anders Ygeman att det är rättssä-
kerhet att man inte vet vem som äger rätt att föra talan
om ogiltigförklarande av faderskap när faderskapet är
fastställt genom faderskapsbekräftelse? Tycker An-
ders Ygeman att det är rättssäkerhet när det inte finns
några regler för vem som är behörig att söka resning
när faderskapet är fastställt genom dom? Varför inte
ta det här lilla steget ytterligare och gå med på en
förutsättningslös utredning för att klara ut de osäker-
heter och oklarheter som finns - och göra det med
barns bästa för ögonen?
Sedan gäller det arvsrätt för kusiner. Motivet 1928
var att man inte skulle splittra jordbruksfastigheter.
Och Anders Ygeman säger: Sedan dess har det inte
hänt något; tvärtom finns det ännu mer som styrker att
kusiner inte skall ärva.
Det kan jag i och för sig förstå om man är social-
demokrat. Socialdemokraterna tycker ju i princip att
alla pengar tillhör staten. Helst skall vi betala allt i
skatt, och naturligtvis skall allt arv också gå till staten
och via Allmänna arvsfonden och regeringen delas ut
till det som regeringen tycker är bra. Jag förstår den
grundinställningen. Men jag tycker inte att Anders
Ygeman har tagit fram ett enda motiv till varför man
inte skulle kunna återinföra arvsrätten för kusiner.