Herr talman! På initiativ av den socialdemokratiska
regeringen inleddes i mitten på 1980-talet en
ambitiös satsning på att förstärka brottsoffrens
ställning. Åtgärderna har successivt vidgats och
byggts ut. Statlig brottsskadeersättning,
målsägandebiträde, besöksförbud, möjligheter för
hotade kvinnor till livvaktsskydd eller tillgång till
s.k. trygghetspaket är exempel på sådant som
införts sedan mitten av 1980-talet och framför allt
sedan brottsofferprogrammet presenterades 1988.
En omfattande satsning har gjorts för att förbättra
informationen till brottsoffren om deras rättigheter
och möjligheter till stöd. Utbildningen har
väsentligt förbättrats för dem som inom
rättsväsendet, socialvården, sjukvården och
hälsovården arbetar med dessa frågor. Nya
metoder för samverkan mellan berörda rättsliga
och andra instanser har utvecklats. Brottsoffer- och
kvinnojourerna har getts ett successivt ökat stöd.
Det är viktigt att det här arbetet, som alltså
inleddes i mitten på 1980-talet och som tog sig
uttryck i 1988 brottsofferprogram, nu fullföljs.
Socialdemokraterna anser att det är särskilt
betydelsefullt att lokalt förankrat stöd till
brottsoffren ökas och att brottsofferjourerna m.fl.
kan ges ett ökat stöd i deras arbete med den viktiga
uppgiften att ge brottsoffren stöd och hjälp.
Vi menar dock att det förslag som regeringen har
lagt fram har klara brister. Det är i och sig bra att
det inrättas en brottsofferfond, men den
brottsofferfonden föreslås byggas upp på ett sådant
sätt att finansieringen kan ifrågasättas. Enligt
regeringens proposition beräknas intäkterna via
brottsofferavgifter till fonden bli ca 19 miljoner.
Riksskatteverket har räknat ut att kostnaderna för
indrivning av avgifterna netto kommmer att uppgå
till 17,2 miljoner årligen. Därutöver tillkommer
kostnader för Rikspolisstyrelsen, för
dataprogramanpassning och kostnader för ungefär
1 miljon hos riksåklagaren.
Det förslag som läggs fram i regeringens
proposition om inrättandet av en brottsofferfond är
enligt vår mening ofullständig när det gäller
finansieringsfrågorna. Vi presenterar från
socialdemokraterns sida i reservation 1 en annan
väg att gå för att finansiera de nödvändiga
insatserna för att stärka brottsoffrens ställning och
bygga upp lokala projekt samt öka stödet till
brottsofferjourer och kvinnojourer.
En lösning som bör vara tilltalande är att öka
bötesbeloppen och att den fasta avgiften 100--200
kr i månaden dras från de intagnas avsättningar till
permissions- och frigivningskonton. På det sättet
skulle vi få fram betydligt mer medel till
brottsoffersatsningarna utan att få motsvarande
kostnader som enligt regeringens förslag.
Vi är också mycket kritiska till att regeringen nu
lägger fram ett förslag om att inrätta en
brottsoffermyndighet. Nuvarande
Brottsskadenämnden har bedrivit ett bra arbete
och har vunnit respekt hos både de frivilliga
organisationer som sysslar med brottsofferfrågor
och rättsliga instanser samt också bland de enskilda
som söker ersättning för sitt lidande.
Vi tycker att det är naturligt att man bygger ut
Brottsskadenämnden och ger den de
arbetsuppgifter som föreslås i propositionen, att
förvalta brottsofferfonden, ge stöd till
organisationer som jobbar med brottsofferfrågor
och stimulera forskning på området.
Därför avvisar vi regeringens förslag att inrätta en
brottsoffermyndighet och menar i stället att
Brottsskadenämnden bör tillföras nödvändiga
resurser, att nämnden bör omorganiseras och
anförtros de uppgifter som föreslås i propositionen.
Vi har i våra reservationer tagit upp frågan om
utvärdering av lagen om målsägandebiträde. Lagen
om målsägandebiträde har varit i kraft omkring fem
år. Det finns nu anledning att se över om den
lagstiftning och den ordning som nu gäller är
ändamålsenliga från effektivitetssynpunkt, om
satsade medel används på bästa sätt. Vi tycker att
det är naturligt att den sittande
Rättshjälpsutredningen får i uppgift att göra en
utvärdering. Det är hög tid att göra det nu efter det
att lagen har varit i kraft i fem år.
I reservation 9 föreslår vi en utvärdering av de
åtgärder som har vidtagits i syfte att motverka våld
mot kvinnor, en utvärdering på bredden när det
gäller hela samhällets insatser mot kvinnovåldet.
I en annan reservation menar vi att myndigheternas
handläggningsrutiner när det gäller stödet till
brottsoffren och samverkan mellan myndigheter,
brottsoffren och kvinnojourer bör ses över.
Vi stöder alltså i princip förslaget att inrätta en
brottssofferfond. Vi tycker att det är ett
fullföljande av den politik som under den senaste
tioårsperioden bedrivits i syfte att stärka
brottsoffrens ställning. Men vi menar att
finansieringen bör bli annorlunda. Vi avvisar
förslaget om att inrätta en brottsoffermyndighet
och vill i stället att man bygger på nuvarande
Brottsskadenämndens verksamhet.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till de
socialdemokratiska reservationerna 1 och 3 och,
under förutsättning att reservation 3 bifalls, till
reservationerna 4 och 5. Dessutom yrkar jag bifall
till reservationerna 7 och 10.