Herr talman! Jag kommer från ett län, Norrbotten,
där arbetslösheten på tre månader ökat med drygt
5 000 personer. Antalet öppet arbetslösa i vårt län är
nu ungefär 18 000 människor, och ungefär lika många
befinner sig i olika typer av åtgärder - detta på en
befolkning på bara 260 000 människor. Det är verk-
ligheten bakom den debatt vi för i dag, verkligheten i
ett län under en regering vars politiker vunnit ett val
just på att den lovat en politik mot just arbetslösheten.
I ett län med många beroende av a-kassa kommer
det beslut om bortre parentes och sämre möjligheter
att ta sig in i systemet som vi snart skall besluta om att
slå särskilt hårt. Dessa försämringar måste avvisas,
och jag ansluter mig till de argument som anförts av
flera vänsterpartister i dagens debatt.
För drygt ett år sedan beslutade riksdagen att vi
fram till 1998 skall satsa 4 miljarder kronor på ett
samarbetsprogram för Öst- och Centraleuropa. I den
senaste statsbudgeten lades samordningsansvaret för
östbiståndet i Jordbruksdepartementet. Det finns hos
oss en viss oro för att statsministerns nya Östersjöråd
medför dubbelkommando på östbiståndets område.
Jag noterar att utrikesutskottet tycks dela denna oro.
En annan oro som finns är att den lovvärda sats-
ningen på Östersjösamarbete medför att Barentsregi-
onen fortfarande kommer att hamna i skugga. Jag
noterar att även den liberala gruppen i EU-
parlamentet har givit uttryck för en sådan oro.
Barentsområdet är inget öde område. Där bor un-
gefär 4,6 miljoner människor. Det är alltså ungefär
lika många som i Finland. Det är visserligen mindre
än de 50 miljoner som bor runt Östersjön, men mil-
jöproblem, arbetslöshet och kommunikationsproblem
är betydligt större om vi räknar per invånare. Ett ra-
dioaktivt utsläpp från någon av de många kärnkrafts-
reaktorerna eller avfallslagren på Kolahalvön kan
åstadkomma omfattande skador och också drabba
Östersjöområdet. Vissa experter talar om att risken
för en allvarlig kärnkraftsolycka är ungefär 25 %, sett
över en tioårsperiod. Det är skrämmande siffror.
En omfattande exploatering av råvarutillgångar
som olja och gas i Murmansk, Arkhangelsk eller
Karelenområdet kan också få konsekvenser för miljön
i vårt närområde, i såväl Barentsområdet som Öster-
sjöregionen.
Under en sexmånadersperiod - från oktober 1995
till mars 1996 har norska staten satsat inte mindre än
79 miljoner kronor i Barentssamarbetet. Under sam-
ma period har Sverige satsat bara 16 miljoner. På bara
miljöområdet har norrmännen gått in med 52 miljo-
ner. Jag tror inte att det i längden är bra för det nor-
diska samarbetet med den här obalansen i insatser
mellan grannländerna.
Nu säger utrikesutskottet att pengarna i den nya
Östersjöfonden också kan användas i Barentsregio-
nen. Det är givetvis positivt, men det vore bättre att
slippa ta pengar ur Östersjöfonden och använda dem i
ett annat område. Därför har Vänsterpartiet föreslagit
en särskild fond för Barentssamarbetet på 100 miljo-
ner under en femårsperiod. Vi har givetvis kvar denna
idé, men får väl återkomma i den frågan till hösten.
Jag instämmer för övrigt i de yrkandena om bifall
till v:s reservationer som tidigare har ställts.