Herr talman! Riksskatteverket har också sagt att det
är rimligt att räkna på det sätt som man där gör. Där
räknar man med att denna målgrupp fullt ut får
bära sina kostnader för indrivningen. Det är
Riksskatteverkets ståndpunkt. Den har man också
deklarerat i sitt remissyttrande över detta förslag.
Det här förslaget är mycket illa berett av regeringen.
Det gäller särskilt frågan om inrättandet av en
brottsoffermyndighet, som över huvud taget inte
har blivit föremål för remissbehandling. Det kom till
mycket hastigt och presenterades snabbt efter
årsskiftet efter en kort utredningstid utan
remissförfarande.
Vi tycker att det är orimligt att inrätta en
brottsoffermyndighet med en generaldirektör och
20 personer. Pengarna som då går till administrativa
kostnader skulle kunna komma brottsoffren till del
på ett betydligt bättre sätt om man bygger på
nuvarande brottsskadenämnd.
Ärendet är också mycket illa berett när det gäller de
ekonomiska konsekvenserna. På några få rader i
propositionen behandlar man de finansiella
frågorna. Man går inte på djupet med kostnaderna
för indrivning, administration och andra åtgärder.
Vi har försökt beräkna dessa kostnader.
Fondavgifterna ger 19 miljoner, och sänkt
fångersättning ger ungefär 9 miljoner. Detta gör 28
miljoner i intäkter. Indrivningskostnaderna är 17,2
miljoner, administrationskostnaderna för den nya
myndigheten är 2,8 miljoner, Rikspolisstyrelsen
drar 0,6 miljoner och Riksåklagaren 1 miljon. Vad
själva flyttningen från Stockholm kommer att kosta
har vi inte kunnat beräkna. Det blir inte särskilt
mycket över ur statsfinansiell synpunkt att satsa på
brottsoffren.
Vårt förslag har en annan uppläggning. Vi vill höja
bötesbeloppen för att få in pengar så att vi kan göra
denna satsning på brottsoffren med skattemedel.
Det ger ungefär 40--50 miljoner i ökade insatser. Vi
tycker att det är ett rimligare förslag, särskilt i det
statsfinansiella läge som vi nu befinner oss i.