Herr talman! När det gäller anonymiteten för
målsäganden och vittnen vill jag minnas att
Våldskommissionen gjorde en utredning om hur
vanligt det var att vittnen och målsäganden blev
hotade och kände sig otrygga. Det visade sig att en
och annan faktiskt kände sig illa till mods men att
allvarliga incidenter var mycket sällsynta. Eftersom
de var så sällsynta, ansåg inte Våldskommissionen
att det fanns skäl att göra några större förändringar
av de regler vi har i dag.
Det är möjligt att vi går mot en utveckling där man
kanske måste tänka till ännu en gång. Men som läget
är i dag finns det i alla fall inte skäl att göra någon
förändring.
Beträffande målsägandens möjlighet till insyn i
förundersökningen är det onekligen så att när
ärendet är färdigutrett av polisen och åklagaren har
fattat sitt beslut, har man möjlighet att vidta de
åtgärder som man önskar för att t.ex. påkalla
ytterligare vittnesförhör. Om man dessutom har en
skadeståndstalan i målet och anmäler att åklagaren
skall föra målsägandens talan, så blir man också
part i målet. Därmed kan man begära
kompletteringar m.m.
De regler som finns i dag är ändock ganska vida. Det
är sällan jag hör talas om att någon anser att deras
rättsverkan har kommit i kläm på ett eller annat sätt
därför att de inte har haft tillgång till det material
som de har behövt.