Herr talman! Anders Ygeman ser inget behov av
att ändra rättsläget när det gäller hävande av fader-
skap. Jag delar inte den uppfattningen.
Ponera, Anders Ygeman, att det finns en 40-årig
kvinna, låt säga här i Stockholm, som har lyckats
spara ihop till en insats till en bostadsrätt och i övrigt
har precis så mycket tillgångar att hon klarar av att bo
i den. Hon gifter sig med en betydligt äldre man som
inte har några tillgångar. En vecka efter äktenskapet
råkar mannen ut för en olycka och avlider. En kvinna,
jämnårig med änkan, dyker upp, visar upp ett fader-
skapsintyg och hävdar att hon är barn till den avlidne
mannen. Hon har ungefär samma förhållanden som
änkan, inte särskilt gott ställt men en bostadsrätt som
hon har betalat en insats för. Är det då rimligt att
änkan skall tvingas sälja sin bostadsrätt för att klara ut
den särkullerätt som den andra kvinnan har?
Det har talats om den svagare parten i ett sådant
här fall. Ja, vem är den svagare parten i det exempel
som jag gav? Är det änkan, som tvingas lämna sin
bostadsrätt, eller är det det jämnåriga barnet, som har
ungefär samma trygghetsbas?
Slutligen: Jag delar uppfattningen att detta handlar
om svåra överväganden. Men skall man bara för att
det är svåra överväganden tveka inför att låta exper-
terna ytterligare se över detta? Det vore fel. Därför
bör frågan ses över.
Jag yrkar bifall till reservation nr 8.