Herr talman! Ju senare på kvällen det är desto
häftigare blir inläggen från talarstolen. Jag blev litet
överraskad över Margareta Israelssons sätt att hantera
våra förslag. Hon talar föraktfullt om att Folkpartiet
vill anvisa 2,4 miljarder kronor till barnfamiljerna.
Sedan raljerar hon över att Moderaterna tycker en
sak, kd en annan sak och Folkpartiet en tredje sak,
osv.
Jag kan inte förstå annat än att Socialdemokrater-
na har varit livrädda en längre tid för att Centern skall
begära förhandlingar och vilja ingå i regeringen, för
då kanske man måste göra avkall på några av sina
åsikter. Lugn, Margareta Israelsson! När det blir en
borgerlig valseger förhandlar vi om programmet för
den regering som skall ta vid. Vi behöver inte bekym-
ra oss om det i dag. Det är väljarna som bestämmer
hur de förhandligarna skall se ut och med vilken kraft
man kan föra dem.
Sedan säger Margareta Israelsson att man inte har
velat göra dessa indragningar. Varför inte prioritera
på samma sätt som Folkpartiet, om ni tycker att barn-
familjerna har den rätten? I stället beklagar ni er hela
tiden och säger att ni inte vill göra dessa försämringar.
Men någon har tydligen hittat på att ni skall göra dem.
Det är inte Folkpartiet som har hittat på det. Det har
ni hittat på alldeles själva.
Jag vill komma tillbaka till underhållsstödet. Ni
borde ha vetat vad ni gjorde innan ni satte förslaget i
sjön. Det är faktiskt inte så, Margareta Israelsson, att
de flesta människor får en högre inkomst. Alltfler
människor blir arbetslösa varje dag. Det visar sig att
den lön de hade i fjol - den taxerade inkomst som
fanns då - läggs till grund för återbetalningarna av
underhållsstödet.
Ser man till barnens bästa? Jag betvivlar det. Det
kommer att bli tvärtom.