Fru talman! Motala, Gävle, Örebro och Stenungs-
und är kommuner som har gjort sig bemärkta under
det senaste året. Vi tycks ha fått en ny kommunindel-
ning i Sverige. Å ena sidan är det de kommuner som
redan har drabbats av skandaler, och å andra sidan är
det de kommuner som ännu inte har drabbats.
Kommunalmän - jag säger medvetet män - har
tvingats lämna sina förtroendeuppdrag, ofta efter
många år av utfört värv, ofta till nytta för kommunin-
vånarna och i deras tjänst.
Ibland har de här kommunalmännen tvingats läm-
na sina uppdrag på grund av ren brottslig verksamhet,
som har uppdagats, men ofta har de tvingats bort på
grund av oaktsamhet med skattebetalarnas pengar och
helt enkelt ett olämpligt uppträdande och leverne.
Vad beror det på att vi har fått så många skandaler
just nu? Var det bättre förr?
En av anledningarna till alla upptäckter just nu
hänger naturligtvis samman med den ökade kontrol-
len. I Sahlinaffärens spår började lokaltidningarna att
granska sina egna politiker på ett systematiskt sätt,
vilket inte hade skett löpande tidigare. Det som upp-
dagas nu kan alltså ha pågått under många år utan att
det har avslöjats. Många av de avslöjade skandalerna
har också några år på nacken.
En annan förklaring kan vara att offentlighets-
principen infördes för kommunala bolag för ganska
kort tid sedan. De kommunala bolagen har alltså blivit
tvungna att öppna sina arkiv för insyn - något som
inte fanns tidigare. Vi vet således inte om det var
bättre förr.
Före kommunsammanläggningen under 50- och
60-talen hade vi betydligt fler förtroendevalda, så man
kunde ju tro att kontrollen då var svårare att upprätt-
hålla. Men å andra sidan befann sig politikerna då
mycket närmare sina väljare, och varje förtroendevald
och tjänsteman hade betydligt mindre resurser att
bestämma över. Troligen var den sociala kontrollen
större, och tillfällena som gav tjuven var färre.
Den offentliga verksamheten i Sverige har i ett
längre perspektiv vuxit dramatiskt. Den har ändrats
till både innehåll och arbetsform. Vi har i dag mer än
1 500 kommunala bolag. De har en omsättning på ca
125 miljarder. Det betyder att ungefär 20 % av den
kommunala verksamheten nu bedrivs i bolagsform.
Offentligt finansierad verksamhet sker i tre skilda
former: i egen regi i nämndform, i aktiebolagsform
och efter upphandling i entreprenadform. Det råder
betydande funktionsskillnader mellan dessa olika
verksamhetsformer.
I förvaltningsformen sker samverkan i demokra-
tisk ordning människor emellan inom ett geografiskt
område. Syftet är att producera eller tillhandahålla
nyttigheter och tjänster för att tillgodose gemensamma
behov av ett visst slag. Aktiebolaget däremot är en för
affärsmässig verksamhet anpassad juridisk person för
satsande av riskvilligt kapital i vinstsyfte.
Barbara Czarniawska, professor i företagsekono-
mi, säger i en DN-intervju att följden av den här
blandningen mellan olika verksamhetsformer har
blivit en väldig begreppsförvirring ute i kommunerna.
Hon säger att det inte längre finns några fasta former
för hur politiker och högt uppsatta tjänstemän skall
vara.
Folkpartiet har länge hävdat att den kommunala
verksamheten skall drivas i nämndform. Den formen
är bäst anpassad för att i demokratisk öppenhet driva
gemensamma angelägenheter inom ett visst geogra-
fiskt område. Om man anser att man behöver bolagi-
sera en viss verksamhet skall man först pröva om den
kan privatiseras; affärsverksamhet och därmed för-
enade risker skall överlämnas till privata företag. Det
ansluter till en gammal god liberal princip.
I stället har vi fått se vad jag brukar kalla en sov-
jetisering av svensk ekonomi. Det offentliga drivs
alltmer in i en ren affärsverksamhet, samtidigt som de
privata företagen alltmer sveps in i den offentliga
sfären. Nu senast har vi från en utredning sett förslag
om att offentlighetsprincipen skall gälla i vissa privata
företag som levererar till offentliga myndigheter.
Förra våren fattade riksdagen ett mycket viktigt
principiellt beslut som kan få efterföljare i framtiden.
Det beslutades att kommunala trafikföretag inte läng-
re bara skall få bedriva trafik inom den egna kommu-
nen och för de egna kommuninvånarna, utan de skall
få ge sig ut i andra kommuner och konkurrera med
andra, även privata, trafikbolag. Därmed är ju alla
kommunala principer brutna, och det kan komma att
bli fritt att bedriva alltmer av verksamheten i rent
affärsmässiga former över stora områden i vårt land.
Självfallet påverkas därmed också politikernas sätt att
arbeta.
Jag är övertygad om att bolagiseringen av de
kommunala verksamheterna är en av orsakerna till de
senaste årens kommunala skandaler: Här gäller det att
sälja kommunen, här gäller det att representera, här
gäller det att konkurrera med löner, fallskärmar och
förmåner för att stå sig i den privata konkurrensen.
En viktig uppgift nu är att avbolagisera kommu-
nerna. Här föreligger i dag fyra socialdemokratiska
motioner som alla vill utöka kommunens kommersiel-
la verksamhet. Främst är de ute efter att kommunerna
skall få verka över kommungränserna och sälja sina
tjänster över hela landet. Några säger rent ut att det
inte finns någon anledning att avvakta den försöks-
verksamhet på trafikområdet som inleddes den 1 juli
förra året. Det är bara att tuta och köra.
Det är konstigt att socialdemokrater ingenting lär
av erfarenheter. De skandaler som främst drabbat
socialdemokratiska manliga kommunpolitiker har inte
givit dem någon tankeställare. Inte heller tycks de
svårigheter som det offentliga har med att leverera
vad det har lovat gjort något intryck. Det finns massor
med arbetsuppgifter för den offentliga verksamheten
inom vård, omsorg och skola som inte sköts bra i dag.
Ändå vill socialdemokraterna utvidga sitt revir till
kommersiell verksamhet över hela landet.
Hur vore det om vi i stället koncentrerade oss på
att se till att de genuina och centrala kommunala verk-
samheterna sköttes på ett bra sätt av kommunerna för
de egna kommuninvånarna? Jag kan förstå att Social-
demokraterna har svårt med den monumentala för-
ändring som måste till. Är man sprungen ur socialis-
men med planekonomin som den ursprungliga ideo-
login kan det naturligtvis ibland vara svårt med om-
ställningen.
Vad företagsamhet är har man nästan aldrig be-
gripit - i varje fall inte småföretagsamhet. Att företa-
gare är skapande människor med en unik entreprenör-
skompetens har de i grunden aldrig förstått. Kan det
privata näringslivet så kan kommungubbarna, tycks
vara devisen.
Nog finns det exempel på vidlyftiga socialdemo-
kratiska experiment som havererat. Jag fräschade
nyligen upp mitt minne av näringsminister Anders
Sundströms svindlande affärer i Piteå. I mitten av
1970-talet började den kommunala bostadsstiftelsen i
Piteå att köpa upp privata företag. Det var lokala
bygg- och måleriföretag, ett mattbolag i Göteborg,
elföretag och ett bilföretag som hade Saab-Scania-
agenturen för Norrbotten. Vidare ägde man VVS-
företag, kabel-TV-företag och ett fastighetsbolag med
fastigheter i Stockholm. Man hade t.o.m. ett försälj-
ningsbolag i London. Till slut hade man kommunali-
serat 19 privata företag inom fastighetsbranschen och
entreprenadbranschen och inom handel och industri.
Dessa företag samlades i mitten av 1980-talet un-
der ett företag som hette Tetron Investment AB.
Tetron ägdes till 90 % av kommunens allmännyttiga
bostadsföretag.
En stor del av bostadsföretagets fondmedel för
underhåll blev bunden i aktier i Tetron, och hyresgäs-
terna krävdes på höga hyreshöjningar. Efter diverse
turer tvingades kommunen att sälja Tetron, men An-
ders Sundström, som var kommunalråd i Piteå, satt
kvar som ordförande i styrelsen för det privata företa-
get.
För ett parti med en sådan näringsminister ligger
det naturligtvis nära till hands att göra som Socialde-
mokraterna i konstitutionsutskottet nu gör, nämligen
att begära ett snabbt förslag från regeringen om kraf-
tigt utökad försöksverksamhet för kommuner när det
gäller att bedriva inte bara trafikföretagens verksam-
het utan all kommunal verksamhet, inte bara i den
egna kommunen utan i hela landet. Jag trodde att
Socialdemokraterna haft nog av försöksverksamhet,
bl.a. i Piteå.
Att kommunister stöder socialdemokraterna i ut-
skottet är inte förvånande, men att Centerpartiet inte
har förstånd att ta sitt förnuft till fånga är mer svårbe-
gripligt. Centern brukar ju tala om sin uppgift att
främja småföretagen i Sverige. Att stödja majoriteten
i utskottet innebär faktiskt motsatsen. Tyvärr har
ingen centerpartist ens funnit det värt att anmäla sig
till debatten här i dag. Som vi sagt tidigare: Det går
alltså inte att lita på Centerpartiet i centrala frågor
som rör småföretagsamheten i Sverige.
Ur demokratisk synpunkt, och ekonomisk, finns
det många nackdelar och risker med kommunala före-
tag. Jag skall bara punktvis peka på några. Risken för
jäv och sammanblandning av de olika rollerna i
kommunen och bolagen är stor. Bolagsbesluten kan
inte överklagas. Det är svårt att upprätthålla konkur-
rensneutralitet mellan kommunala och privata företag.
Den viktigaste orsaken till det är att privata företag
själva måste generera sina inkomster, medan ett
kommunalt bolag alltid har kommunen och skattebeta-
larna i ryggen som kan stå för förluster, kommunal
borgen och garantier. Insynen i bolagen är begränsad.
De kommunala bolagen används för att syssla med
verksamhet som ligger utanför den kommunala kom-
petensen.
Fru talman! Jag har själv en begränsad erfarenhet
av att sitta som ledamot i en styrelse i ett kommunalt
bolag. Det var det kommunala byggföretaget här i
Stockholm - K-bygg. Det blev aktuellt att upprätta en
likvidationsbalansräkning enligt aktiebolagslagen i
detta kommunala bolag därför att det började gå litet
dåligt. Då sade till min stora förvåning en av Social-
demokraternas representanter att det var en kommunal
verksamhet och att man inte behövde upprätta någon
likvidationsbalansräkning eftersom kommunen stod
bakom bolaget.
Det finns som jag pekar på många skäl, både de-
mokratiska och ekonomiska, att inte tillåta att fler
kommunala bolag inrättas och att under de närmaste
åren avveckla de kommunala bolag som finns. Tänk
vad mycket öppnare kommunerna skulle bli! Tänk
vad mycket pengar som skulle kunna nyttiggöras i de
fattiga kommunernas kärnverksamheter. Tänk vad
frestelserna för kommunala politiker och tjänstemän
att berika sig själva skulle minska!
Utskottsmajoriteten svarar med att de redan tidiga-
re har uttalat att kommunal verksamhet i största möj-
liga utsträckning bör bedrivas i nämndform. De delar
alltså i princip Moderaternas, Folkpartiets och Miljö-
partiets uppfattning att nämndformen är att föredra
framför bolagsformen. Kan man verkligen hävda att
det ni säger är ärligt menat när cirka en femtedel av
den kommunala verksamheten i dag bedrivs i bolags-
form och att ni vill att kommunerna skall kommersia-
liseras ytterligare genom att näringsverksamheten
skall kunna utvidgas till att gälla över hela landet?
Varför vill ni inte göra någonting åt denna sak?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.