Fru talman! Om Catherine Persson hade läst hela
vårt budgetalternativ skulle hon ha sett att den samla-
de politik som vi lägger fram förslag om skulle inne-
bära att den ensamstående mamman hade mycket
större möjligheter att försörja sig på sin egen inkomst
och få både valfrihet och kvalitet i barnomsorgen än
med den politik som socialdemokraterna står för.
Men nu diskuterar vi tandvården. Catherine Pers-
son försöker säga: Ni har ju så lite pengar, ni mode-
rater. Hur kan ni lägga fram ett förslag om ett sådant
högkostnadsskydd? Det som skiljer oss och er åt är
att vi har ett högkostnadsskydd för dem som verkli-
gen behöver vårt gemensamma stöd. Vi har en själv-
risk på 3 000 kr. Därutöver har vi ett ordentligt hög-
kostnadsskydd. Vi har det för alla. Det är inte ett
högkostnadsskydd värt namnet bara för dem över 65
eller 75 år, som ni har för avsikt att föreslå riksdagen.
Det är det som jag tycker är så anmärkningsvärt.
Socialdemokraterna talar om den gemensamma väl-
färden, talar om den solidariska finansieringen, och så
gör de ett genombrott som innebär att man inte längre
ska få ett ordentligt stöd efter behov, utan man ska få
det efter ålder. Det tycker jag är så anmärkningsvärt.
Det var mot den bakgrunden som jag ställde frågan
till Catherine Persson: Hur kan det vara möjligt att
man lägger fram förslag om ett ordentligt högkost-
nadsskydd för en välbärgad 65-åring men inte för en
ensamstående mamma på 45 år med t.ex. ett försörj-
ningsansvar för flera tonårsbarn? Det är den fråga
som jag tycker är intressant och som jag vill ha svar
på. Det har jag ännu inte fått.