Fru talman! Jag delar i ganska hög grad den upp-
fattning som Frank Lassen här har uttryckt. Men jag
beklagar samtidigt det något primitiva Stockholms-
förakt som jag anar i vissa inlägg han gör. Erfarenhe-
terna från Stockholmsperspektiv när det gäller temat
kommunala kompetensfrågor är inte förskräckande.
De kommunala skandalerna har varit begränsade. Det
har väl varit någon tjänsteman som någon gång speku-
lerade i aktier. Jag tror att det var under den tid det
var borgerlig majoritet i Stockholm, men jag är inte
riktigt säker på mitt minne därvidlag.
I övrigt har Stockholms kommun skötts utomor-
dentligt väl i huvudsak, oavsett majoritetsförhållan-
den. Jag tycker att det är fånigt att skapa en motsätt-
ning mellan Stockholm som en stor kommun och
mindre kommuner ute i landsorten. Jag tror att pro-
blemen är likartade, även om det naturligtvis är en
skillnad i storlek mellan vår huvudkommun och andra
kommuner.
Det har funnits en tendens - inte minst under den
nyliberala ideologiska anstormning som skett inom
det svenska samhället - att den kommunala verksam-
heten har angripits på många olika sätt. Man har ge-
nomfört privatiseringar, man har genomfört någon
sorts pseudoprivatiseringar i form av olika köp- och
säljorganisationer och man har delat upp i resultaten-
heter, osv., vilket varit ägnat att minska ett direkt
demokratiskt inflytande.
Under en del av detta fanns det också tendenser
till bolagisering av viss kommunal verksamhet. Det
fanns anledning att ifrågasätta den från demokratiska
utgångspunkter, och om det var ägnat att öka, eller
kanske framför allt minska, insynen. Detta rättades
till, eftersom insynen i kommunala bolag förbättrades.
Det gjordes under en kristdemokratisk civilminister.
Jag skall ge det erkännandet.
Det har funnits många verksamhetsformer som av
hävd har varit i bolagsform eller i liknande form inom
kommunerna. Det har heller inte varit så märkligt att
man har velat organisera vissa verksamheter i denna
form. Ursprunget har kanske framför allt varit - som
Frank Lassen har påpekat - inom fastighetsförvalt-
ningen. Det har gällt att slå vakt om allmännyttiga
bostadsföretag. De har inverkat väl för hyresgästerna
när det gäller både hyressättningsnivå och trygghet
och standard i boendet. Det har även på trafikområdet
och andra områden tillkommit kommunala bolag.
Denna form har ofta varit väl ägnad ändamålet.
Det har kommit perioder där man har granskat verk-
samheten och funnit att man kan driva den i egen regi.
Man knoppar sedan av egenregiverksamheten och
startar ett bolag av denna. Det är inte något dramatiskt
i detta. Det skapar konkurrens. Ofta görs det därför att
det är billigare för kommuninvånarna. Det är gjort i
den andan.
En del av dessa bolagiseringar har säkert genom-
förts också i kommuner med borgerlig majoritet,
varför den kapitalistiska fundamentalism som Birgit
Friggebo och Jerry Martinger här visar är något för-
vånande. Samtidigt tycks man vara rädd för konkur-
rens av olika ägandeformer, och om kommunala bo-
lag har verksamheter som går över kommungränser,
osv. Jag tror att ett mer blandekonomiskt synsätt
skulle vara bra även utifrån borgerliga utgångspunk-
ter. Vi i Vänstern accepterar ju nu blandekonomiska
inslag från andra utgångspunkter, så att säga från det
andra hållet.
Man bör diskutera detta ganska öppet och presti-
gelöst. Det finns ibland problem med de kommunala
bolagen och en del av bolagiseringarna. Men ofta har
det varit till nytta för kommuner och kommuninnevå-
narna. Den har varit demagogi kring skandaler i
kommunerna. Sådana har funnits, det vet vi. Det är
väldigt bra att de angrips. Det finns inte några poli-
tiskt delade meningar om dessa oegentligheter.
Detta har inte med bolagsformen att göra, utan be-
ror på många andra tendenser inom det politiska sys-
temet, utvecklandet av någonting som blir en politisk
klass, och liknande. Det borde diskuteras i andra
sammanhang. Jag tycker illa om att man för in den
demagogin i den här diskussionen.
Jag tycker att konstitutionsutskottet i betänkande
nr 12 har svarat på motionerna på ett välartat och
sakligt sätt, som sig bör av ett konstitutionsutskott.
Jag har inget annat att tillägga, fru talman, än att yrka
bifall till utskottets hemställan i dess helhet.