Fru talman! Lise Nordin gjorde en liten rolig jämförelse med att kärnkraften skulle vara som en tonåring som vägrar att flytta hemifrån. Ska man göra en sådan jämförelse är snarast vindkraften att betrakta som en liten bebis som inte ens har lämnat barnkammaren eller nappstadiet. Snuttefilten i form av stora statliga subventioner och bidrag släpper man inte i första taget, och inte Miljöpartiet heller i denna dags debatt.
Fru talman! Sanningen är att alliansregeringen har höjt skadeståndskraven rejält på olika sätt. Det har till exempel gjorts med fonden från 1 öre till 2,2 öre. Det är en stor procentuell skillnad och kommer att ge resultat i kronor och ören. Men varför höjdes det inte tidigare när Miljöpartiet kunde påverka sina rödgröna kamrater? Varför är det en alliansregering som ser till att skadeståndsbeloppen höjs? Varför är det så?
Jag tycker att Miljöpartiet har lite att fundera på när man klagar på vad regeringen trots allt gör när man själv inte har gjort det tidigare.
Fru talman! Miljöpartiet skulle kunna fundera på hur broderpartier gör, till exempel i Finland. Där har ledande strateger gått ut och sagt: Vi älskar inte kärnkraft. Men vi tycker att kärnkraft är mycket bra, eftersom vi vill ha bort de fossila energislagen från den finska marknaden. Där tycker man att kärnkraften är bra. Enligt en undersökning av utredningstjänsten är det något som ses som positivt hos deras egna väljare, att de säger att kärnkraften är bra inte minst av dessa orsaker, nämligen att kunna få bort de fossila bränslena.
Fru talman! Som en sammanfattning av debatten blir det nästan lite fånigt och löjligt när Miljöpartiet jagar subventioner som inte ens finns när man i sitt eget alternativ göder de alternativ man själv för fram i form av förnybart och då speciellt vindkraft. Den jämförelsen haltar betydligt, fru talman.