Fru talman! Jag förfasade mig inte över vindkraften, utan jag redogjorde för hur det ser ut. Att jag redogör för sanningen och den faktiska verkligheten är inte konstigt. Det blir väldigt mycket och låter som en uppräkning på stöd efter stöd, bidrag på stöd, hjälp på stöd och bidrag. Det är möjligt att det låter som att man förfasar sig. Det kanske man borde göra. Man kan fråga sig hur mycket allt detta har kostat det svenska samhället genom åren. Vad hade hänt om vi inte hade lagt en död mans hand över hela kärnkraftsindustrin?
Vad hade hänt om vi fortsatt på den investering och den goda tanke som Socialdemokraterna hade när de startade atomprogrammet i Sverige? Det var bra gjort. Det ska jag villigt erkänna. Det var inte alla som förstod det på den tiden, men det förstår vi nu. Det blir lite konstigt om jag förfasar mig när jag redovisar hur verkligheten egentligen ser ut.
Jag har talat om skrivelsen, Kent Persson. Men jag ville vidga perspektivet något. Det är alltid lätt att förlora sig i enskildheter och detaljer. Det är nyttigt för Sveriges riksdag och även svenska folket att fundera på: Hur ser detta ut i jämförelse med allting annat? Är det verkligen så som oppositionen säger att detta inte var bra genomgånget och att det finns andra saker? Hur ser detta ut i relation till annat? Det tror jag är väldigt viktigt att man funderar på nu och då.
Regeringen har nu återkommit, precis som den lovade att den skulle göra och som näringsutskottet begärde. Nu har man återkommit. Efter att ha följt arbetet lite på distans men ändå med lite insyn kan jag säga att det inte finns någon sten som man inte har lyft på eller någonting som man inte har kammat igenom. Där har verkligen allting gåtts igenom.
Man kan inte ta bort en subvention eller ett stöd som inte finns.