Fru talman! Under huvudtiteln Lång dags färd mot
natt har debatten nu kommit till kapitlet Skatteutskot-
tets runda. Här har i dag gjorts en hel del utvikningar i
olika ämnen. Här har blickats bakåt och framåt, men
jag skall försöka hålla mig till det som den här rundan
handlar om, nämligen skattepolitiken.
Varför nu denna något raljanta inledning? Jo, där-
för att jag tyvärr inte kan komma ifrån en lätt känsla
av cynism i hela den här tillställningen, att man inte i
första hand bekymrar sig om de arbetslösa, utan att
detta är ett slags spel för galleriet: Vem är det som har
initiativet, vem kommer med bra och dåliga förslag,
vem gör något och vem gör inte något? Jag skall
försöka hålla mig till skatteområdet och ta det här på
allvar när vi nu ändå har samlats.
Dessa förslag, som kanske är framtvingade eller
som ändå fanns och lades fram någon månad tidigare
än vad det var tänkt - på vilket sätt påverkar de sys-
selsättningen, på vilket sätt bidrar de till möjligheten
för arbetslösa i Sverige att få ett jobb? Jag tänker då
både på de konkreta förslag som vi nu skall fatta
beslut om och på de aviserade förslagen.
Om man tittar på i första hand de direkta förslagen
litet uppifrån finner man att där inte finns så mycket
som man definitivt kan påstå kommer att skapa nya
jobb. Förslagen präglas av en mycket stor osäkerhet.
Ta t.ex. förslaget om att sänka stämpelskatten, som
kostar ungefär 3 miljarder. Vilka analyser ligger bak-
om påståendet att detta skulle skapa jobb genom att
man bygger nya hus? Är det så enkelt att en sänkning
av stämpelskatten, som är en mycket liten del av kost-
naden när man köper ett hus, skulle sätta i gång något
slags byggboom eller åtminstone röra om på ett sätt
som skulle skapa sysselsättning? Vi är från Miljöpar-
tiets sida oerhört tveksamma till den typen av åtgär-
der.
Jämför detta med kostnaden för det som man från
Centerpartiet här har kallat ett påbörjande av skatte-
växlingen, där man växlar ungefär 2 miljarder eller
någonting runt 1 % av BNP. Om man nu bekymrar
sig om fastighetsmarknaden, varför ger man sig då
inte på fastighetsskatten, som man har lovat? I dag har
en massa människor faktiskt inte råd att bo kvar i sina
hus. I stället säger Thomas Östros i medierna att vi
skall bromsa upp det här förslaget, dvs. man skall
skjuta problemet framför sig. Det är ingen lösning.
Om ni nu vill göra något på fastighetsmarknaden, så
gör det ni har lovat, och experimentera inte med den
här typen av förslag, som förmodligen inte kommer
att leda till ett enda nytt jobb!
Sedan uppehåller man sig en del kring bilmarkna-
den i Sverige. Bilindustrin skall ge oss nya jobb. Vi
kan inte se det som något annat än ett utslag av tradi-
tionell industripolitik, som jag tror att vi måste vänja
oss av med om vi skall komma någonstans med att
öka sysselsättningen. Här vill man t.ex. slopa försälj-
ningsskatten och höja fordonsskatten. Till vilken nytta
då? Vem i denna kammare - eller ute i landet - tror
att denna förändring kommer att skapa jobb i Sveri-
ge? Och vad har det för andra effekter?
Vad man borde göra, om man nu bekymrar sig om
bilmarknaden, är ju att se till att förändringarna blir
sådana att vi får ned bensinförbrukningen. Om man
vill ändra beskattningen på bilområdet skall man
naturligtvis se till att utsläppen från bilarna påverkas.
Det finns tre sätt att göra det: att se till att vi får
fram snålare motorer, att se till att man kör mindre
och att se till att man byter bränslet. Genom att an-
vända skatteverktyget inom bilsektorn på ett sådant
sätt skapar man förändringar i kostnadsrelationerna
mellan olika bränslen, och man skapar incitament för
att utveckla nya bilmodeller. Det skapar däremot
jobb! Här har man i stället koncentrerat sig på ägandet
av bilarna och flyttar om kostnaderna där. Vi är ytterst
tveksamma till om detta över huvud taget kommer att
ha någon effekt på sysselsättningen.
Sedan aviserar man ett förslag om att förmånsbe-
skattningen på bilar skall minska. Men det är väl inte
en minskning av beskattningen av bilismen som vi
behöver för att skapa nya jobb! Det är ju beskattning-
en av arbete som är problemet - det är ju den be-
skattningen som är för hög. Det vore kanske bättre att
vi koncentrerade oss på att se till att vi har råd att
minska den skatten, och det gör man genom att höja
skatten på det vi vill bli av med - energi och ändliga
råvaror.
Ett tredje område som berörs i skattehänseende är
företagsamheten. Låt mig säga direkt att vi är väldigt
positiva till mycket av det som sägs i det här betän-
kandet. Jag skall inte bara stå här och gnälla eller
raljera. Men om vi håller oss till skatteområdet måste
vi ändå, som jag sade inledningsvis, fråga oss: Vad
får det här för effekt totalt sett? Vi är mycket positiva
till att man inriktar sig på småföretagsamheten. I det
sammanhanget vill jag passa på att yrka bifall till
reservation 49, som handlar om just företagssatsning-
ar.
Men låt oss ta förslaget om att göra sig av med en
del av dubbelbeskattningen. Det kanske inte i första
hand är de ekonomiska effekterna av det som gör att
vi tycker att det är ett bra förslag, utan det är att det är
en mycket viktig signal om att det är okej att vara
företagare här i landet, att det är okej att sysselsätta
sig själv och andra, att det är okej med självtillit. Det
tror vi är viktigt, och vi ser fram mot att få ta del av
hur ett sådant förslag kan utformas. Om det sedan
skall finansieras på det sätt som aviseras får vi väl
återkomma till och debattera när vi ser förslagen
konkret.
Sedan till förslaget om sänkt arbetsgivaravgift
med 5 %, det som åtminstone Centerpartiet kallar för
en start på skatteväxlingen. Vi är naturligtvis positiva
till att man genomför den här förändringen - det har
vi tjatat om i åratal: Minska skatten på arbete och höj
den på energi och råvaror. Men man blir litet tveksam
när man ser denna oerhörda försiktighet från majorite-
tens sida.
Låt mig läsa några rader ur skatteutskottets yttran-
de i den här frågan. I och för sig konstaterar man att
det är väldigt viktigt att de indirekta lönekostnaderna
reduceras och att det går snabbt, men man bedömer
att det inte är möjligt att snabbt skapa ett underlag för
allmän skattelättnad genom system med skatteväxling.
Det är något slags osäkerhet och motsägelse i det här
yttrandet. Jag vet inte om det andas motvilja eller
oförmåga att förstå det enkla och självklara i att skat-
terna faktiskt styr hur företagen agerar när det gäller
att investera - om man investerar i arbete eller i ma-
skiner.
Är det Socialdemokraterna eller Centern som tve-
kar, eller båda? Det spelar kanske inte så stor roll. Det
intressanta är väl om detta verkligen är startpunkten
för en ordentlig skatteväxling. Det hjälper nämligen
inte med dessa små marginella justeringar. Det är,
som jag sade, positivt om den här starten kommer till
stånd, men det krävs mer. Det krävs ett nytt sätt att se
på hur vi använder skatteinstrumentet för att skapa
förutsättningar för sysselsättningen.
Det måste till rejäla förändringar i kostnadsbilden
när det gäller skatten på arbete. Den måste sjunka
ordentligt, drastiskt. Vi har lagt fram förslag som
handlar om en skatteväxling på ungefär 100 miljarder.
Det är ändå en ganska liten del av de totala skattein-
täkterna i det här landet. Detta skall ske under ett
antal år och naturligtvis inte under ett eller två år.
Men inget annat parti, framför allt inte regeringsma-
joriteten, har andats något om att detta kan vara en
väg att gå, att man skall ta rejäla tag, att man skall
förflytta beskattningsunderlaget och se till att skatte-
basen i framtiden i huvudsak blir energi och råvaror i
stället för arbete. Det handlar också om den styreffekt
som en sådan förändring av skattesystemet skulle
innebära.
Låt oss hoppas att det nu är på det sättet! Vi hade
naturligtvis sett att man redan nu hade tagit chansen
att göra ordentliga förändringar i skattestrukturen. Låt
mig bara sammanfatta det här inlägget när det gäller
skatteförslagen i betänkandet och deras förutsättning-
ar att på något aktivt sätt påverka sysselsättningen!
Det är ändå därför vi är här. Det är därför som försla-
gen läggs fram.
Jag är ytterst tveksam till att dessa förslag kommer
att ha någon som helst effekt på sysselsättningen. Man
kan naturligtvis alltid hoppas och tro. Framtiden får
utvisa hur det blir. Men, som sagt, jag är mycket tvek-
sam. Om det beror på att detta är ett hastverk eller på
att det finns en oförmåga är ganska ointressant. Jag
tror inte att de arbetslösa bekymrar sig så mycket om
varför. De har nog för länge sedan resignerat när de
har följt den här debatten och hört dessa förslag.
Jag har inte mycket mer att tillägga. Vi får se om
debatten framöver kan bringa klarhet i hur man
egentligen ser på möjligheten att använda skattein-
strumentet i framtiden för att skapa jobb.